Äntligen kom beskedet!

Ovissheten är den värsta. Att veta att det löser sig, men inte hur. För mig är mental förberedelse en grund för att jag ska kunna sova gott om nätterna. Flexibilitet i all ära men at veta att man inom endast några veckor blir både arbetslös och bostadslös utan en klar bild om vad som komma skall är förödande. Så kom det äntligen, brevet gav mig ro i själen och fick mig at skrika a glädje! "Välkommen till Vreta Utbildningscentrum! Grattis, du är antagen till utbildningen!" 

Tusen tunga stenar föll ner från mina stressade axlar och ett glädjetjut ekade genom byn! Planen jag haft i så många år kommer äntligen infrias. Till hösten kommer jag studera häst på Vreta Utbildningscentrum i Linköping. En vuxenutbildning på ett år på en modern anläggning inte så långt ifrån min hemby. 

Detta betyder att jag inte förlänger min tjänst på förskolan i byn och jag kommer ta farväl av min älskade lilla stuga vid havet. Allting har sin tid och nu är det min!

Foto: Herman Åsgård, våren 2020

Translation

The uncertainty is the worst but it finally came, the letter that gave me peace of mind and made me scream a joy! "Welcome to Vreta Education Center! Congratulations, you are accepted to the education!" Thousands of heavy stones fell from my stressed shoulders and a loud "YEEEES" echoed through the village! The plan I have had for so many years will finally be fulfilled. This autumn I will study horses at Vreta Education Center in Linköping. A one-year adult education at a modern facility not far from my hometown.This means that I will not extend my service at the preschool in the village and I will say goodbye to my beloved little cottage by the sea. Everything has its time and now it's mine!

Caroline

War Välkommen kära Du

Vi har alla sett dom, idyllerna och lyckan vi alltid strävar efter. De vildvuxna pelargonerna i stora fönster, lyckliga barn, vackra sommardagar i en svunnen tid. Jag har alltid uppskattat målningarna av Carl Larsson, att skapa någonting så rikt på detaljer så enkelt. Trots välplanerade motiv finns en avbildning av vardagen som vi kan känna igen oss i även idag. Inredning som för tiden var helt otänkbar i de flesta hem men som hos paret Larsson var ett sätt att uttrycka sig. Länge har jag velat åka till Sundborn och besöka det unika huset vid vattnet. Den bästa inspirationskällan för mitt hem. 

Klockan 10 lämnade vi Tällbergsgården och styrde mot Falun. Vi var lite försenade, i vanlig ordning då vi båda är tidsoptimister, men vi kom precis i tid för den guidade visningen. Jag var så spänd på besöket att ögonen tårades när vi kom in i huset. Att se de vackra textilierna, dra fingrarna efter träpanelen och känna att just precis där jag stod hade kanske Karin Larsson en gång stått och planerad nästa vävning. Att just där hade Carl Larsson fått inspiration till samlingen "Ett hem". Det var överväldigande. 45 minuter passerade i ett ögonblick och det kändes som att vi ville gå runt en gång till för att riktigt kunna ta in allt. Alla små detaljer, snickarglädjen, designen. Textilier som såg ut att vara vävda på 50-talet, möbler helt otänkbara för att ha varit gjorda för över hundra år sedan. Karin designade en gungstol som det sas att snickaren levererade nattetid då han skämdes så över dess enkelhet och inte ville att andra skulle se att det var han som snickrat ihop den. Tyvärr fick vi inte ta några fotografier inuti huset så vi fick passa på när vi kom ut.

Jag kan verkligen förstå varför Carl förälskade sig i den här platsen och varför de valde att lämna lägenheten i Stockholm för att låta barnen växa upp just här. Den spegelblanka vattenytan skapade avbilder av regnmolnen ovan och träden vid kanten. Löjtnantshjärta, kaprifol och vallmo växte längst husväggen och en total frid låg över hela gården. 

Efter visningen och en lång stund i trädgården gick vi för att se utställningen "" på Kvarnen. Där berättades historien bakom nidbilden av den glada konstnären och familjemannen Carl Larsson. Missfallen, den onda fadern, relationen till Strindberg och Zorn, fattigdomen, den eviga kampen och döden. Genom de vackra motiven skapar vi oss en bild och det kanske var just den bilden han ville visa av sig själv. Några dagar innan hans egna död 22 januari 1919 (100 år sedan) färdigställde han sina memoarer "Jag" där han beskriver livet bakom målarduken. Sorgen och kärleken. Rekommenderas! 

Tack, kära paret Larsson, för allt vackert ni skapade och kärleken ni sprider över 100 år efter er bortgång. Om ni visste vad ni skulle komma att betyda för svensk kulturhistoria och stilideal. 

Translation 

We have all seen them, the idylls and happiness we always strive for. The wild-grown geraniums in large windows, happy children, beautiful summer days in a bygone era. I have always appreciated the paintings by Carl Larsson, to create something so rich in details yet so simple. Despite well-planned motives, there is a depiction of everyday life that we can recognize even today. Interiors that were currently completely unthinkable in most homes but which at the couple Larsson were a way of expressing themselves. For a long time I have wanted to go to Sundborn and visit the unique house by the water. The best source of inspiration for my home.

At 10 o'clock we left Tällbergsgården and headed towards Falun. We were a little late, in the usual order when we are both time optimists, but we just got in time for the guided tour. I was so excited about the visit that tears came when we entered the house. To see the beautiful textiles, touch the wood panel and feel that just exactly where I stood, perhaps Karin Larsson once stood and planned the next weaving. That just where Carl Larsson had got inspiration for the collection "A home". It was overwhelming. 45 minutes passed in an instant and it felt like we wanted to go around one more time to really be able to take it all in. All the small details, the carpentry joy, the design. Textiles that seemed to be woven in the 50s, furniture completely unthinkable for having been made over a hundred years ago. Karin designed a rocking chair that it is said that the carpenter delivered at night when he was so ashamed of its simplicity and did not want others to see it was he who carved it together. Unfortunately we didn't get to take any photos inside the house so we only got pictures of the outside. I really understand why they fell in love with this place. 

Caroline

En regntung dag med makarna Zorn

Himlen, det stora mörkgråa duntäcket över våra huvuden som öppnade upp sig bara för några korta ögonblick. Dagen jag längtat efter sedan december förra året, just den dagen valde vädergudarna att det var dags för regn. Vi trotsade rusket för att för en dag få känna oss lite extra historienördiga och kulturella. År 1942, efter att båda makarna Zorn gått bort öppnades huset som ett museum och bjöd in till att ta del av deras visioner och rika konstsamling. Bland traditionella allmogemöbler och vikingamonument fanns den senaste tekniken, allt för att underlätta för hushållet. Ergonomiska köksbänkar och lättanvända städredskap. En av Sveriges första varmvattenberedare och centralvärme redan år 1898. En av de sakerna jag kommer ihåg som starkast i huset var den målning som hängde i Anders sovrum. Enligt historien som våran guide på visningen berättade så ville Carl Larsson visa sig lika duglig i nakenstudier som sin kamrat så Anders bad om en målning av en avklädd kvinna att ha i sitt sovrum. Carl tyckte då att kvinnan blev så vacker att han valde att måla in sig själv i bilden då den annars skulle bli för vacker för att Anders skulle lämnas ensam med den. Gubbhumor från förra sekelskiftet. 

Tyvärr så fick vi inte fotografera inne i huset och jag vågade inte dra fram värstingkameran inne på muséet heller så vi passade på att fotografera de få minuter som regnet inte fullständigt öste ner. Utanför huset är gräsmattan format som ett gigantiskt hjärta som, rätta mig om jag har fel, Anders Zorn gav sin hustru Emma Zorn i 30-årig bröllopspresent. Bronsstatyn "Morgonbad", föreställande en kvinna som kramar ur en tvättsvamp, pryder spetsen i hjärtat och är designad av Anders själv. Att få vandra runt i dessa miljöer, att få med egna ögon få se visionerna som dessa konstnärer såg när de blundade är något så obeskrivligt. Det var inte utan konstant gåshud jag vandrade mellan rummen, snuddade lite vid Anders Zorns säng och studerade de vävda textilierna. Denna gedigna samling historia, kärlek till allt som för ögat är vackert. 

Min kärlek och jag i regnovädret!

Oturligt nog fick vi endast besök halva utställningen på museet då de var i full gång med att förbereda nästa utställning som handlar om vänskapen mellan Anders Zorn och Carl Larsson. Synd att Mora ligger så långt bort för den utställningen skulle jag gärna besökt. Tips till er som har vägarna förbi! Nästa gång vi besöker denna plats hoppas vi få besöka de två resterande delarna i Zornsamlingarna. Gopsmor, Gammelgården och Textilkammaren var tyvärr stängda för säsongen. 

Anders Zorn gjorde sig en förmögenhet mest på de porträtt han fick måla men det är inte de verk han är mest känd för idag. Vi har alla sett de nakna kvinnorna klättra på klippor och bada i bäckar. Som en ögonblicksbild väl utstuderad med smetiga penseldrag som från håll ser ut som ett fotografi. Verkligheten i vardagen visad just så som den var. 

Det mindre huset intill byggdes till Anders Zorns mor, minst lika vackert som huvudbyggnaden. 

Translation

The sky, the big dark gray over our heads that opened up just for a few brief moments. The day I longed for since December, the very day the weather gods chose that it was time for rain. We defied the weather for one day to feel a little extra-historical and cultural. In 1942, after both spouses Zorn passed away, the house was opened as a museum and invited to take part of their visions and rich art collection. Among the most traditional furniture and Viking monuments, the latest technology was available, all to make it easier for the household. Ergonomic kitchen counters and easy to use cleaning tools. One of Sweden's first water heaters and central heating already in 1898.

