Det var år sedan jag ritade sist. Jag minns att jag hade en period i högstadiet då jag satt och ritade hela dagarna. Då var det mest nakna änglar och sagoväsen och jag tyckte själv att jag var riktigt duktig. Nu när jag ser tillbaka på dom bilderna så förstår jag inte vad jag var så stolt över men det var roligt. Att skapa, det mår jag bra av.
Igår hittade jag en massa blyertspennor i en låda i garderoben samt ett block med ritpapper och då kom plötsligt lusten tillbaka igen. Nu, nu jäklar ska här skapas tänkte jag. Jag tog fram en bild på mig själv och började skissa. Nej, nej, nej! Det blev ju inte alls som jag tänkte. Jag såg ju ut att vara minst 50 år äldre. Så fick det bli också. Om jag får gissa så tror jag att det är såhär jag kommer se ut när jag blir äldre. Kanske inte lika glansiga vågor i håret och jämna ögonbryn, men man kan ju få önsketänka lite.
Originalbilden jag ritade av:
Translation
When I was a young teenager I loved to draw. Mostly naked angels and fairies and I thought I was really good at it. Now when I look back at my drawing I can't understand why I was so proud but I know that it made me feel really good. To create makes me feel alive.
Yesterday I took some pens and a paper to do a self portrait. I haven't been painting in years so I felt a bit rusty. No, no, no!! It didn't look like me, I looked 50 years older! So I started to add more wrinkles and made a self portrait of how I think I will look like when I'm getting older. Maybe I won't have these eyebrows and smooth waves, but it's totally okay to wish!
Caroline
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar