Sol i sinne

På min arbetsplats finns sällan tid för att stanna upp och låta tankarna vila. Dagen går i ett och klockan är inte ett medel för att räkna ner timmarna utan för att hålla koll på nästa händelse. Ta emot barn, duka fram till frukost, hjälpa till med allt som är svårt själv för en liten att klara av. Se till att de får vila bekvämt, äta ordentligt, får alla sina behov tillgodosedda, lär sig något, känner sig trygga och värdefulla. När dagen är slut brukar jag längta efter att få gå hem och lägga mig på kökssoffan men vissa dagar avbryts den tanken så snart jag går igenom grinden. De senaste två veckorna har bjudit på ett riktigt skojväder då jag inte vetat om jag ska ha sandaler eller täckbyxor när jag går utanför dörren. 

Njutbart är att komma hem från en tuff dag på jobbet, byta de nedsolkade jobbkläderna till någonting jag känner mig mer bekväm med, koka en kopp kaffe att avnjuta i min trädgård. Att bara sitta på en sten litad mot fasaden och observera allt i min närhet. Talgoxarna huseras i den gigantiska nyponbusken mellan äppelträdet och hallonbuskarna. Stora humlor tynger ner de små vårlökarna och kejsarkronorna har redan slått ut sina orangea blommor. Tillvaron är inte så dum ändå!

Translation 

In my workplace, there is rarely time to stop and let the thoughts rest. The day goes in one and the clock is not to count down the hours but to keep track of the next event. Receive children, make meals, help with everything that is difficult for a little one to cope with. Make sure they rest comfortably, eat properly, meet all their needs, learn something, feel safe and valuable. When the day is over, I usually long to go home and lie down on the kitchen sofa but some days that thought is interrupted as soon as I walk through the gate. The last two weeks, the wather has been a joke as I didn't know if I should wear sandals or overall when I walk outside the door.

Enjoying coming home from a tough day at work, changing the dirty work clothes to something I feel more comfortable with, making a cup of coffee to enjoy in my garden. To just sit on a stone by the house wall and observe everything around. The small birds are housed in the gigantic rose bush between the apple tree and the raspberry bushes.  Life is not so bad at all!

Caroline

Själv men aldrig ensam

Längtar efter doften av liljekonvalj. Snart blommar pelargonerna i sina lerkrukor på stentrappan och pionerna slår ut sina täta kronor. Solvarma grässtrån kommer hälsa mig välkommen när jag går genom trädgården utan skor för att dricka mitt morgonkaffe i utemöblerna. Snart tätnar syrénbuskarna och stora lila klasar med en doft av vår fyller hela min värld. Det här är hela min värld nu. Huset, trädgården, ljudet av fågelkvitter och humlesurr. Nere vid hamnen hörs redan fiskmåsarnas sång och de svävar på vindarna som drar in genom gränderna. Går runt i mina egna tankar och gör upp storslagna planer inför framtiden och känner mig starkare och starkare för varje dag. Då och då kommer känslan till mig att jag känner mig oerhört ensam men den tanken försöker jag snabbt slå bort. Jag är själv, men aldrig ensam. 

Translation 

Longing for the scent of lily of the valley. Soon the geraniums bloom in their clay pots on the stone stairs and the peonies knock out their dense crowns. The sun-warm grass will welcome me as I walk through the garden without shoes to drink my morning coffee in the outdoor furnitures. Soon the lilac bushes are sealing and large purple flowers with a scent of spring fill my whole world. This is my whole world now. The house, the garden, the sound of the birds chirping and the humming from the bumblebees. Down at the harbor you can already hear the song of the gulls and they float on the winds that pull in through the alleyways. Going around in my own thoughts and making grand plans for the future and feeling stronger and stronger for each day. Every now and then, the feeling comes to me that I feel incredibly alone, but I try to quickly eliminate that thought. I am by myself, but never alone.

Caroline

När effektiviteten rullar in

Helgen som var, vilka underbara dar!  

Solen sken från tidigt på morgonen tills himmelen färgades rosa om kvällen. För första gången för i år kunde tvätten hänga ute och torka i den ljumna vårvinden, lakanen doftade härligt när de kom in till min säng igen! När jag stod på knä på köksgolvet på lördagskvällen med en skurborste i handen började jag fundera på om det var så här jag tänkte att mitt liv skulle bli. Snabbt for den tanken förbi för jag var så otroligt nöjd med tillvaron just då att det skulle vara dumt att svärta ner det med negativitet. 

Våren frestar till lättare mat och i lördags kom ett gammalt recept upp i tankarna igen. In i ugnen for babyspenat, machésallad, päronskivor, valnötter och blåmögelost. Så fruktansvärt gott att jag åt upp hela formen på en sittning! Underbart nog fungerar päron och mögelost utmärkt ihop även utan pepparkaka.

Nästa kulinariska upplevelse blev ett infall på söndagseftermiddagen när jag grävt färdigt i mina rabatter. Äppelgifflar med grahamsmjöl och pärlsocker. Lite matigare bröd tack vare grahamsmjölet men fortfarande väldigt porösa och läckra. Perfekt till fikat i kvällssolen som tittade in genom köksfönstret!

Translation 

What a wonderful weekend that just passed!
The sun shone from early in the morning until the sky turned pink in the evening. For the first time this year, the laundry was able to hang out and dry in the lukewarm spring wind, the sheets smelled wonderful when they came to my bed again! As I was kneeling on the kitchen floor on Saturday night with a scrub brush in my hand, I began to wonder if this was how I thought my life would be. Quickly passed that thought on because I was so incredibly happy with life at the time that it would be stupid to put it down with negativity.

Last Saturday an old recipe came to my mind again. Into the oven went baby spinach, mache salad, pear slices, walnuts and blue cheese. So terribly good that I ate up everything for lunch! Wonderfully, pears and mold cheese work well together even without gingerbread.

The next culinary experience came on the sunday aftersoon after finnisheng the work in the garden. Apple croissants with graham flour and pearl sugar. A very tasty and delicious bread thanks to the graham flour. Perfect for the coffee in the evening sun that looked in through the kitchen window!

Caroline

Våfflor i vårljus

I dessa överjävliga tider får vi anstränga oss för att finna glädjeämnen i det lilla och enkla i vardagen. Vem blir inte lycklig i själen av våfflor med jordgubbssylt och grädde? Istället för att blanda svett på dansgolvet i helgen så passade jag på att grädda våfflor som jag sedan njöt av ensam i min lilla stuga. En stor fördel med att sova ut om helgerna är att brunch är så mycket godare än både frukost och lunch. Frasiga våfflor med sylt och grädde, mandarinjuice och kaffe. Är magen glad, är fröken glad!

Det är några veckor kvar till påsk men med alla blommor som redan tittat upp i trädgården och detta fantastiska solljus så är det nästintill omöjligt att stå emot mer. Påskpynt börjar sakta leta sig fram ur gömmorna och köksbordet har redan fått en tjusig tupp och trädgårdsblommor. Våren är definitivt här.

Denna fantastiska talrik med vackra fåglar på är Gustavsbergs "Öresund" som jag köpte för några veckor sedan för 20 kr styck. Det fanns endast 2 men jag slog till på båda. Älskar detta motiv. Kaffekoppen som visas ovan är Gustavsbergs "Salix". En till favorit som jag endast har en del utav, än så länge. 

Translation 

In these tough times, we have to struggle to find joy in the small and simple things in our everyday lifes. Who doesn't get happy by waffles with strawberry jam and whipped cream? Instead of mixing sweat on the dance floor this weekend, I took the opportunity to bake waffles, which I then enjoyed alone in my little cabin. A big advantage of sleeping loger on the weekends is that brunch is so much better than both breakfast and lunch. Crispy waffles with jam and whipped cream,  juice and coffee. I'm happy if my stomach is! 

There's a few weeks left until Easter, but with all the flowers that have already looked up in the garden and this fantastic sunlight, it is almost impossible to resist more. Easter decorations are slowly starting to emerge from the hiding places and the kitchen table has already received a fancy rooster and garden flowers. Spring is definitely here!

Caroline

Det absurda

Känslan av en värld som rasar. Rädslan för det okända, rädslan för att de närmsta ska stryka med och rädslan för att de närmsta ska komma för nära. Rim och reson kastas ut genom fönstret och kvar bli en självisk individ med en hög av toapapper, handsprit och hypokondri. Alternativt blundar vi för att mänskligheten har skapat dödliga vapen som är utom vår kontroll och som därmed utsätter andra för fara med argumenten "Det gäller inte mig." Självutnämnda experter vägrar forskarnas rekommendationer för att ett påhittat sunt förnuft ska rädda oss alla. 

De senaste veckorna har jag sett bevis för egot i centrum och för solidariteten. Någonting som förvånad mig är hur folk verkar ha kommit på nu hur bra det är att ha en extra toarulle hemma, hur bra det är med matvaror som räcker länge och arbetsgivare uppmanar sina anställda att inte jobba sjuka. Det absurda. Verkligheten så som vi lever den och kommer göra ett bra tag framöver!

