Att tårar kan vara så befriande

För en tid sedan skrev jag detta:

"Denna underbara, vackra, starka karaktär var jag för inte så länge sedan. Nu står jag bredvid och ser på mig själv och tankarna börjar rulla. Hur många gånger till orkar jag trycka på play innan jag faller ihop? Varför har jag så svårt att erkänna för mig själv att det inte är mitt riktiga jag i filmen? Det har mer blivit en karaktär som jag helst skulle vilja bli igen. Vill vara skenet, inte bara hålla det uppe. Vad jag går igenom är inte ovanligt, men är man jag så är det nog lite extra svårt. Ni vill se glada bilder, få tips om hur jag fixar mitt hår, se bilder från event och läsa om det roliga jag gör om dagarna. Ska jag ljuga? Nej, det går inte längre. 

Jag är deprimerad. Jag går på mediciner, terapi och nu gruppterapi. Det har pågått lite i omgångar i flera månader men nu känner jag att det bara skulle bli värre om jag inte erkände det för mig själv. Men det finns saker som får mig att inte gömma mig under en sten på heltid. Mitt jobb en gång i veckan, att vara med min familj och att vara ute i det fria. Måste bara komma ihåg att inte stänga mitt sociala liv helt. Detta kommer inte göra mig hel, men det kan hjälpa mig att läka. På något sätt är detta någonting att skämmas för och det är därför jag håller det för mig själv, men jag vill inte skämmas längre. 

Livet är inte som i en film och jag önskar ingen olyckan att stå bredvid och se sitt liv rulla fram på duken. " 

Läs hela inlägget här. 

Många av er har skrivit till mig, önskat mig lycka och frågat hur jag mår idag. Det går inte en dag utan att jag gråter. Det kan vara för några fina ord jag får, en dokumentär på tv, för att jag bränner vid kaffet eller bara kolla mig i spegeln. Kanske låter det konstigt men jag mår så mycket bättre nu. Olycka är en känsla som måste komma ut. Tänk på nått glatt är nog det värsta man kan göra mot sig själv när man bara vill gråta. Att låta det komma ut och inte lägga någon värdering i tårarna är min taktik. Jag gråter, sen är det bra. Det är tårar som behöver komma ut, tårar som inte har kommit fram tidigare som ligger på lager. Depressionen ligger kvar men jag känner att det finns ett ljus i mörkret.

Mitt rum ser ut som ett bombnedslag med saker och kläder som ligger överallt.
Det står det travar med flyttkartonger överallt för imorgon bär det av till Högdalen med hela lasset.
Det är som en stor sten som lossat ur bröstet!

Kram på er och ta hand om varandra!

Translation

I'm getting so much better. I'm still depressed but at last, I can cry. I cry everyday for meaningless things. It's tears that been hidden so deep for so long. It's hard to keep them in but why should I? Some days i just wanna scream my life out of my body, but finally I can see the end of the tunnel. 

My room is a mess cuz tomorrow I'm moving! I'm so excited!

Caroline

Throwback Photoshoot

Hur länge sen var det nu syrran som jag kom till dig i Skövde, satte upp mina första pincurls, drog på mig mosters klänning från 90-talet och fick dig ta en massa bilder på mig? Tror nog att det var runt 4 år sedan, då när jag bestämde mig för att sluta vara emo och färgade håret brunt och köpte mig ett läppstift. Bara sådär över en natt hade jag bestämt mig att gå mot det jag nu är idag. 

Photos: Evelina Åsgård

Translation

4 years ago I transformed to the person I am today. From black and purple hair, band t shirts and a lot of black make up to red lipstick, pin curls and a smile on my face.

Caroline

Nu händer det!

Nu har jag glada nyheter att berätta! Jag flyttar till Högdalen! Har letar, letar och letar och urs så ont i magen jag har haft över denna stress. Nu ska här packas, rensas, delas upp, säljas och ställas av. Blir några hetsiga veckor men det gör ingenting, är så himlans glad att allt löser sig.

Pictures from Pinterest

Translation

I found an apartment! I'm moving!!

X X X

Caroline

Jag flyttar, men vart?

En vecka bland berg och skog. Lite lustigt känns det allt att komma tillbaka till livet i stan. Tillbaka till jobbet, städa, tvätta, betala räkningar och leta lägenhet. 

Ja, i mitten av mars måste jag packa mina saker och lämna lägenheten i Åkeshov. Måste erkänna att jag har en stor klump i magen av oro så fort jag tänker på hur snart det är. Om en månad måste jag ha någonstans att bo. Mår fortfarande inte så pass bra att jag kan jobba heltid, min lön räcker knappt till mat och jag får bara mindre och mindre energi till att leta boende för varje dag. 

Om någon har något tips om var jag kan få tag på en lägenhet så får ni väldigt gärna kommentera nedanför eller mejla mig på CarroAsgard@hotmail.com

Är tacksam för all hjälp jag kan få!

Translation

 In one month I have to leave this apartment. I don't know where to go yet but I'm searching every day for somewhere to live. I hate it. I'm not well yet so I can't work full time so I have barely money for food. Now I have to stress even more about where I will go when I can't stay here.

X X X

Caroline

Mina samiska gener dansar.

 

 

Det finns på riktigt. Drömmarna, dom finns på riktigt.

 

På morgonen hörs ljudet av grannar som duschar, vattenledningarna susar och elementen på högsta värmen står och tjuter. Utanför hörs bilar som morrar fram, stressade människor som smäller i dörrarna och med tunga steg i stentrapporna springer till jobbet. På kvällen hörs ljudet av sirener och fulla ungdomar. Jag lägger mig i min säng helt slutkörd efter dagens arbete. Blundar och tänker på bergen.

 

Denna morgon vaknade jag till strålande sol och glittrande luft. Jo, luften glittrande. Vi tog gondolen längst upp på toppen, så högt upp det går att komma här uppe. Det var svårt att förstå att vi var ovan moln, det såg ju ut som mjukt vatten. Det var så överväldigande vackert att huvudet stannade. I plogställning stod jag längst upp i backen och bara glodde rätt ut. Jag ville inte åka ner. Bland bergen hör jag hemma.

 

 

 

Translation

It's so hard to realise that all of this is real. Living in Stockholm, in a big city. Waking up to the sound of cars and sirens. Here, it's just the sound of silence. I know that I belong in the mountains.

My sapmi genes are dancing.

X X X
Caroline