Kära lilla by vid världens ende, vilken tur att vi fick komma just hit. Här om dagen hördes en fiskmås långt uppe på den blå himlen och isen har så gott som smält bort helt nere vid klipporna. Jag var ute för att plantera om några blommor i helgen och nere från hamnen hördes hög dansmusik som betydde att antingen Gräsös bilburna ungdom börjat veva ner rutorna på väg från färjan eller så var det dags för någon av de lokala barerna att testa ljudanläggningen. Även då det inte riktigt är mitt självklara val av musik så gav det mig ett leende just så som alla vårtecken gör.
Jag och min käraste Germano tog en promenad som från början planerades vara rätt lång men som efter en liten stund i iskall blåst genast kortades ner. Vi svängde in på det populära konditoriet Wilmas för att dela på en muffins innan vi spatserade hem i kvällssolen.
Mitt smultrontroll! Snart åker han ut och förgyller andras vardag med sitt banjospel, då kommer jag sakna honom!
Translation
Dear little village at the end of the world, so happy we ended up here. Today a seagull was heard far up on the blue sky and the ice has almost melted down completely by the rocks. I was out to plant some flowers this weekend and down from the harbor was heard high dance music which meant that either Gräsö's youth started to drive around witht he windows down on the way from the ferry or it was time for one of the local bars to test the sound system. Even if it's not really my obvious choice of music, it gave me a smile just as all spring signs do.
Caroline
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar