Och allt som hände sen...

Så sitter jag här, ett helt liv senare i en liten lya med väggar av sten med glaset fyllt till bredden av det röda och tänker på allting som har hänt. Funderar på varför jag inte har skrivit någonting förens nu, en iskall fredagskväll i november. Sommaren kom, regnade bort och försvann. Med resväskan i handen öppnade jag dörren till den lilla tjänstebostaden som från och med augusti skulle tjäna som mitt nya hem. Från röd stuga med vita knutar, trädgård och havsutsikt till en lägenhet i en gammal tjänstebostad för smeder och fabriksarbetare. Lägenheten som allt för länge känts som rätt tillfällig börjar allt mer som tiden går kännas mer permanent. Klockan ringer tidigt om mornarna och jag drar mig för att kliva ner på det kalla golvet. Det är kolsvart ute när jag trampar iväg på den svarta cykeln och jag ser till att ha reflexer och lampor väl synliga på den långa färden. Längst kanalen, över bron, genom villaområdet och förbi rondellen och sen svänger jag äntligen ner till höger förbi hagarna. Som rutin vänder jag mig alltid mot valackarnas lösdrift där våra kära travarpojkar går för att se så att alla är där. Denna syn av vackra hästar som nöjt går och betar i sin hage just som solen börjar gå upp gör allt morgonbestyr värt. En kopp kaffe hinns med innan kamraterna droppar in innan vi gemensamt går ner och startar stalltjänsten. Sen följer dagarna med omvårdnad, ridning, travkörning eller teorilektioner. Till dagen hör asgarv på lunchrasterna, en extrem kunskapstörst och genuin stöttning av klasskamraterna.  

Jag kommer att tänka på en kväll i mitt familjehem när jag satt i soffan och tittade på mobilen. En annons kommer upp, minns att den den handlade om att utbilda sig inom hästnäringen men mer detaljerat kommer jag inte ihåg. Däremot minns jag känslan när det small till i hjärtat. Uppenbarelsen, att det var just hästar jag ville satsa på. Det var inte en lång överläggning, det kom som en explosion. Sedan den dagen har det varit glasklart vad jag vill inrikta mig på. Livet händer, planer planeras om och inte allt blir precis så som man har tänkt sig. Den perfekta resan existerar inte. Nedskärningar på jobbet och ett utgående hyreskontrakt blev avgörande. Nu i efterhand känns det nästan uppgjort. Som att det var meningen att jag inte skulle vara kvar i Öregrund. Både stuga och jobb försvann vid samma månad och mina drömmars skola sökte ännu elever till sin vuxenutbildning. Med orden "Ingen minns en fegis" av min käraste så sökte jag och efter många om och men så kom jag in. Nu kan jag inte förstå varför jag tvivlade så. 

Tänker också mycket på Stockholm dessa mörka höstkvällar. Hur det var när jag flyttade upp med övertygelsen om att jag kommit för att stanna. Sparade varje slant för att ha råd att dansa tre gånger i veckan, bloggevent och konserter fyllde mina helger. Minns de nattliga äventyren, att klättra på hustak på Söder med en cigarill i mungipan och en flaska rödvin i väskan. Hjärtesorg och hoppfullhet. Tiden där jag ännu inte insett felet i kommentaren "stället stänger, vi drar vidare." Tiden vi alla upplevde odödlighet. Allt detta känns så långt borta när jag letar efter morgonrocken och fårskinnstofflorna i mörkret i lägenheten av sten om morgnarna. Långt bort när jag hämtar skottkärran för att mocka lösdriften eller dissekerar hästben för att hitta böjsenorna och därigenom bättre förstå hästens anatomi. Tänker på vänner som försvann och vänner som kom. Allt mer sällan vaknar jag kallsvettig av mardrömmar men rädslan för dessa skräcknätter finns ännu kvar och ibland gör de sig påminda. Oftast är jag så trött efter skoldagen att jag somnar bums klockan 20 efter kvällsfilen och vaknar när alarmet på telefonen börjar ljuda. 

