Från en brygga i en skog

Våren ler mot Stockholm och snart blommar tusen blommor åter. Vinterkappan hänger långt inne i garderoben och vinterkängorna är undanlagda för länge sen. Att sitta inne i mörkret vore, om jag var religiös, att synda. Med temperaturen långt över 20 grader och en sol på nedgång lockades jag in i skogen och ner mot sjön. Inte var man ensam denna kväll. Ungdomen hade samlats på bryggorna med mopeder och folköl och det joggades i par på de skumma skogsstigarna runt vattnet. Staden lockade inte med sitt buller för fötterna ville ströva runt i det gröna. Det är kvällar som dessa jag känner livet i mig.

(Photos by Carl R. Westerling)

P.s Vill bara tillägga att jag inte är mottaglig för moralkakor om cigaretten i min hand. Jag har turen att få välja själv hur jag vill leva mitt liv och vill inte att någon ska se ned på mig om jag väljer att ta en cigarett i solnedgången någon gång var tredje månad. Yolo. D.s

Translation

The spring smiles at Stockholm and very soon a thousand flowers will bloom again. The winter coat hangs deep in the closet and my winter boots are put away for a long time. Sitting in the darkness, it would, if I were religious, to sin. With the temperature over 20 degrees and with a sun on its way down I walked into the woods and down to the lake. And I wasn't lonely. The youth had gathered on the piers with mopeds and beer and people were running in pairs on the shady forest trails around the water. The city didn't attract me by its noise, my feet would roam around in the green. It's nights like these I feel the life in me.

 Just want to add that I am not susceptible to moralizing about the cigarette in my hand. I'm lucky enough to choose how I want to live my life and don't want anyone to look down on me if I decide to take a cigarette in the sunset sometime every third months. Yolo.

X X X

Caroline