För ett år sedan trodde jag nog aldrig at jag skulle jobba i en skola igen men ack så fel jag hade. 11 månader senare och jag är tillbaka! Dock på en ny form av skola och i en ny åldersgrupp. Från att handskas med betygsättning av tonåringar till att ta hand om 3-5åringar. I fredags bestämdes att jag kommer arbeta i denna barngrupp även efter nyår och jag måste säga att det känns ganska bra ganska faktiskt.
Citat från ett barn på min arbetsplats: "Vilken tur att du började jobba här.
Du är en bra fröken men ibland är du lite kokobello. "
Att få ordning på våran lila stuga är ett evigt projekt, varvar städning med att mata mina småfåglar. Ibland när jag sitter på köksfönstret hör jag hur det knackar på fönstret. Då sitter talgoxen och pickar med näbben på glaset för at berätta att maten är slut. Det har även hänt att han knackat på ytterdörren om jag inte varit i köket för att fånga min uppmärksamhet. Vem behöver mänsligkontakt när man har hela trädgården full av småfåglar?
Vad framtiden har i sitt sköte för oss är ännu oklart men det finns ju en chans att Öregrund inte bara är en snabb mellanlandning. Ingen kan veta säkert men just nu känns det helt rätt att kunna se havet från köksfönstret.
Translation
A year ago I really didn't thought I would ever work in a school again but oh I was so wrong. 11 months later and I'm back. From working with teenagers to 3-5 year olds, big difference. Last week we decided that I would stay after new year and right now it feel just right.
To quote one of my little students " How good you came to work here. You are a good teacher but sometimes you are a bit coco."
To fix the cabin seems like a never ending story and so does my friendship with the little birds. One comes to knock on the windows and doors when the food outside is done, just to get my attention and to make me feed them. What the future will bring is a mystery but right now it feels just right to see the sea from the kitchen window in Öregrund.
Caroline
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar