torsdag 24 januari 2019

Nytt år vid världens ände


Efter nyårsfesten på Biografbaren åkte vi tillbaka till Östhammar, tillbaka till stugan vid havet. Nytt år, nya löften att bryta. Nya förhoppningar om att detta år ska bli till det bättre och att vi lämnat alla svårigheter bakom oss. 2018, året jag tog chansen att uppfylla mina drömmar på hästgård men fick dem också kastade på gödselstacken. Ett uppvaknande som visade att alla inte har hästar av kärlek och att girighet och makt är större än faktabaserad kunskap och ansvarskänsla. 2018 var också året då min älskade farfar simmade vidare, kanske det var ödet att vi båda skulle hamna vid vattnet. Jag har alltid känt lite rädsla för vatten men nu känner jag bara trygghet.




För några dagar sedan tog jag en promenad efter jobbet ner till vattnet. Månen lyste klart över isen och i snön reflekterades det blåa ljuset som lyste upp min väg. Länge stod jag och bara tittade ut över havet och tänkte att här vill jag bara vara en stund. De senaste månaderna har tagit hårt på min självkänsla men när jag stod där och blickade ut över vattnet kände jag att jag kunde lyfta mig själv igen. Det blir nog bra men jag behöver vila upp mig och liksom ladda om batterierna nu. Landa lite i jobbet, lära känna byn, spara pengar och lägga upp en ny fram med enkla mål.

Mina mål för 2019: 
-Ta hästskötarexamen
 -Skaffa mig tappsko kompetens 
-Ta körkort


 Translation 
After the party on new years eve we went back to Östhammar, back to the cottage by the sea. New year, new promises to break. New hopes that this year will be for the better and that we have left all the difficulties behind us. 2018, the year I took the chance to fulfill my dreams on a horse farm but also got them thrown away. An awakening that showed that everyone does not have horses of love and that greed and power is greater than fact-based knowledge and sense of responsibility. 2018 was also the year when my beloved grandfather swam on, maybe it was the fate that we would both end up by the water. I have always felt a little fear of the water but now I just feel safe.


A few days ago I took a walk after work down to the water. The moon shone brightly over the ice and in the snow reflected the blue light that illuminated my path. For a long time I stood and just looked out over the sea and thought that here I want to stay here for a while. The last few months have been hard on me but when I stood there looking out over the water I felt that I could lift myself again. It will probably be good but I need to rest myself and recharge the batteries now. Land a little in the job, get to know the village, save money and put up some new simple goals.

Caroline

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar