Granen står så grön och grann i stugan, till alla en sannerligen god jul!
Tegelstenar har staplats på min bröstkorg sedan första dagen på julledigheten och mitt huvud har stoppats full av bomull. Jag som planerat att fylla varenda dag med långa ridturer men istället har jag legat nedbäddad i soffan och sovit mig igenom hela julen. Veckorna innan julafton var varenda dag fylld med julmys till bredden. Jag gick ner till byn och köpte mig en gran, sågade den till förbannelse och dekorerade hela huset med granris. Lussekatter bakades, kola kokades och huset fylldes av juldofter. Nejlika, apelsin, hyacint, saffran, polka...
Sedan jag var liten har jag föreställt mig bo ensam i en stuga. Den drömmen lever jag nu. Här fattas mig ingenting och jag älskar varenda sekund som jag får rå om det här huset. När jag inte är hemma längtar jag tillbaka till kökssoffan, där kan jag sitta i timtal och njuta av lugnet. Småfåglarna som håller mig sällskap utanför köksfönstren, havet som glittrar när jag ser ner mot hamnen.
Adventsljusstaken med granris.
En sats kola där hälften fick smak av polka och häften smak av havssalt. Farligt gott!
Längtar efter att snön ska komma för att stanna. Längtar efter blå mornar med glitter så långt ögat kan se. Längtar efter snödropp från taken och knoppar i gräsmattan. Längtar efter ännu en vår i mitt älskade lilla hus där jag får rå om mig och det som för mig känns viktigt. I min egna takt, efter mina behov. Längtar mest nu efter att tegelstenarna ska lätta och att jag ska kunna andas igen.
Translation
To all of you, a very Merry Christmas!
I've been longing for long horseback rides in the forest but instead I've been laying sick with , what feels like, bricks on my chest all Christmas! The weeks before was filled with Christmas spirite though. The scent of saffron, candy cane and orange filled every corner of my home. The tree was decorated and branches was spread trough out the house.
Since my childhood, I've been dreaming about living alone in a cabin. I'm living that dream now. Here, I need nothing more. Longing to go back once I leave. Just to sit on the kitchen sofa looking at the wild birds outside the window, looking at the glittery sea down the harbour.
Longing for the snow to come to stay. Longing for blue mornings with glitter as far as the eye can see. Longing for snowdrop from the roofs and flowers in the lawn. Longing for another spring in my beloved little house where I get to take care about myself and what feels important to me. I set my own pace, according to my needs. Mostly now longing for the bricks to lighten and to be able to breathe again.
Caroline