To talk around in these environments, having your eyes see the visions that these artists saw when they closed their eyes, is something so indescribable. It was not without constant goosebumps that I walked between the rooms, tuched a little at Anders Zorn's bed and studied the woven textiles. This solid collection of history, love for everything that for the eye is Beautiful.

Caroline

We're in England, Darlin'!

Nu är jag hemma igen efter alla äventyr i England! Germanos band Ruben & Matt and The Truffle Valley Boys spelade på en bluegrassfestival i South Essex och jag såg min chans att åka över och hälsa på. Med tanke på att jag bor i Sverige och Germano bor i Italien så tänkte vi att det var smart att mötas på mitten. För två veckor sedan skulle vi ha firat 1 år som kära men när man bor så långt bort ifrån varandra är det svårt att alltid ses när man vill. Jag har länge velat se den Engelska landsbygden och wow, vi hamnade mitt ute i ingenstans. Vi fick låna två tält att knöla ihop oss i på ett stort fält omringat av hagar och hästar så oss gick det ingen nöd på. Det kändes så lustigt alltihopa. Så fort jag pratade med någon blev jag kallad darling eller sweety och alla talade som Hyacinth Bucket! Tror att det bidrog till att jag tyckte att alla var så otroligt trevliga, dialekter kan göra stor skillnad på intryck. 

Jag är så lycklig,  jag har hittat en karl som är lika hästtokig som jag. 

Här skulle vi gärna vilja bo, någonstans på Stanley Road. Tankarna fördes direkt till kära Ralph Stanley som bidrog med så mycket bra musik och som gick bort den 23 Juni i år. 

Jag har ingen jättebra relation till kyrkor men jag fascineras ändå av dem. Byn hade en kyrka som byggdes på tidigt 1600-tal och den var så galet fin att jag drog med min Germano dit för att titta närmare. 

I tre nätter sov vi på festivalen och i söndags for vi in till London för en konsert på en pub. Dock så var det trafikstockning hela vägen in till London så vi fick ta omvägar som hindrade oss från någon som helst sightseeing. Känner att jag behöver en revansch i den staden, det ända turistiga jag såg var en röd dubbeldäckare. 

Nu dröjer det inte länge fören vi ses igen, min karl och jag. Bara 4 dagar! 

Translation 

2 weeks ago me and my love was supposed to celebrate 1 year in love, but since we live so far away from each other it's hard to always meet up when we want to. We compensated by meeting up in England instead this weekend! His band, Ruben & Matt and The Truffle Valley Boys, were playing on a bluegrass festival in South Essex far out in the country side. The camping was surrounded my horse paddocks so we were both in heaven. It was so much fun, everyone talket like Hyacinth Bucket and they were calling us darling and sweety in every sentence. We didn't see so much of inner London though so I have very much decided that we have to go back again someday! 

In only 4 days he will come to Sweden again, I'm very excited! 

Caroline

Ånglok E 902

Så var det dags för turen med ångloket E 902 från år 1907. Det var en riktigt härlig upplevelse. Det går lixom inte att jämföra att åka med ett ångtåg och ett vanligt tåg. Ljudet från cylindrarna och rälsen, lukten från röken, känslan att sitta på exakt samma ställe som en person gjorde för över 100 år sedan! Turen gick från Järnvägsmuseet, förbi Gävle station och till Sandviken och tillbaka, inte en sån lång resa men mycket värt pengarna! Germano var helt till sig och halva nöjet var bara att se honom så glad!

Kolla in denna lyckliga kille!

Translation
After the railway museum it was time for the tour by the steam locomotive E 902 from the year 1907. It was a really lovely experience. It's not in compare to ride with a steam train and a regular train. The sound of the cylinders and the rails, the smell of the smoke, the feeling to sit in exactly the same place that a person did over 100 years ago! The tour went from the Railway Museum, past the station in Gävle and to Sandviken and back, not such a long journey but well worth the money! Germano was so excited the whole trip and half the fun was just to see him so happy!

Caroline

Järnvägsmuseet i Gävle

Två dagar efter superkalaset gick vi upp klockan 05:55 på morgonen för att åka till Järnvägsmuseet i Gävle. Som bekant så älskar Germano tåg. Nej jag underdriver, han avgudar tåg och allt som har med tåg att göra. Jag tycker att det är en väldigt härlig passion som jag lätt kan dela med honom. Dagen till ära skulle vi få chansen att åka i ett av museets ånglokståg och det betydde mer för pöjken än jag först kunde ana. Jag har varit på detta museum en gång tidigare men det fanns ändå mycket kvar att se och återuppleva. Att ha en passionerad ångloksförare som sin privata guide var mycket fördelaktigt. 

Translation

Two days after the great party we went up at 05:55 in the morning to go to the railway museum in Gävle, north of Stockholm. Germano loves trains, no he's in love with trains. A passion that I appreciate and can easily share. To have a passionate steam train driver as my personal guide in the museum was a big advantage. I've been to this museum once before but it was still a lot to see and it was a beautiful day!

Caroline