Visar inlägg med etikett Sommar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sommar. Visa alla inlägg

lördag 27 juni 2020

Det vackra i kråksången


Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor. Nu surrar bin och fåglar sjunger överallt... När allt är som vackrast kommer alla känslorna på samma gång. Det finns en liten tyngd i mitt bröst som ännu inte riktigt har släppt. Sorgen över att lämna allt detta i den vackraste tid.  Det pågår en känslostorm i min kropp. Sorgen över att lämna detta vackra och trygga, glädjen över att påbörja ett nytt kapitel i mitt liv. Alla dessa känslor måste få finnas och måste få komma ut. 



Ännu en gång packas flyttlådorna fulla av minnen, loppisfynd och till-mitt-framtida-drömhus-saker. Har man flyttat 8 gånger så har man också samlat på sig en hel del grejer anpassat för varje boende. Denna gång är det trädgårdsredskap, utomhuskrukor och fågelmatare som packas ner för första gången. Min första riktiga trädgård blommar vackrare än någonsin, just när jag ska till att säga hej då!




Förra veckan sa jag farväl till förskolan jag jobbat på sedan hösten 2018. Jag berättade för barnen att fröken minsann ska börja i skolan i höst, få vara med hästarna hela dagarna och jag lovade att jag skulle skicka ett brev. Vet inte vem det var svårast för, det var med en tår i ögonvrån jag packade mina saker och vinkade av mina arbetskamrater. Dagarna efter midsommar har jag sprungit mellan flyttkaoset i stugan och glassbaren nere i hamnen för att inte tappa modet. Nu är det mesta färdigpackat och i helgen går flyttlasset ner till Linköping. Nya äventyr väntar är och jag längtar så efter en vardag med hästar igen!




Translation 
When everything is beautiful, all the emotions come at the same time. There is a small weight in my chest. The grief of leaving all this in the most beautiful time. An emotional storm is going on in my body. The grief of leaving this beautiful and safe place, the joy of starting a new chapter in my life. All these feelings must be allowed to exist and must come out.
Once again, the moving boxes are packed full of memories, flea bargains and my-future-dream-house stuff. If you have moved 8 times, you have also got  a lot of stuff adapted for each house. This time, garden tools, outdoor pots and bird feeders are being packed for the first time. My first real garden blooms more beautiful than ever, just in time to say goodbye! Last week I said goodbye to the preschool I have been working in since the fall of 2018. I told the kids that I will start school this fall, be with the horses all day long and I promised that I would send a letter. Don't know who it was hardest for, it was with a tear in my eye I packed my things and said good bye to my workmates. The days after midsummer I have running between the chaos in the cabin and the ice cream bar down in the harbor. Now most things are packed and this weekend the moving van goes down to Linköping. New adventures awaits and I I really long for horses to be a part of my everyday life again! 

Caroline

tisdag 3 september 2019

Sensommaren


En kväll sent i oktober öppnade vi dörren till stugan som vi nu ett år senare fortfarande kallar vårat hem. Gatorna stod tomma, igenbommade sjöbodar nere vid hamnen och ett lugn låg över hela byn. Vi krattade upp ruttna löv och äpplen under fruktträden i trädgården, förberedde marken för snön. Vintern kom snabbt och stannade länge. Ett glittrande puder yrde i luften och snövallar bildades av isiga vindar från havet. Fram mot våren byttes kylan mot ljumna vindar och från tak och grenar droppade vintern bort. Vattnets kluckande nere vid bryggorna byttes mot sorl från sommargäster och sjöfåglar. Inte mer liv, bara ett annat. Nu väntar vi i limbo. Suger ut de sista safterna av en så vacker sommar, gör oss redo att välkomna hösten när första lövet faller. 



Från trädgården kan vi se ner till hamnen. Bara några minuters promenad så kan vi blicka ut över havet och horisonten. Hit kommer vi när vi vill njuta av tystnaden och de vackra solnedgångarna. 