Vem vet, om några år kanske planerna planeras om igen men just nu är jag precis där jag vill vara. Hästarna fyller det tomrum som funnits i mitt hjärta hela tiden, jag har bara inte förstått att det var just det. Jag fyller mina dagar med skratt, med djur, fantastiska människor som stöttar och uppskattar mig för just den jag är. Som sagt, nu i efterhand förstår jag inte varför jag någonsin har tvivlat. 

Translation 

Here I am, a whole life later in a small apartment with stone walls with the glass filled with the red, thinking of everything that has happened. Wondering why I have not written anything until now, this cold Friday night in November. Summer came, so did the rain and then summer disappeared. With the suitcase in my hand, I opened the door to the small apartment, which from August would serve as my new home. From a red cottage, a garden and a sea view to an apartment in an old official residence for blacksmiths and factory workers. The apartment, which for too long has felt rather temporary, is starting to feel more permanent over time. The alarm rings early in the mornings and I pull myself together to step down on the cold floor. It is pitch black outside when I step on the black bike and I make sure to have reflectors and lights clearly visible on the long journey. As a routine, I always turn to the geldings paddock when driving where our dear trotting boys go to see that everyone is there. This sight of beautiful horses happily grazing in their paddock just as the sun begins to rise makes all the darkness worthwhile. A cup of coffee before the comrades drop in before we go down together and start the stable service. Then follow the days of nursing, horseback riding, trotting or theory lessons. The day includes lots of laught on the lunch breaks, an extreme thirst for knowledge and genuine support from classmates.

 I'm thinking of an evening in my family home when I sat on the couch and looked at my cell phone. An ad comes up, I remember that it was about training in the horse industry but I do not remember in more details. On the other hand, I remember the feeling when my heart burst. The revelation,  it was ju horses I wanted to work with. It was not a long deliberation, it came as an explosion. Since that day, it has been crystal clear what I want to focus on. Life happens, plans are re-planned and not everything turns out exactly as planned. The perfect journey does not exist.  Now in retrospect it feels almost settled. Like I was not supposed to stay in Öregrund. Both the cottage and the job disappeared at the same month and the school of my dreams was still applying for students for their adult education. With the words "No one remembers a coward" by my dearest, I applied and I got in. Now I can not understand why I doubted so.

I also think a lot about Stockholm these dark autumn evenings. How it was when I moved up with the conviction that I had come to stay. Saved every penny to be able to afford to dance three times a week, blog events and concerts filled my weekends. Remember the night adventures, climbing on rooftops in Stockholm City with a cigarill in my mouth and a bottle of red wine in my bag. Heartbreaks and hopefulness.  The time we all experienced immortality. All this feels so far away now. Far away when I pick up the wheelbarrow to clear the stables from horse poop or dissect horse bones to find the flexor tendons and thereby better understand the horse's anatomy. Thinking of friends who disappeared and friends who came. More and more rarely, I wake up sweaty from nightmares, but the fear of these horror nights still remains and sometimes they are reminded. Usually I am so tired after the school day that I fall asleep at 20 after the evening tea and wake up when the alarm on the phone starts to sound.

Who knows, in a few years the plans may be re-planned but right now I'm exactly where I want to be. The horses fill the void that has been in my heart for so along, I just did not understand what it was. I fill my days with laughter, with animals, amazing people who support and appreciate me for who I am. As I said, now in retrospect I do not understand why I have ever doubted.

Caroline

Oktober

Jag går omkring i mitt Pompeji bland ruiner... Så kom det emellan igen, det där som vi alla är med om som borde vara huvudsaken men som förstör den perfekta bubblan vi så tappert försöker blåsa upp. Livet, och allt som hör därtill. Hösten kom och tog oss med storm, bokstavlig talat. Det knakar i fogarna och i gränderna luktar det rök från skorstenarna från de små trähusen. Stugan har blivit höstfin och förberett sig för kallare väder. Grindstolparna har dekorerats med ljung, jag är larvigt stolt över hur fint det blev. Dag och natt har det virvlat löv kring knuten och jag har ett starkt sug efter att gå ut och kratta ihop stora lövhögar som nu täcker hela trädgården. Men, jag är så förkyld nu att jag mest ligger på kökssoffan och snörvlar, virkar och tittar på serier. Jag bor ensam i stugan vid havet sedan några veckor tillbaka. Fokuserar på allt det vackra runt omkring på dagarna och att sova om nätterna. 

