I min lilla lilla värld av (vissna) blommor

Nejlikor, pelargoner och vilda ängsblommor i vaser florerar runt bland bloggarna dessa varma tider. Blommor har alltid varit min stor glädjekälla och jag köper blommor så länge plånboken tillåter. Men det är bara inte min grej, jag kan ju inte ens få krassegräs att växa så varför ens försöka? Jag gör allting rätt men ändå se vill dom inte fortsätta leva när dom kommer innanför min dörr. Man kan säga att jag har ett väldigt självdestruktivt litet paradis av visset blomster hemma hos mig. 

Translation

It's unbelievable, I just can't keep my flowers alive. I do everything right but they still dies. It's like they're getting death wishes when I bring them home to my place.

X X X

Caroline

Välkommen till mitt huvud

Man tänker mycket nu för tiden, över allt som är och allt som varit. Känns så konstigt att tänka tillbaka på allting man varit med om när man bara är 20 år men min tankegång fungerar inte som alla andras. Jag tänker mycket på tiden på lågskolan. Hur skyddade vi var från världen utanför byn. Vi tänkte inte längre än ner till samhället och tillbaka. Jag tänker mycket på tiden på högstadiet. Hur jag desperat försökte bli sedd genom min konstiga stil och mitt sätt att uttrycka mig. Jag ville vara en del av dom, dom som helst inte ville veta av mig. Inte vet jag varför det var så viktig, det sänkte bara ner mig och jag förstod inte då hur bra jag var utan grottade ner mig i mörker. Jag tänker mycket på gymnasiet, hur jag formades av främlingarna jag trodde var min familj. Hur nätterna omfamnade mig med sin rosa himmel och hur händerna jag delade kom och gick. Sen tänker jag mycket på tiden efter skolan. När jag skulle bli vuxen. Ta ansvar. Arbetslös, orkeslös och hopplös. Mörkret kom än en gång över mig och jag glömde livet i ljuset. Skratten tystades ner, kroppen ville inte mer och munnen slutade säga sanningsord. Jag tänker mycket på allt jag inte minns. De tomma sidorna i min bok där orden aldrig skrevs. Inte vet jag om jag någonsin kommer minnas allt, än så länge har jag bara fått ner några rader så här i efterhand. En efterkonstruktion av vad jag tror kan vara en stor del av min historia.

Nu tänker jag mycket på livet i Stockholm. Nu är det 14 månader sedan jag packade min väska och tog det sista tåget upp till vad jag nu kallar mitt hem. Jag har inte förstått det än och tanken slår mig oftare och oftare att jag bor i huvudstaden. Jag försörjer mig själv, jag har fler jobb än jag kan räkna på en hand. Nätterna färgas än en gång rosa och ett ljus sköljer över mig. Vuxen. Självständig. Älskad. Viljan har kommit tillbaka och jag flyr inte längre från den jag än gång var. Munnen talar sanning och kroppen känns bara mer och mer fri för varje morgon jag vaknar. Ändå ligger det där någonstans bakom ögonen och värker. Mörkret. På något sätt lyckas jag slå bort det och jag har inte bara mig själv att tacka. Ofta tänker jag hur glad jag är som hittat tillbaka till vad jag nu kan kalla ett värdigt liv. Jag tänker att det i alla fall inte kan bli så mycket värre, jag har trasat färdigt nu. Det känns så konstigt att tänka så när man bara är 20 år, men min tankegång fungerar inte som alla andras.

 Translation

I think a lot nowadays, thinking about all that is and all that has gone . Feels so strange to think back on everything I have been doing when I'm only 20 years old but my train of thought does not work like everyone else's . I think a lot of my time in school and how it shaped me. How I desperately wanted to be seen with my strange style and my way of expressing myself . I wanted to be a part of them, they who would rather not know me . I do not know why it was so important , it simply lowered me down and I did not realize how good I was. I went down in the dark. The dark side of me. I'm thinking about how the nights embraced me with its pink sky and how the hands I shared came and went away. Then I think a lot about the time after school. When I was growing up. Unemployed, powerless and hopeless . The darkness came once again upon me and I forgot about the life in the light. The laughter stopped , my body couldn't take it any more and my mouth started to lie.