Nu när jag lämnat staden har jag lämnat mycket av den livsstilen som hör till. Det är svårt att spontanshoppa när inga butiker finns i närheten och tillgången till vintagemarknader minskar rejält. För två helger sedan tog jag igen för förlorad shopping och förnyade nästintill hela min garderob. Hötorgsjazzen bjöd på marknad på Hötorgsterrassen och där tillbringade jag hela dagen tillsamman med fina vänner och swingmusik. Vid ett stånd fastnade jag för flertal smycken som för en billig peng fick följa med mig hem. Bland annat en brosch i gult och grönt som kommer matcha hela min garderob. Det händer sällan att jag bär smycken, mest för att jag inte gillar att känna mig uppklädd. Ändå tycker jag att de är så vackra och har många skatter i mina skrin. 



Dagen efter vintagemarknaden på Hötorgsjazzen åkte jag och några vänner ut till Gustavsberg där det var Vintage och Samlarmarknad. Av kära Cathrin Edfors köpte jag den vackra blusen i det tidigare inlägget, en kofta perfekt när kalla havsvindar börjar dra in över byn och så denna fantastiska klänning jag bär på bilderna. Klädda knappar framtill, ordentligt puffiga axelvaddar som ger form och pondus. Fickorna är 4 stycken hopsydda bitar för att bilda en rektangel av tygets randiga mönster. Ni som följt mig ett tag vet att jag alltid är ute efter plagg med praktiska fickor.



Från de två marknaderna kom jag hem med tre barnböcker med fantastiska illustrationer, många smycken från 30-50talet, tre klänningar, en blus, ett förkläde och en städrock att ha på jobbet, en kofta och så ett par byxor. Spontanshopping som räcker och blir över för hela sommaren. 


Translation
One evening late in October, we opened the door to the cottage, which we still call our home a year later. We took away rotten leaves and apples under the fruit trees in the garden, preparing the ground for the snow. Winter came quickly and stayed for long. A glittering powder burst in the air and hills of snow were formed by icy winds from the sea. Then came the spring, the cold was changed to lukewarm breezes and from the roofs and branches the winter dripped away. The sound of the waves down in the harbour was changed to the sound of summer guests and seabirds. Not more life, just another kind. Now we wait in limbo. Sucking out the last juices of such a beautiful summer, getting ready to welcome autumn when the first leaves fall. Now that I have left the city I have left much of the lifestyle that belongs to it. It is difficult to spontaneously shop when no stores are nearby and access to vintage markets is declining significantly. 

Two weekends ago, I went to Stockholm and renewed almost my entire wardrobe. The festival Hötorgsjazzen had a vintagemarket where I spent the whole day with nice friends and swing music. At one booth, I got stuck for several jewelery that had to come home with me. Among other things, a brooch in yellow and green that will match my entire wardrobe. It rarely happens that I wear jewelry, mostly because I don't like to feel dressed up. Still, I think they are so beautiful and have many treasures in my drawers.

The day after the vintage market at Hötorgsjazzen, m friends and I went out to the vintage fair in Gustavsberg. From dear Cathrin Edfors I bought the beautiful blouse in the previous post, a cardigan perfect when cold sea breeze starts to pull in over the village and this amazing dress I wear on the pictures. Dressed buttons at the front, properly puffy shoulder pads that give shape and pondus. The pockets are 4 pieces sewn together to form a rectangle of the striped pattern of the fabric. All of you who have followed me for a while know that I am always looking for clothes with practical pockets.

Caroline

tisdag 27 augusti 2019

En doft av kåda



En doft av tallbarr och kåda, duggregn som fångas upp av de stora trädkronorna. I den fuktiga mossan växer blåbärsris som väntar sina bär medan spindelväv mellan kvistarna fångar upp glittrande vattendroppar. Under fjolårslöv och granar tittar Herr Kantarell fram och bara längtar efter att få dansa ner i svampkorgen. Att bo så nära naturen, mitt i paradiset är ett privilegium och ett val. Jag skulle inte byta bort detta mot någonting. Det är här själen bor, här mina lungor får sitt syre, här hjärtat får kraft att slå. 






Kantarellerna är nu delade och ligger att torka på tidningspapper ute i lillstugan. I vinter kommer viltgrytor värma om de kyliga kvällarna och då ska vi glädjas åt att ha vinbärsgelé och kantareller på lager.


Translation 
A scent of pine and resin.  Living so close to nature, in the middle of paradise is a privilege and a choice. I would not swap this for anything. This is where the soul lives, here my lungs get their oxygen, my heart gets power to beat.
 The chanterelles are now cut in half and put to dry on newspaper out in the little cottage. In the winter,  in the chilly evenings we will be delighted to have currant jelly and chanterelles in stock.


Caroline

torsdag 22 augusti 2019

Genom byn i sensommardis


Av en slump fick vi chansen att uppleva byn vid havet, den som om somrarna fylls av sommargäster men som ekar tom resten av årstiderna. Kvällspromenaderna får vi avnjuta utan möten, speciellt när regnmoln täcker den annars så klarblå himmelen. Nu hörs syrsors spel utanför fönstret om kvällarna och sjöfåglarna lägger sig att vila på hustaken utan att bli störda av nattlivet i hamnen. Vi klär oss i ylle på våra promenader för kvällssolen steker inte som för några veckor sedan. Njuter av lugnet. 





Denna underbara kofta fick jag efter min gammelfarmor Sigrid. Det finns en bild från när Sigrid står med min lilla morfar och hans systrar och hon har denna kofta på. Det är en ära att nu få använda den och jag vårdar den ömt. Vilket hantverk! Den vita klänningen, som nu är en klar favorit i garderoben, köpte jag från Spader Madame när vi var på våran resa till Rättvik innan sommaren. Stilren, sammetslen 30-talare som passar de flesta tillfällen i livet. Luften är äntligen så pass frisk att det inte blir för varmt med basker. Ni som följt mig länge och sett några bilder förstår att jag älskar att bära huvudbonader och speciellt basker. 



Den är så vacker den här byn, speciellt om kvällarna. Pittoreska trädgårdar och välmålade paneler i harmoniska men utmanande färger. Snickarglädje i varje hörn! Gränderna planerade för att hindra havsbrisarna att blåsa rätt igenom och in i de gamla trähusen. Fiskarbyn som blev ett sommarparadis. För oss, ett paradis året om. 





Translation 

By chance we got the chance to experience the village by the sea, the one that is filled with guests in the summer but which echoes empty the rest of the seasons. We enjoy the evening strolls without meetings, especially when rain clouds cover the otherwise clear blue sky. Now crickets are heard outside the window in the evenings and the seabirds lie down to rest on the rooftops without being disturbed by the nightlife in the harbor. We dress in wool on our walks, the evening sun does not heat like a few weeks ago. Enjoying the tranquility.

This wonderful cardigan I got after my great grandmother Sigrid. There is a picture from when Sigrid stands with my little grandfather and his sisters and she has this cardigan on. It is an honor to be able to use it now and I take great care of it. What a handcraft! The white dress, which is now a favorite in the wardrobe, I bought from Spader Madame when we were on our trip to Rättvik before the summer. Stylish, smooth 30s that fits most occasions in life. The air is finally so fresh that it doesn't get too hot with the beret. You who have followed me for a long time and seen some pictures understand that I love wearing hats and especially berets. 