Utanför köksfönstren har småfåglarna fått sitt egna paradis, där styr de med järnhand och är mycket tydliga i sin kommunikation. Vi har en överenskommelse, jag och mina vilda små vänner. Är maten slut kommer de och knackar med näbben på köksfönstret, svarar jag inte knackar de på sovrumsfönstret och svarar jag inte då heller så går de på ytterdörren. Det är talgoxarna som har lärt sig hur de ska få påfyllning på lättast sätt. Brukar skoja om att jag känner mig som Snövit med mina småfåglar. 

Kan sitta länge på kökssoffan och bara titta på hur de lever, hur de rör sig och kommunicerar med varandra. Pilfinkar och gråsparvar kommer i massor och kamouflerar sig bra i syrenhäcken.

Blåmesen vågar sig fram när de andra söker skydd i buskaget från vinden. Han är så liten och inte alls så tuff, men är han bara tillräckligt snabb kan det gå att picka i sig lite mat innan gänget är tillbaka.

Nu, när jag sitter här på kökssoffan och skriver så tänker jag på doften av nyfallen snö. Ni vet den är känslan när man öppnar ytterdörren och kliver ut, hur det knarrar i varje steg, det är kolsvart på himlen men ändå så ljust av iskristallerna som täcker allt runtomkring. Det är så tyst. Om det var möjligt att snabbspola fram livet skulle jag göra det, bara några veckor. 

Translation 

So life got in the way again,  destroys the perfect bubble that we bravely try to inflate. Life, and all that goes with it. Autumn came and took us by storm, literally. A scent from the smoke from the chimneys from the small wooden houses. The cottage has been prepared for colder weather. The gate posts have been decorated, I am very proud of how good it looks. Day and night it has swirled leaves around the house and I have a strong desire to go out and rake together large leaf piles that now covers the entire garden. But, I'm having a cold so I mostly lie on the sofa, crochet and watch series. A very tedious time for illness. I live alone i the Little cabin since a few weeks back. Trying to focus on all the beauty around in the days and to sleep in the nights. 

Outside the kitchen windows, the birds have got their own paradise, where they are in controll and are very clear in their communication. We have an agreement, me and my wild little friends. If there´s no food left, they come and knock with their beak on the kitchen window, If I do not answer they knock on the bedroom window and If I still doesn't answer then they try on the front door. Usually kidding that I feel like Snow White with my little birds.

Now, as I sit here on the kitchen sofa to write this, I think about the scent of freshly fallen snow. You know the feeling when you open the front door and step out, how it creak in every step, it is black on the sky but still so bright by the ice crystals that cover everything around. It's so quiet. If it was possible to fast-forward life, I would do it, just a few weeks.

Caroline

Bocken flyttar in

Varv efter varv hade vi gått på bakluckeloppisen och inte hittat vad vi kom dit för. Långa campingbord fulla med verktyg, porslin och småpryttlar vi egentligen inte behövde men självklart fastnade att titta på. Med familj från Hälsingland var det omöjligt att inte fastna för ljusstaken i gjutjärn som stod mitt bland reklammuggar och glasskålar på ett bord längst bort på grusplanen. Utan att blinka slängde jag iväg en prisförfrågan, 40 kr får jag som svar. Givet, ta mina pengar! Frågar om karln som sålde ljusstaken visste någonting om den, får någonting väldigt luddigt och allmänt till svar. Ingen signatur men ändå för mig värd så mycket. Den har hedersplats på köksbordet för att lysa upp i höstmörkret och jag fullkomligt älskar den! Någon som vet någonting om denna bock?

