För två år sedan var detta min vinterverklighet. Hälsingland i mormors hälsingegård, 20 grader kallt, glittrande snö som knarrade under skorna, frostklädda träd och bländande sol. Så vill jag ha alla mina vintrar. Några år i rad har jag gjort likadant; åkt upp till Hälsingland helt själv för att andas och njuta i min egna takt. Jag kommer garanterat göra likadant i år igen. Jag får ingen ro inom stadens murar, men i Norrland sjunger mitt hjärta.
Att leva på vintern är för mig att:
Vakna tidigt av solens spegling i kristallerna på fönstret
Åka jättefort ned för de snötäckta backarna på en spark
Stanna upp för att kolla på frosten på trädets gren
Hitta spår efter djur i snön och gissa vilket djur som gått där
Ta promenader på isen och stanna för att dricka varm choklad
Ha två lager underställ och minst två par raggsockor
Gissa hur många minusgrader det är när håret har frusit till is
Translation
This was my life two winters ago. It's a tradition for me to go and live in my grandmother's house in northern Sweden for a few weeks and just breath. I can't find peae in the city, but in the north, my heart sings.
My winters are like this:
Wake up early by the sun's reflection in the crystals on the window
Go really fast down the snow-covered slopes on a kick
Look at the frost on a tree branch
Find traces of animals in the snow and guess which animal it belongs to
Take walks on the ice and stop to drink hot chocolate
Having two bearing base layers and at least two pairs of thick socks
Guess how many degrees below zero it is when the hair has frozen to ice
X X X
Caroline