Social distansering. För mig, min vardag. Kan helt ärligt säga att jag inte har ändrat mycket sedan Covid 19 kom till Sverige. Utanför köksfönstret pickar småfåglarna på som vanligt i hopp om att jag ska gå ut och fylla på med mat. Rådjuren skuttar som vanligt över mitt staket och lägger sig för att sova borta vid flaggstången i det höga, mjuka gräset. Det blåser isvindar från havet men i trädgården tittar krokus, snödroppar och pionknoppar fram. Det har sina fördelar att vara folkskygg ibland och att trivas bra med att bara umgås med sig själv. 

Jag tänker inte skriva ut hur ni ska göra i denna svåra tid mer än att lyssna på experter och myndigheter som bara vill förhindra att Corona sprids och att samhället efter smittohärden ska kunna rulla på så bra som möjligt. Jag väljer att följa allmänna restriktioner och har bara precis så många toarullar hemma som jag behöver själv! 

Ta hand om varandra- på avstånd.

Translation 

The feeling of a world collapsing. Common sense gets thrown away fast and all that remains is a selfish individual with a pile of toilet paper, hand spirit and hypochondria. Alternatively, we turn a blind eye to the fact that humanity has created deadly weapons that are beyond our control and put others at risk with the argument "It's not dangerous to me." In the past weeks I have seen evidence of the ego in the center and of solidarity. Something that surprised me is how people seem to have come to realize now how good it is to have an extra toilet roll at home, how good it is with long-lasting groceries and employers urge their employees not to work sick. The reality as we live it and will do well for a while to come!

Social distancing. For me, my everyday life. Can honestly say that I haven't changed much since Covid 19 came to Sweden. Outside the kitchen window, the little birds pick up as usual in the hope that I will go out and fill with food. As usual, the deer shoot over my fence and lie down to sleep at the flagpole in the tall, soft grass. It blows ice winds from the sea but in the garden crocuses, snowdrops and peony buds look ahead. It has its advantages to be a shadow of the people at times and to feel good about just hanging out with yourself.

I do not intend to tell youu how you should do in this difficult time more than listening to experts and authorities who just want to prevent Corona from spreading and that society should be able to roll on as good as possible. I choose to follow general restrictions and have just as many toilet rolls at home as I need myself! Take care of each other- from a distance.

Caroline

Älskade by

Sedan jag flyttade hemifrån har jag haft åtta boenden. Ingen den andra lik. Att jag hamnade i Öregrund var en ren slump som jag är så oerhört tacksam över idag. Efter jobbet idag lät jag cykeln rulla mig ner till havet för att få en skymt av dagens sista solstrålar innan mörkret kom svepande. Allt jag kunde tänka där jag satt när vågorna sköljde över hala klippor och solen försvann ner i fjärran var att jag är så tacksam över att jag hamnade just här. Hur människorna i den här byn har fått mig att känna mig så välkommen. Har fått vänner som kommer över på spontanfika i mitt kök, som får med mig ut på promenader och som är klippor på arbetet. Även om mitt jobb på förskolan kan vara tungt för både kropp och själ känner jag mig uppskattad av liten som stor och jag känner att jag får le och skratta flera gånger varje dag. Sånt får sår i själen att läka.

Det nämns ofta i mina texter hur mycket jag trivs i min lilla stuga vid havet. Det har gått över ett år sedan jag flyttade hit och inte en enda gång har tanken kommit upp att jag vill flytta härifrån. Vårterminen är i full gång och jag börjar komma in i rutinerna efter två veckors julmys med nära och kära. Trots härliga stunder längtade jag tillbaka till mitt introverta vardagsliv.

Igår drog starka vindar upp från havet och in bland gränderna. Huset skakade och grenar piskade mot fasaden. I min livliga fantasi skapades fotsteg på bron och naglar mot fönsterrutorna där jag låg under mitt röda täcke och försökte sova. Då slog det mig, jag var inte rädd. Efter ett liv av rädsla för mörker och att vara ensam nattetid så slog det mig att jag just då kände mig helt trygg. En påminnelse om att jag är starkare än vad jag själv tror. För några månader sedan trodde jag det var nästintill omöjligt men när jag låg där ensam i min stora säng med vinden som fick hela huset att skaka så kände jag mig starkare än på väldigt länge. Stolt somnade jag och sov fram tills att klockan ringde och det var dags att kliva upp. 

Är så tacksam att få bo och verka i denna underbara miljö. Närheten till havet, friheten, trähuskvarter och snickarglädje.

Translation 

Since moving out from my parents home I have had eight accommodations. No one like the other. The fact that I ended up in Öregrund was a mere coincidence that I am so incredibly grateful for today. After work today, I took the bike to roll down to the sea to get a glimpse of the last rays of the day before the darkness came sweeping. All I could think of as I sat there as the waves washed over slippery cliffs and the sun disappeared into the distance was that I am so grateful that I ended up right here. How the people in this village have made me feel so welcome. Have made friends who come over for spontaneous coffee in my kitchen, who get me out on walks and who are heroes at work. Although my work at the preschool can be heavy for both body and soul, I feel loved by little and big ones and I feel that I get to smile and laugh several times every day. This heals scars in the soul.

Yesterday, strong winds came in from the sea. The house shook and branches whipped against the facade. My mind created fantasy footsteps on the bridge and nailes against the window panes where I lay under my red blanket and tried to sleep. Then it hit me, I was not afraid. After a life of fear of darkness and being alone at night, it struck me that only then did I feel completely safe. A reminder that I am stronger than I think. A few months ago I thought it was almost impossible for me but when I lay there, I felt stronger than in a very long time. Proudly I fell asleep and slept until the alarm rang and it was time to get up for work.

Caroline

Att bada i sköna Maj

Så lockande med havets vågor som smeker klipporna. De små gräsänderna guppar fridfullt och sjöfåglarna seglar precis över ytan för att leta födan i vattnet. Solen som stekte på, båtarna i horisonten och där kom ett sånt "moment". Åh så skönt det skulle vara att bara svalka fötterna ändå, det ser så härligt ut. 

Så svaret på frågan om det går att bara i havet i sköna Maj är alltså nej. Nej, nej och återigen nej. Alla ni som lägger upp bilder och filmer på årets första dopp, den enda logiska förklaringen till denna företeelse är att ni trickfilmar och ljuger. Jag lovar, jag har testat och fötterna värkte långt efter försöket. En annan logisk lösning på detta dilemma är kanske att ingen är så dum i huvet att de badar i havet den här tiden på året och förväntar sig nått annat än iskallt smältvatten. HAVET. 

Translation 

"Oh so nice it would be to just cool my feets in the water, it looks so lovely." So the answer to the question of whether it is possible to take a bath in the sea in beautiful May or not, is no. No, no and again no. All of you who post pictures and movies on this year's first dip, the only logical explanation for this phenomenon is that you fake it and lie. I promise, I have tested and my feet ached long after the trial. Another logical solution to this dilemma is perhaps that no one is so stupid in the head that they bathe in the ocean this time of year and expect to reach something other than ice-cold melt water. THE SEA!

Caroline

War Välkommen kära Du

Vi har alla sett dom, idyllerna och lyckan vi alltid strävar efter. De vildvuxna pelargonerna i stora fönster, lyckliga barn, vackra sommardagar i en svunnen tid. Jag har alltid uppskattat målningarna av Carl Larsson, att skapa någonting så rikt på detaljer så enkelt. Trots välplanerade motiv finns en avbildning av vardagen som vi kan känna igen oss i även idag. Inredning som för tiden var helt otänkbar i de flesta hem men som hos paret Larsson var ett sätt att uttrycka sig. Länge har jag velat åka till Sundborn och besöka det unika huset vid vattnet. Den bästa inspirationskällan för mitt hem. 

Klockan 10 lämnade vi Tällbergsgården och styrde mot Falun. Vi var lite försenade, i vanlig ordning då vi båda är tidsoptimister, men vi kom precis i tid för den guidade visningen. Jag var så spänd på besöket att ögonen tårades när vi kom in i huset. Att se de vackra textilierna, dra fingrarna efter träpanelen och känna att just precis där jag stod hade kanske Karin Larsson en gång stått och planerad nästa vävning. Att just där hade Carl Larsson fått inspiration till samlingen "Ett hem". Det var överväldigande. 45 minuter passerade i ett ögonblick och det kändes som att vi ville gå runt en gång till för att riktigt kunna ta in allt. Alla små detaljer, snickarglädjen, designen. Textilier som såg ut att vara vävda på 50-talet, möbler helt otänkbara för att ha varit gjorda för över hundra år sedan. Karin designade en gungstol som det sas att snickaren levererade nattetid då han skämdes så över dess enkelhet och inte ville att andra skulle se att det var han som snickrat ihop den. Tyvärr fick vi inte ta några fotografier inuti huset så vi fick passa på när vi kom ut.

Jag kan verkligen förstå varför Carl förälskade sig i den här platsen och varför de valde att lämna lägenheten i Stockholm för att låta barnen växa upp just här. Den spegelblanka vattenytan skapade avbilder av regnmolnen ovan och träden vid kanten. Löjtnantshjärta, kaprifol och vallmo växte längst husväggen och en total frid låg över hela gården. 

Efter visningen och en lång stund i trädgården gick vi för att se utställningen "" på Kvarnen. Där berättades historien bakom nidbilden av den glada konstnären och familjemannen Carl Larsson. Missfallen, den onda fadern, relationen till Strindberg och Zorn, fattigdomen, den eviga kampen och döden. Genom de vackra motiven skapar vi oss en bild och det kanske var just den bilden han ville visa av sig själv. Några dagar innan hans egna död 22 januari 1919 (100 år sedan) färdigställde han sina memoarer "Jag" där han beskriver livet bakom målarduken. Sorgen och kärleken. Rekommenderas! 

Tack, kära paret Larsson, för allt vackert ni skapade och kärleken ni sprider över 100 år efter er bortgång. Om ni visste vad ni skulle komma att betyda för svensk kulturhistoria och stilideal. 

Translation 

We have all seen them, the idylls and happiness we always strive for. The wild-grown geraniums in large windows, happy children, beautiful summer days in a bygone era. I have always appreciated the paintings by Carl Larsson, to create something so rich in details yet so simple. Despite well-planned motives, there is a depiction of everyday life that we can recognize even today. Interiors that were currently completely unthinkable in most homes but which at the couple Larsson were a way of expressing themselves. For a long time I have wanted to go to Sundborn and visit the unique house by the water. The best source of inspiration for my home.

At 10 o'clock we left Tällbergsgården and headed towards Falun. We were a little late, in the usual order when we are both time optimists, but we just got in time for the guided tour. I was so excited about the visit that tears came when we entered the house. To see the beautiful textiles, touch the wood panel and feel that just exactly where I stood, perhaps Karin Larsson once stood and planned the next weaving. That just where Carl Larsson had got inspiration for the collection "A home". It was overwhelming. 45 minutes passed in an instant and it felt like we wanted to go around one more time to really be able to take it all in. All the small details, the carpentry joy, the design. Textiles that seemed to be woven in the 50s, furniture completely unthinkable for having been made over a hundred years ago. Karin designed a rocking chair that it is said that the carpenter delivered at night when he was so ashamed of its simplicity and did not want others to see it was he who carved it together. Unfortunately we didn't get to take any photos inside the house so we only got pictures of the outside. I really understand why they fell in love with this place. 

Caroline

Plocka in en doft av vår

Så många dagar, nätter, veckor av längtan till våren och nu är den verkligen här. Syrenen står i blom utanför köksfönstret och gatorna kantas av lila, vitt och vårdoft. En cykeltur bort växer liljekonvaljen efter vägkanten och det är omöjligt att inte stanna till en stund för att plocka med sig en bukett hem. Alla somna och vakna till doften av syren och liljekonvalj är vår på riktigt. Bakom boden i vår trädgård växer dillpion, gullviva och förgätmigej. Krusbär och vinbärsbuskar ger sig till känna tillsammans med kaprifol och löjtnantshjärtan. I ett av trädgårdslanden har jag planterat kryddor, i den andra sommarblommor så som solros, blåklint, vallmo och prästkrage.  

Av alla pelargonsticklingar jag planterade i början av året var det endast 2 Mårbackapelargoner som överlevde. Dr Westerlund däremot klarade sig mycket bättre, 6 stycken pryder vårat sovrum och kök men jag har redan satt nya sticklingar för jag vill fylla varje vrå med dess doft! Några pelargoner har redan fått flytta ut för att göra entrén mer välkomnande. Grannarna kom förbi här om dagen och sa hur glada de var att vi tog hand om trädgården och huset. Penséer i lila, vitt och gult står på pelarna vid grinden och en hänglobelia är planterad i en ampel vid ytterdörren. 

Dessa två veckor har vi haft mycket regn och mulet väder så jag har ännu inte lyckats ta några vackra bilder för att visa hur vi har fått det i trädgården men jag hoppas till helgen då det lovats solsken! 

Translation

So many days, nights, weeks of longing for spring and now it's really here. The lilac is in bloom outside the kitchen window and the streets are lined with purple, white and spring scent. A bike ride away, the lily of the valley grows along the roadside and it is impossible not to stop for a while to bring a bouquet home. To fall asleep and wake up to the scent of the lilac and lily of the valley...  Gooseberries and currant bushes comes alive together with honeysuckle and lieutenant hearts. In one of the garden areas I have planted spices, in the other summer flowers such as sunflower and Daisy.

Caroline