Sjuk arbetsmoral

Idag vaknade jag av värk i varenda muskel, varm i pannan och trånga luftvägar. Vad gör en envis 25-åring med sjuk arbetsmoral? Jo, går till jobbet såklart för någon måste ju vara där och ta emot barnen på morgonen. Mina kollegor tog snabbt över och skickade hem mig igen. En kollega sa "Ingen komma tacka dig sen när du måste vara hemma ännu längre för att du var dum och inte var hemma och vilade. " Så sant, men jag lever på tron at om man bara ignorerar en förkylning så kommer den försvinna. Det är när man erkänner sig besegrad man blir sjuk på riktigt... nej det stämmer ju såklart inte. Nu blir det att ligga hemma på soffan och dricka te och se på serier. Just nu ser jag på Call the Midwife som jag bara sett enstaka avsnitt av på linjär tv. 

Tur att min karl kom hem och kunde ta hand om mig så jag slapp ligga här helt ensam och snora och tycka synd om mig själv. 

Translation 
Today I woke up with pain in every muscel and I could hardly breath. Of course I Went to work because I got a very hard work moral but it didn't took long until my colleagues sent me home again. Lucky for me, my man came home to take care of me so I didnät had to lay here and feel sorry for myself for too long!

Caroline

Självdisciplinen den bästa är

Pannkakor med florsocker, apelsinjuice och kaffe. Är det helg så är det. 

Jag har bestämt mig för att göra ett ärligt försök att minska ner på min sockerkonsumtion. Det blir många chokladbitar innan dagen är slut och gärna två chipspåsar i veckan. Fikabröd ska vi inte tala. Förra året lovade jag att bli bra på att baka och tyvärr höll jag mitt ord. Det är väldigt svårt att baka men inte smaka så det blir mycket fika efter jobbet. Nu tänkte jag börja med att hålla mig till helgerna, fredagen inräknad. Så alltså 4 skräpfria dagar i veckan. Det är lättare sagt än gjort kan jag säga. Efter att ha varit en kedjesnusare i 6 år så var det socker som hjälpte mig bli av med abstinensbesvären. Nu är det svårt att sluta med socker också men jag resoneras som så att det finns grader i helvetet.  

En väldigt klok tidigare kollega sa att man ska belöna kroppen med sånt man mår bra av, inte sånt som bryter ner. Jag vill vara en sån person som tar hand om mig själv och då är det bara att skaffa sig lite självdisciplin.  

Den här fina duken köpte jag på Broarne.se, de har många fina vaxdukar och övrig inredning som är värt att kolla in. 

Translation

I have decided to make an honest attempt to reduce my sugar consumption. There will be many pieces of chocolate before the day is over and a lot of chips.  Last year, I promised to become good at baking and unfortunately I kept my word. It is very difficult to bake but not taste. Now I'm going to start with the weekends, including Fridays. So, 4 " junk free" days a week. That is easier said than done I can say. After being addicted to tobacco for 6 years, it was sugar that helped me to stop. Now it is difficult to end up with sugar, but I reasoned that there are degrees in hell. A very wise former colleague said that you should reward the body with what you feel good about, not what breaks it down. I want to be such a person who takes care of myself and then it is just to get some self-discipline.

Caroline 

Nytt år vid världens ände

Efter nyårsfesten på Biografbaren åkte vi tillbaka till Östhammar, tillbaka till stugan vid havet. Nytt år, nya löften att bryta. Nya förhoppningar om att detta år ska bli till det bättre och att vi lämnat alla svårigheter bakom oss. 2018, året jag tog chansen att uppfylla mina drömmar på hästgård men fick dem också kastade på gödselstacken. Ett uppvaknande som visade att alla inte har hästar av kärlek och att girighet och makt är större än faktabaserad kunskap och ansvarskänsla. 2018 var också året då min älskade farfar simmade vidare, kanske det var ödet att vi båda skulle hamna vid vattnet. Jag har alltid känt lite rädsla för vatten men nu känner jag bara trygghet.

För några dagar sedan tog jag en promenad efter jobbet ner till vattnet. Månen lyste klart över isen och i snön reflekterades det blåa ljuset som lyste upp min väg. Länge stod jag och bara tittade ut över havet och tänkte att här vill jag bara vara en stund. De senaste månaderna har tagit hårt på min självkänsla men när jag stod där och blickade ut över vattnet kände jag att jag kunde lyfta mig själv igen. Det blir nog bra men jag behöver vila upp mig och liksom ladda om batterierna nu. Landa lite i jobbet, lära känna byn, spara pengar och lägga upp en ny fram med enkla mål.

Mina mål för 2019: 

-Ta hästskötarexamen

 -Skaffa mig tappsko kompetens 

-Ta körkort

 Translation 

After the party on new years eve we went back to Östhammar, back to the cottage by the sea. New year, new promises to break. New hopes that this year will be for the better and that we have left all the difficulties behind us. 2018, the year I took the chance to fulfill my dreams on a horse farm but also got them thrown away. An awakening that showed that everyone does not have horses of love and that greed and power is greater than fact-based knowledge and sense of responsibility. 2018 was also the year when my beloved grandfather swam on, maybe it was the fate that we would both end up by the water. I have always felt a little fear of the water but now I just feel safe.

A few days ago I took a walk after work down to the water. The moon shone brightly over the ice and in the snow reflected the blue light that illuminated my path. For a long time I stood and just looked out over the sea and thought that here I want to stay here for a while. The last few months have been hard on me but when I stood there looking out over the water I felt that I could lift myself again. It will probably be good but I need to rest myself and recharge the batteries now. Land a little in the job, get to know the village, save money and put up some new simple goals.

Caroline