Om frön bar på minnen

Midsommar

Om blommor kunde tala, om frön bar på minnen, vad skulle de då berätta? Blåklockor, rödklöver, prästkragar väntar ståtligt i skogsgläntor, den eviga sagan med alltid samma slut. Att för var sommar återuppstå, växa, älskas, se för att sedan vissna och falla i glömska. Allt som finns kvar är hoppet om att efter snön få slå rot igen. Årstider som vi i norr tar för givet och som jag skulle sakna så enormt om jag plötsligt lämnade dessa övergångar. Allt en förberedelse för vad som komma skall. Syrenen hänger brun bland löven och tulpanernas annars så klara blad bleknar under äppelträden där de för lite sen lyst med sin närvaro. En vacker saga som aldrig någonsin får slå igen. 

Nätterna med mitt rika inre liv lämnar både sorg och glädje när solen går upp. Drömmer om dofter från platser jag förträngt och människor som vandrat vidare. Drömmer om känslan av en för alltid evig barndom där vi inte önskade annat än att få växa och uppleva kärleken. Fjärilarna i magen i tåget mot skolavslutningen i byakyrkan. Nya sandaler och blommor i håret, släkten med kameror och picknick i gräset. När hela världen var på cykelavstånd och vi tältade i trädgården. Drömmer om långa nätter med gråt av brustet hjärta när ens kärleksbrev ej blev besvarat. 

Blommorna under kudden som för varje midsommar visade mitt livs nya stora kärlek. Drömmer om sommardagar med farfar, fäller tårar för att det nu är första sommaren utan honom på jorden. Han fattas mig nått så enormt och det skär i hjärtat av tanken på att ingen lever för evigt. Varje sommar i början av juni kommer dessa känslor tillbaka och jag blir nostalgisk. Minns och drömmer om en underbar barndom som gav mig verktygen för vuxenlivet. Som gav mig alla vackra minnen att drömma tillbaka till, fjärilarna i magen, förväntningarna, besvikelsen, dofterna och friheten.

För livet, lusten och kärleken!

Translation

If flowers could speak, if the seeds carried memories, what would they tell? The eternal tale always with the same end. To re-emerge, grow, love, see for each summer, then to wither and fall into oblivion. All that remains is the hope to after the snow,  take root again. Seasons that we in the north take for granted and which I would miss so enormously if I suddenly left these transitions.

The flowers under the pillow that for every midsummer showed my new great love of life. Dreaming of summer days with my grandfather, shed tears because it is now the first summer without him on this earth. I am missing him enormously and it cuts into the heart of the thought that no one lives forever. Every summer in early June, these feelings come back and I become nostalgic. Remember and dream of a wonderful childhood that gave me the tools for adulthood. That gave me all the beautiful memories to dream back to, the butterflies in the stomach, the expectations, the disappointment, the scents and the freedom.

Caroline