I mitt hem finns en salig blandning av äldre köksgeråd, från tidigt 1900-tal fram till 1960-talet. Visst önskar jag mig hela serviser och en uppsättning krukor ur samma serie, men samlingen har liksom blivit lite hipp som happ. Det finns en kopp av "Salix", Stig Lindbergs motiv, Gustavsbergs. Det finns i ju för sig 3 krukor i olika färger och storlekar av Upsala Ekebys "Gunilla" som alla ger hem för mina kära Mårbacka pelargoner. Såssnipan "Pigg" från Upsala Ekeby har sällskap av en tallrik och en assiett från samma serie. Alla mina designerprylar har jag kommit över för en mycket skälig summa på loppis eller ärvt från släktingar. Alltså har de kommit till mig av ren slump, därav har jag en väldigt okomplett skara porslin. Den störta samlingen är nog av mina original emaljerade husgeråd från Kockums Jernverk. 

Minns ni kaffeburken jag köpte för några veckor sedan? Jag som verkligen inte behövde fler kaffeburkar, så fel jag hade. Med en italienare i hushållet är ju kaffe väldigt viktigt så vi har flera sorter hemma som behövde varsin burk. Vilken tur att jag köpte fler. Vi har nu 4 kaffeburkar i bruk! 

Blåbärssylten jag kokade för några veckor sedan blev så otroligt god att jag blev helt förvånad själv. Jag som hade intalat mig att jag verkligen inte var bra på sånt här kunde helt plötsligt följa ett recept. Efter krusbärsmarmeladen och vinbärssaften fick jag så pass mycket självförtroende att jag kunde frångå receptet lite och resultatet gjorde mig väldigt stolt! Egentligen har jag aldrig varit en grötperson men efter att ha fått det på jobbet tre dagar i veckan i ett år så har jag börjat vänja mig. Nu när jag har så goda tillbehör kan jag ju inte låta bli! 

Önskar er alla en härlig måndag! 

Translation 

It was impossible not to get caught by the candlestick in cast iron, which stood in the middle of advertising mugs and glass bowls on a table at the far end of the flea market. This goat is the symbol of Hälsingland, which big parts of my family is coming from. Without blinking I threw away a price request, I got 40 SEK in response. Sure, take my money! Asking if the man who sold the candlestick knew anything about it, gets something very fuzzy and general in response. No signature but still worth so much to me. It has a place of honor on the kitchen table to light up in the autumn darkness and I absolutely love it! In my home there is a blissful mix of older kitchen utensils, from earley 1900s to 1930s. Sure I wish for all the sets from the same series, but I got a very small and mixed collection of designer porcelain. 

   Do you remember the coffee can I bought a few weeks ago? I really didn't need more coffee cans, so wrong I was. With an Italian in the house, coffee is very important, so we have several varieties at home that needed each jar. We now have 4 coffee cans in use!

  The blueberry jam I cooked a few weeks ago became so incredibly good that I was totally surprised myself. I had told myself that I was really not good at this but suddenly I could follow a recipe. After the gooseberry marmalade and the currant juice I got so much confidence that I could deviate from the recipe a bit and the result made me very proud! Actually, I've never been a porridge person, but after eating it at work three days a week for a year, I've started to get used to it. Now that I have such good jams, I can't resist! 

Caroline

En onsdagskväll

Lätta kortbyxor och sköra blusar viks ihop och gör plats för ull och gallon. Från havet blåser isiga vindar upp mellan gränderna vid hamnen och omfamnar vår lilla stuga med höstkyla. Nästan varje dag när jag kommer hem från jobbet tar jag en vända i trädgården och plockar upp äpplen som fallit under dagen. Mycket äpplen blir det, många äppelpajer blir det och här om dagen gjorde jag äppelmos. Faktiskt för första gången någonsin. Grenarna är så fulla att de hänger tungt och jag har erbjudit mina grannar att komma och plocka för vi har så mycket vi inte kan ta reda på. 

