Människan i mig

Inspiration. När inspirationen tar slut försvinner även jag, i alla fall här ifrån. Mycket har hänt den senaste tiden men av någon anledning har jag inte ork eller lust att dela med mig av allting. Vissa skriver ut hela sina liv på internet. Kärleksproblem, depressioner, ångest, tankar och vardagsproblem. Men inte jag. Text är missvisande och alla läser med olika ögon, vem har då den rätta versionen av mina tankar i text? Ingen förutom jag är jag rädd. Därför är det inte nödvändigt att skriva om vad som har gått igenom mitt huvud de senaste veckorna. Är det då nödvändigt att hela världen vet om? För det är just vad internet är, hela världen. Det är inte många som läser min blogg, inte många som värderar vad jag skriver men möjligheten finns för hela världen att hitta hit. Hittar hela världen hit, läser om mina tankar får dom den bilden av mig som dom själva tolkar. Antagligen är det helt fel bild och jag vill inte ge er nöjet att se den bilden. Därför stänger jag mig själv på bloggen som jag redan gjort innan. Jag nämner inte de jag är besvikna på, jag skriver inte om kärleken som inte blommar. Det ni ser är en yta och det är just så jag vill ha det. Vill ni lära känna mig på djupet finns det mer än skriven text på internet att möta. Jag är en riktig människa, någonting man lätt glömmer bort så här i bloggvärlden. Ögonen är svullna och trötta när jag vaknar, märken från kudden finns fortfarande kvar på kinden nr jag går upp och rösten kunde tillhöra en bluessångare på 20-talet. Jag svär alldeles för mycket, kan vara lite för ärlig ibland och snusar mer än vad plånboken tillåter. Jag skäms inte för mitt oslipade sätt, jag är ju trotts allt bara en människa.

Translation

Inspiration. Much has happened recently, but for some reason I have not strength or desire to share everything with you. Some poeple write out their entire lives on the internet. Love problems , depression,  thoughts and daily problems. But not me. Text is misleading and everyine reads with different eyes, who then has the correct version of my thoughts in text? No one but me I'm afraid. Therefore it is not necessary to write about what has gone through my head the past few weeks . Is it necessary that the whole world knows about it? That's what the internet is , worldwide. There are not many people who read my blog , not many people who value what I write but the possibility is for the whole world to find.  I do not mention the I'm disappointed , I do not write about love that does not bloom . What you see is a surface and that is how I want it. Do you want to get to know me deeply , there are more than written text on the internet to meet . I am a real human, something you easily forget here in the blogosphere. The eyes are puffy and tired when I wake up, marks from the pillow is still on the cheek when I go up and my voice could belong to a blues singer in the 20's . I swear too much , it can be a little too honest sometimes and I use snus more than my wallet allows. I am not ashamed of my rough way ,after all I'm only t human.

X X X

Caroline