Caroline

onsdag 21 augusti 2019

Krusbär


Så kom sensommarens första hopkok, krusbärsmarmelad med vanilj. Sist jag försökte mig på något liknande brände jag vid 1 liter hjortron så jag har fått för mig att det inte riktigt är min grej. Då det är första gången jag kokar marmelad i vuxen ålder ville jag testa i lite mindre portioner. Resultatet blev enastående gott och fyllde två mindre glasburkar. Ungefär såhär gjorde jag: 

Ingredienser
  • 400 g krusbär
  • 3 msk vatten
  • 300 g syltsocker
  • 1 st vaniljstång
  • Citronskal, ungefär en halv citron 

Så gjorde jag

Efter att ha plockat krusbären bakom huset rensade jag dem på små knoppar och blad. Sedan kokade jag upp bären med vattnet och mixade med stavmixer innan jag hällde i syltsockret och lät det koka kraftigt i ytterligare 8 minuter. Det rivna citronskalet kom ner i kastrullen tillsammans med en delad och urskrapad vaniljstång och dess innehåll. Plattan stängdes av och skummet avlägsnades med en sked. När marmeladen svalnat lite hälldes den tillslut upp i varma glasburkar! 


Translation 
Then came the first handy work of the late summer, gooseberry marmalade with vanilla. Last time I tried something similar I burned 1 liter of cloudberries so I have been thinking that it is not really my thing. Since this is the first time I cook marmalade as an adult I wanted to test in slightly smaller portions. The result was exceptionally good and filled two smaller glass jars.

Caroline

onsdag 7 augusti 2019

Socker och rönn


Pärlor skiftande i rött och gult hänger tungt från träden, hintar om vad som nalkas. Min trädgård är fylld till bredden av liv, så också rönnbär och jag kan inte motstå att plocka in några knippen för att pryda köksbordet. Årets första tomater har visat sig på plantan jag fick av min mamma tidigare i år. Många små gröna knoppar hänger kvar och ska få färg i solen mot husväggen. De smakar underbart! 




En favorit sedan barnsben på middagsbordet är pannkakor, någonting jag skulle kunna äta varje dag. De godaste pannkakorna gräddas i gjutjärnspanna och jag brukar strö i lite bakpulver i smeten för att få de extra fluffiga. Sylt och grädde i all ära men idag valde jag socker. Mest för att jag ville inviga den fina sockerskålen jag köpte för 40 kr på bakluckeloppisen i Norrskedika för två helger sedan. Direkt när jag såg den visste jag att jag skulle köpa den. Exakt en sån här skål med skopa finns i mitt familjehem och jag har alltid tyckt att den var så söt! 



Vanligtvis är jag otroligt dålig på att äta när jag är hemma själv, jag tar mig inte för att börja laga mat när det endast är jag som ska äta. På jobbet äter jag frukost och lunch och för det mesta klarar jag mig på kvällsfika. I slutet av arbetsdagen började mörka moln flockas över vår lilla by och när jag kom hem bröt ett åskväder ut. Som de säger, efter regn kommer solsken. Kvällen bjöd på klarblå himmel och ett magiskt sken in i mitt redan så mysiga kök. Detta krävde pannkakor! 



Translation 
Pearls in red and yellow hangs heavily from the trees, hints of what is approaching. My garden is filled with life, so also rowan berries and I can not resist picking up a few bundles to decorate the kitchen table. This year's first tomatoes have appeared on the plant I got from my mother earlier this year. Many small green buds remain and will get color in the sun against the house wall. They taste wonderful!


Pancakes, something I could eat every day. The best pancakes are baked in a cast iron pan and I usually sprinkle some baking powder in the batter to get them extra fluffy. Today I chose to eat it with sugar. Most because I wanted to use for the first time the nice sugar bowl I bought for 4 euro second hand two weekends ago. Right when I saw it I knew I would buy it. Exactly such a bowl and spoon  we had in my family home and I have always thought it was so cute! Usually I am incredibly badat eating when I am home alone, I don't make the effort to start the owen when it's only me who is going to eat. At work, I eat breakfast and lunch and for the most part I manage to have evening coffee. By the end of the working day, dark clouds began to flock over our little village and when I got home a thunderstorm broke out. As they say, after rain comes sunshine. The evening offered a clear blue sky and a magical glow in my oh so cozy kitchen. This required pancakes!