Även vinbär har vi haft i överflöd. Totalt blev det 6 glasflaskor vinbärssaft och visst hade jag kunnat gjort så mycket mer om jag hade haft fler flaskor till hands. Jag är som besatt av saft så dessa flaskor kommer nog vara tomma snabbare än planerat. Nu när jag sitter här på kökssoffan omgiven av tända ljus så känner jag hur glad jag är att hösten är här. Njuter av syltgrottor med min egna sylt i, äppelkaka av egna äpplen, saft från busken här utanför, inlagd gurka med egenodlade dillkronor, blåbär som det tog oss flera timmar att samla ihop uppe i skogen. Jag ser mig omkring, trivs så fruktansvärt bra i det här huset. I somras köpte vi ett hörnskåp som nu har blivit ett supskåp. Förhoppningsvis kommer det gå att elda i kaminen i vinter. Längtar, hoppas! 

Translation 

From the sea, icy winds blow up between the alleyways at the harbor and embrace our little cottage with autumn. Almost every day when I come home from work I take a turn in the garden and pick up apples that have fallen during the day. There's so much apples, I've done many apple pies. The branches are so full that they hang heavy and I have offered to my neighbors to come and pick because we have so much we cannot take care of. 

We also had a lot of currants. In total I made 6 glass bottles of currant juice and of course I could have done so much more if I had more bottles. I am obsessed with juice so these bottles will probably be empty faster than planned. Now that I'm sitting here on the kitchen sofa surrounded by lit candles, I feel how happy I am that autumn is here. Enjoying blueberry jam and goosberry marmelade, apple pie of my own apples, juice from the bush here outside, pickled cucumber with homemade dill. I look around, feel so very good in this house. Hopefully we will be able to use the fireplace this winter. 

Caroline

En doft av kåda

En doft av tallbarr och kåda, duggregn som fångas upp av de stora trädkronorna. I den fuktiga mossan växer blåbärsris som väntar sina bär medan spindelväv mellan kvistarna fångar upp glittrande vattendroppar. Under fjolårslöv och granar tittar Herr Kantarell fram och bara längtar efter att få dansa ner i svampkorgen. Att bo så nära naturen, mitt i paradiset är ett privilegium och ett val. Jag skulle inte byta bort detta mot någonting. Det är här själen bor, här mina lungor får sitt syre, här hjärtat får kraft att slå. 

Kantarellerna är nu delade och ligger att torka på tidningspapper ute i lillstugan. I vinter kommer viltgrytor värma om de kyliga kvällarna och då ska vi glädjas åt att ha vinbärsgelé och kantareller på lager.

Translation 

A scent of pine and resin.  Living so close to nature, in the middle of paradise is a privilege and a choice. I would not swap this for anything. This is where the soul lives, here my lungs get their oxygen, my heart gets power to beat.

 The chanterelles are now cut in half and put to dry on newspaper out in the little cottage. In the winter,  in the chilly evenings we will be delighted to have currant jelly and chanterelles in stock.

Caroline

Emaljerat köksgeråd

Tacksam för vår lummiga trädgård som stått i full blom sen i maj. Tacksam för att nu få skörda frukterna och gå in i Augusti med alla vackra sommarminnen kvar i bakhuvudet. Kastrullerna har gått varma i den lilla stugan för att fylla konservburkar och flaskor. Än så länge har vi hunnit med vinbärssaft, krusbärsmarmelad och inlagd gurka. Kantareller har torkats för att sedan hällas upp i glasburkar och samma kommer hända med trädgårdens kryddväxter. Recept och bilder kommer att visas upp inom kort. 

Igår tog jag cykeln och susade ned för gatan mot min favoritbutik här i byn, Stormhatten! Det är lite farligt att gå in där för det är helt omöjligt att inte köpa med sig någonting hem. Mitt bästa köp denna dag var dessa två trattar som jag verkligen hade behövt när jag kokade vinbärssaft förra veckan. Den rundare tratten är från Kockums Jernverk och passar perfekt i färgerna med brickan/fruktkorgen jag också fastnade för. Den raka tratten är från Ungern och går bra ihop med våra köksluckor! Vissa dagar får en faktiskt unna sig att slippa beslutsångest genom att ta med båda två. 

Bakom huset växer plommon i olika färger och storlekar. De smakar ljuvligt! Tråkigt nog växer de så högt upp att jag endast kan plocka en handfull från marken. Tips på vad jag kan göra med dessa? 

Än så dröjer det nog ett tag innan naturen byter skepnad och klär i höstskrud. Hoppas på fler vackra blommor att sätta i alla de vaser jag samlat på mig under sommaren. 

Emalj syns överallt i mitt hem, både inne och ute. Ingen medveten samling, det har bara blivit så. Är nog snart uppe i 20 delar, det var ett tag sedan jag räknade. Dagens bestyr blir att leta gummipacknings till konservglasen jag också köpte på Stormhatten igår. I Öregrund finns de mesta som vi kan tänkas behöva på en daglig basis. Två välsorterade mataffärer, alkoholbutiken, en glassbar och såklart byns Järnaffär med sitt breda sortiment. Där har jag köpt bland annat nyckel till vattenutkastare, självhäftande krokar och resårband. Kanske att det går att hitta gummiringar där med.

Translation 

Thankful for our lush garden which been in full bloom since May. Embracing August with all the beautiful summer memories left in the back of my minds. The pots have been boiling hot in the small cabin to fill canning jars and bottles. So far, we have come up with currant juice, gooseberry jam and pickled cucumber. Chanterelles have been dried and then poured into preservative jars and the same will happen with the garden's spices. Recipes and pictures will be presented shortly. Yesterday I took the bike and rushed down the street towards my favorite shop here in the village, Stormhatten! It is a bit dangerous to go in there because it is absolutely impossible not to buy anything home with you. The best finding of the day were these two funnels that I really would have needed when I was cooking currant juice last week. The rounder funnel is from Kockums Jernverk and fits perfectly with the colors with the tray / fruit basket I also fell for in the store. The other funnel is from Hungary! 

Caroline

Socker och rönn

Pärlor skiftande i rött och gult hänger tungt från träden, hintar om vad som nalkas. Min trädgård är fylld till bredden av liv, så också rönnbär och jag kan inte motstå att plocka in några knippen för att pryda köksbordet. Årets första tomater har visat sig på plantan jag fick av min mamma tidigare i år. Många små gröna knoppar hänger kvar och ska få färg i solen mot husväggen. De smakar underbart! 

En favorit sedan barnsben på middagsbordet är pannkakor, någonting jag skulle kunna äta varje dag. De godaste pannkakorna gräddas i gjutjärnspanna och jag brukar strö i lite bakpulver i smeten för att få de extra fluffiga. Sylt och grädde i all ära men idag valde jag socker. Mest för att jag ville inviga den fina sockerskålen jag köpte för 40 kr på bakluckeloppisen i Norrskedika för två helger sedan. Direkt när jag såg den visste jag att jag skulle köpa den. Exakt en sån här skål med skopa finns i mitt familjehem och jag har alltid tyckt att den var så söt! 

Vanligtvis är jag otroligt dålig på att äta när jag är hemma själv, jag tar mig inte för att börja laga mat när det endast är jag som ska äta. På jobbet äter jag frukost och lunch och för det mesta klarar jag mig på kvällsfika. I slutet av arbetsdagen började mörka moln flockas över vår lilla by och när jag kom hem bröt ett åskväder ut. Som de säger, efter regn kommer solsken. Kvällen bjöd på klarblå himmel och ett magiskt sken in i mitt redan så mysiga kök. Detta krävde pannkakor! 

Translation 

Pearls in red and yellow hangs heavily from the trees, hints of what is approaching. My garden is filled with life, so also rowan berries and I can not resist picking up a few bundles to decorate the kitchen table. This year's first tomatoes have appeared on the plant I got from my mother earlier this year. Many small green buds remain and will get color in the sun against the house wall. They taste wonderful!

Pancakes, something I could eat every day. The best pancakes are baked in a cast iron pan and I usually sprinkle some baking powder in the batter to get them extra fluffy. Today I chose to eat it with sugar. Most because I wanted to use for the first time the nice sugar bowl I bought for 4 euro second hand two weekends ago. Right when I saw it I knew I would buy it. Exactly such a bowl and spoon  we had in my family home and I have always thought it was so cute! Usually I am incredibly badat eating when I am home alone, I don't make the effort to start the owen when it's only me who is going to eat. At work, I eat breakfast and lunch and for the most part I manage to have evening coffee. By the end of the working day, dark clouds began to flock over our little village and when I got home a thunderstorm broke out. As they say, after rain comes sunshine. The evening offered a clear blue sky and a magical glow in my oh so cozy kitchen. This required pancakes!

Caroline 

Höstpoeter

Det är stormigt i mitt sinne nu, en storm som inte vill sovas bort. Sommaren som var så lång och varm och allt jag fick ta emot. Nu är det höst, nu kan jag inte ta mer för då kommer jag att sprängas. Kör man med full fart rakt mot väggen är det bara att börja bromsa innan man kraschar. 

Det finns två kvinnor som med 100 års mellanrum givit ord till mina känslor:

"Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. 

Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är. "

(Edith Södergran, 1918) 

"Jag har no more fucks to give."

(Mia Skäringer, 2018)

Jag är inte arg på livet, bara mycket trött och besviken på denna situation. Trött för att stressen i bröstkorgen inte låter mig sova om nätterna. Nu är det höst, nu packar vi lådorna och söker lyckan på annan ort. Kanske det är havet som ska ge mig lugn. Styrka det har jag, nu vill jag bara sova. 

Translation

 It's a storm in my mind, a storm that can't go away with sleep. The summer was so long and hot and all I had to receive. Now it's autumn, now I can not take more because then I'm going to blow up. If you drive at full speed straight towards a wall, it's just to begin to brake before crashing. I'm not angry at life, just tired and disappointed at this situation. Tired for the stress in my chest. We are packing the boxes once again to seek for happiness somewhere else. Hopefully the sea will give me my rest.

Caroline

En höstdekoration inte en dag för sent

Ibland händer det att jag får såna där pysselryck! Jag brukar vara rätt så bra på att dekorera hemmet efter årstider och högtider men nu har jag bara glömt bort det. När jag såg att det redan börjat säljas julsaker i butikerna började jag tänka, vart tog hösten vägen? Sen tänkte jag om, det är ju inte så att det är jul bara för att Rustas nya reklamblad innehåller glittriga tomtar. Dock så känns det fel, för mig, att göra höstdekorationer i december... som väldigt snart är här. 

Jag gick ut med en påse och började samla på mig en massa löv som låg på marken. Tyvärr var jag ute lite för sent eftersom att de flesta av löven var så våta att dom gick sönder när jag tog upp dom och de allra flesta var täckta av svarta och gråa prickar. 

Detta fina ljusfat kan man ju lätt förvandla till en höstdekoration!

När alla löven hade torkat efter att jag sköljt av allt smuts sorterade jag ut dom i högar i storleksordning. För att det inte skulle bli så klumpigt in mot mitten så skar jag av skaften på mitten. Jag tog dom största löven och la som en cirkel med skaften in mot mitten. Sen fyllde jag på med de mellanstora på nästa lager och till sist de minsta in mot mitten. 

Till det sista lagret tog jag 6 stycken mellanstora löv som jag rullade ihop och ja övers på lövhögen. Sen mitt på allting ställde jag ett blockljud. Nu är inte detta ljuset optimalt då man helst ska ha ett högre ljud så man inte riskerar att löven tar eld. 

Translation
It's in too late to decorate with the theme Autumn! Yesterday I made this candle decoration made only by the leaves I found outside my apartment!

Caroline