Now I'm thinking a lot about my life in Stockholm . It is 14 months since I packed my bag and took the last train to what I now call my home. I haven't understood it yet , and the thought occurs to me more and more often that I live in the capital. I supply myself, I have more jobs than I can count on one hand. The nights are pink once again and a light washes over me . Adult . Independent . Beloved . The desire has come back and I do not flee further away from who I once was . The mouth speaks the truth and the body just feels more and more free for every morning I wake up. Yet, it is there somewhere behind the eyes and it hurts. The darkness . Somehow I make it and I don't only have myself to thank . Often I think how glad I am that I found my way back to what I now call a dignified life. I think that it can't get much worse, I have been hurt enough. It feels so strange to think that way when I'm only 20 years old, but my train of thought does not work like everyone else's .

X X X

Caroline

Välkommen hit, ljuva sommar!

För en stund sedan insåg jag hur fel jag har haft nu för en tid. Här har jag tjatat om att våren har kommit men så slog det mig att vi snart går över till junimånad. Det var när jag sträckte mig efter jackan på galgen som jag tvekade och gick och kollade på termometern för att mötas av siffran 23. 23 grader varmt. Varför i hela friden skulle jag ta på mig en jacka för. Väl ute tar jag på mig solglasögonen och tänker för mig själv "välkommen hit, ljuva sommar."

För nästan exakt ett år sedan sa en klok vän till mig "I sommar ska vi hångla med Stockholm" och de orden ekar än en gång i mitt huvud. Jag kände att kvällen skulle laddas med lite inspiration inför den kommande tiden av sol och blomster. Här är några favoriter från min Pinterest!

Translation

It's summer and I require inspiration! A wise friend of mine said to me "This summer, we will make out with Stockholm" and that we'll do. Here's some of my favourite pictures from my Pinterest!

X X X

Caroline

Från en brygga i en skog

Våren ler mot Stockholm och snart blommar tusen blommor åter. Vinterkappan hänger långt inne i garderoben och vinterkängorna är undanlagda för länge sen. Att sitta inne i mörkret vore, om jag var religiös, att synda. Med temperaturen långt över 20 grader och en sol på nedgång lockades jag in i skogen och ner mot sjön. Inte var man ensam denna kväll. Ungdomen hade samlats på bryggorna med mopeder och folköl och det joggades i par på de skumma skogsstigarna runt vattnet. Staden lockade inte med sitt buller för fötterna ville ströva runt i det gröna. Det är kvällar som dessa jag känner livet i mig.

(Photos by Carl R. Westerling)

P.s Vill bara tillägga att jag inte är mottaglig för moralkakor om cigaretten i min hand. Jag har turen att få välja själv hur jag vill leva mitt liv och vill inte att någon ska se ned på mig om jag väljer att ta en cigarett i solnedgången någon gång var tredje månad. Yolo. D.s

Translation

The spring smiles at Stockholm and very soon a thousand flowers will bloom again. The winter coat hangs deep in the closet and my winter boots are put away for a long time. Sitting in the darkness, it would, if I were religious, to sin. With the temperature over 20 degrees and with a sun on its way down I walked into the woods and down to the lake. And I wasn't lonely. The youth had gathered on the piers with mopeds and beer and people were running in pairs on the shady forest trails around the water. The city didn't attract me by its noise, my feet would roam around in the green. It's nights like these I feel the life in me.

 Just want to add that I am not susceptible to moralizing about the cigarette in my hand. I'm lucky enough to choose how I want to live my life and don't want anyone to look down on me if I decide to take a cigarette in the sunset sometime every third months. Yolo.

X X X

Caroline

En heldag i Leksand!

En regnig torsdagsmorgon hoppade jag på ett tåg tillsammans med några bloggare och journalister för att hälsa på hos Leksands Knäckebröd. Det var en lång resa så jag var lättad över att se ett bekant ansikte, Isabelle Pedersen. Vi fick en privat rundtur i fabriken som var helt fantastisk. Att mekanik man vara så fin!