Caroline 

måndag 29 juli 2019

Soliga sommardag


Sommarens soliga dagar visar sig mer som regel än undantag och med hjälp av regnvattnet som samlats in vårdar jag min trädgård. Träden har fyllt med bär och frukt, vinbärsbusken lever så gott att jag inte vet hur jag ska kunna ta reda på allt innan de röda bären faller till marken. Byn har fyllts med folk och dygnet runt hörs nu sorlet nerifrån hamnen. Det är Öregrund Båtvecka som dragit igång och kommer fortsätta hela vecka 31. Ingenting jag är vidare intresserad av men inte heller störs utav. Ljusshower och ljudet av en jublande publik blandas med basen från högtalarna. Jag gläds med de glada, men jag trivs bäst innanför mitt staket för att slipa trängas nere i byn. 



I våras fick jag några tomatplantor av min mamma som tog sig riktigt bra när jag planterade dem i en hink bakom huset. Nu hänger grenarna tungt av alla tomater och ännu syns gula små blommor som berättar om att detta blir ett bra år för sallad. Känner dock att jag bör byta till en ännu större hink, kommer detta påverka tomaterna negativt tro? 


Inte kan jag ljuga och säga att jag gillar att städa, men det finns några sysslor som är mer tillfredställande än andra. Att tvätta fönster är en sådan. I väntan på att lusten ska falla på har solen strålat in genom skitiga glasrutor och för varje dag har det känts tyngre och tyngre att se på eländet. Några Sommarprat senare är alla smutsränder och all fågelbajs borta. Nu kan jag inte sluta beundra utsikten genom det klara glaset.  


Translation
The trees have been filled with berries and fruits, the currant bush lives so well that I don't know how to take care of everything before the red berries fall to the ground. The village has been filled with people and all the and night noise is heard from the harbor. It is Öregrund Boat Week that has started and will continue all week 31. Nothing I am further interested in but also not disturbed by. Light shows and the sound of a cheering crowd are mixed with the bass from the speakers. I am happy for the happy ones, but I like it best at home these sunny summer Days.
Earlier this year I got some tomato plants from my mom, which came out really well when I planted them in a bucket behind the house. Now the branches hang heavily from all the tomatoes. However, feel that I should switch to an even bigger bucket, will this affect the tomatoesin a bad way?


 I can't lie and say I like to clean, but there are some chores that are more satisfying than others. Washing windows is one. Now I can't stop admiring the view through the clear glass.


Caroline

lördag 27 juli 2019

Demonen och kameran


Vackra ord, en historia inlindad i bomull med granna metaforer och långsökta liknelser. En stor del av mitt liv. En annan del innehåller tveksamheter och skam.

På bilderna hörs inte de klumpiga formuleringar som hoppar som grodor ur min mun. Det blir mindre tydligt med alla mina ärr, både de fysiska och psykiska. När jag ser på fotografierna av mig själv känner jag ingen skam, bara stolthet. Kanske att bekräftelsebehovet lyser igenom, men det är väl ett mänskligt drag. Jag har en bild av mig som inte alltid stämmer överens med verkligheten. Ibland tänker jag hur mycket jag skäms över att vara jag. Det är jobbigt att prata om för uppmuntrande ord får det att kännas som att mina problem bara är överdrivna och påhittade för att få uppmärksamhet. Så är inte fallet.  Men sanningen är väl den att vi alla har demoner att tampas med, min demon säger åt mig att skämmas. Skammen skapar nervositet i sociala situationer så jag försöker så intensivt att vara "normal" att det blir fel. Kanske är jag bara otroligt självcentrerad och har ett ohälsosamt behov av bekräftelse, men känslorna är desamma. Säg åt mig att skärpa mig och jag förvinner ner under golvet. Skäms över att jag har tillåtit mig att bli så förminskad. En demon som säger att jag är ensam, maktlös, korkad. En demon jag varje dag väljer att säga ifrån till för det är inte sant. 



Varje dag gör jag valet att gå ut, gå till jobbet, betala räkningarna, vara trevlig, hålla skenet uppe. Varje dag säger jag åt mig själv att sluta klaga, jag har ingenting att vara ledsen för. När skit läggs på hög börjar den brinna inuti, jag vet det men jag gör det ändå. Jag ljuger inte, på fotografierna är det mig ni ser men med min glad-kostym jag tar fram för att klara av min vardag. Trots nedvärderande tankar trivs jag där jag bor, med min omgivning och mina omständigheter. Under dagen ser jag fram emot att få ta fram kameran och visa upp resultatet för alla er som valt att följa mig. Det är min konst, en hobby jag tycker är rolig och som jag saknar om jag är utan. Det är min grej som jag gör för mig. 




Framför kameran är jag allt jag vill vara, en del av mig som finns djupt därinne men som göms bakom skithögar och dålig självkänsla. Den delen är modig, skamlös, stolt och har pondus. Den delen innehåller kärlek och självrespekt. Jag försöker locka fram den delen för att göra den till mer regel än undantag. På bloggen har jag bestämt mig för att vara alla sidor av mig själv. Ni som läser mina inlägg brukar ofta skriva till mig och dela era egna historier. Jag vet att jag inte är ensam med dessa demoner. Detta är ingen farlig depression, bara sånt vissa människor kommer behöva gå igenom. 



Visst är människan en väldigt knasig varelse? Så många sidor det kan finnas av ett mynt. Rent logiskt vet jag ju hur jag borde tänka. Varje bloddroppe i mina ådror förtjänar en segerdans efter allt jag behövt stå ut med i mitt korta jordeliv. Det räcker med skiten andra kastat på mig, jag tänker INTE bestraffa mig själv mer. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är, som Edith Södergran skulle ha sagt. Men så kommer den fula verkligheten in. Livet går ju vidare ändå, jag har accepterat mina brister och jobbar på att vända dem till mina styrkor. Jag söker inte empati, ingen tröst men genom att berätta om och erkänna demonen som bor i mitt huvud får den mindre kontroll över mina tankar. 
Kalla mig inte för förebild, se mig som ett avskräckande exempel. 


Translation
The pictures don't show the clumsy formulations that jump like frogs out of my mouth. It becomes less clear with all my scars, both physical and mental. When I look at the photos of myself I feel no shame, only pride. I have a picture of me that doesn't match reality. I am so ashamed of myself. It's hard to talk about because words of encouragement, it makes me feel like my problems are just exaggerated and inventive. But the truth is that we all have demons to deal with, mine is that I'm ashamed. The shame creates nervousness in social situations so I try so intensely to be "normal" that it becomes wrong. Maybe I'm just incredibly self-centered and have an unhealthy need for confirmation, but the feelings are the same. Tell me to sharpen myself and I wade down the floor. Ashamed that I have allowed myself to be so diminished.


In front of the camera I am everything I want to be, a part of me that is deep in there but who are hidden behind shit piles and shame. That part is brave, shameless, proud and has a power. That part contains love and self-respect. I try to attract that part to make it more rule than exception. On the blog, I do my best to be all sides of myself. You, my readers, often write to me and share your own stories. I know I'm not alone with these thoughts.


Logically, I know how I should think. Every drop of blood in my veins deserves a victory dance after everything I had to endure in my short earthly life. It's enough with the shit others threw at me, I'm not going to punish myself anymore.  But then the ugly reality comes in. Life goes on anyway, I have accepted my flaws and am working to turn them into my strengths. I'm not looking for empathy, no comfort but to tell you about the demon that lives in my head takes away it's control over my thoughts. Don't call me a role model, see me as a bad example.

Caroline