Vi var där för att få en inblick i knäckebrödsbakningen och för att  kolla in de två nya smakerna i Tre Kullor, Havssalt och Frön och Knosad Råg.

(Photo by Isabelle Perdersen)

Vi fick besöka Leksands Kulturhus där det var fullt med gamla väggmålningar. Blev nästan lite ledsen för att folk valt att riva ner målningarna i de gamla husen för att göra det ljust och fräscht. Tur bara att dom finns kvar, dom är ju helt fantastiska!

Vi fick även chansen att prova riktiga folkdräkter hos Leksands Hemslöjd! Isabelle, jag och vår guide som också hette Isabelle tog direkt chansen att hoppa i dessa stiligheter. Att jag skulle känna mig så festfin i en folkdräkt skulle jag aldrig tro.

Till sist besökte vi Lycka Form som drivs av den drivna och passionerade Mia Svalänge. Här blir klassiska folkdräktsmönster till filtar och kuddar. 

Hela gruppen samlad! 

Det var en grymt rolig dag i Leksand som jag sent ska glömma!

Translation

A few weeks ago I got the chance to visit Leksands Knäckebröd, a fabric that's making hard bread in Sweden.  The clothes you see is a traditional folk costume that was very common to wear past the times in Sweden. Every landscape has its own costume. We visited a museum with beautiful wall paintings and we also meet the creator of the company Lycka Form! It was a great, but rainy day in Leksand and I'm so happy that I went there!

X X X

Caroline

Sugar Hill by night

(Foto av Jessica Silversaga)

Det var exakt ett år sedan Jessica kom in i mitt liv och som Elsa och jag bestämde oss för att flytta ihop. Det är på Sugar Hill det händer. Såklart så höll vi på traditionen att springa ut och fota i det vackra ljuset av gatlyktorna utanför Kägelbanan i år igen. 

Söta Emma!

Snygg-Jessica och moi!

Elsa och jag förra året! Bilden är lånad från Jessica Silversaga!

Translation

 It was exactly a year ago, Jessica came into my life and that Elsa and I decided to move in together. It's on Sugar Hill it happens. Of course we kept the tradition to run out and shoot in the beautiful light of the street lamps outside Kägelbanan. It was a beautiful spring night!

X X X

Caroline

Sugar Hill 2014

Maj månad, I love you! Så mycket grymt har hänt hittills. Först hade vi den underbara Vintagebloppisen (klicka här för att läsa inlägget) och sen var det dags för Sugar Hill. Denna underbara helg full med swing, stiligt folk och bra uppträdanden fick man ju bara inte missa. Tyvärr har mina bästa dansskor tagit avsked så det blev inte så mycket dansa av för mig. Men vem behöver dansa hela natten när man har öl, snygga brudar och grym musik som underhållning? 

Hornsgatan Ramblers gästades av den fantastiske sångaren Natty Bo! Satan i gatan vilket framträdande!

Elsa och Emma roade sig friskt!

Linda med man stod och sålde från sin fina butik,  Ateljé O.L.D!

Malin blev mäkta glad när hon vann modevisningen. Alla de tre tävlande var grymt bra och inspirerande!

Stor eloge till både Malin, Miriam och Carolina!

Sångfåglarna The Birdettes bjöd på en trudelutt!

Jag hade min nya 40-talare från en av stadens bästa vintagebutiken, Lisa Larsson!

Guld Lock for real!

Jessica, min lilla månstråle!

Translation

The month of May, I love you! So much awesome things has happened so far. First we had the wonderful Vintagebloppisen (click here to read the post) and then it was time for Sugar Hill. A wonderful weekend full of swing, stylish people and good performances. Unfortunately, my dancing shoes said good bye a couple of weeks ago so there was not much dancing for me. But who needs to dance when you have beer, hot chicks and great music as entertainment? A wore my new party dress from one of the best vintage stores in Stockholm. It was a marvelous night!

X X X

Caroline