En av de bästa sakerna med att leva där vi gör är alla våra årstider. Alla små tecken på att tiden går framåt. Det känns som igår när jag promenerade längst de snötäckta klipporna vid det frusna havet. Hur skogen var tyst och mörk, gatorna helt folktomma. Det kändes som att vi var ensamma om att bo här. Att en by så full av liv kan kännas så öde.
Vi hamnade här av en slump men det känns som att det var meningen. En dag i oktober när träden tappat sina löv och dimman låg tät över hamnen så såg vi vårat hem för första gången. Vi kom inte till turistbyn, båtveckan eller sommarstugan. Vi flyttade hit för att leva. Långt bort från folkmyller och press, närheten till frihet och lugn. Nu somnar jag utan en oroskänsla i magen och vaknar inte av stress. Kvällarna ägnas inte åt att tänka på att jag glömt nått, gjort fel eller att nått kommer gå galet. Tiden och kärleken har läkt detta sår.
Translation
One of the best things about living where we do is all our seasons. It feels like yesterday when I walked along the snowy cliffs near the frozen sea. We ended up here by chance but it feels like it was the meaning. One day in October when the trees lost their leaves and the fog lay close over the harbor, we saw our home for the first time. We did not come to the tourist village, the boat week or the summer cottage. We moved here to live. Far away from crowds and pressures, the proximity to freedom and silence. Now I fall asleep without a feeling of anxiety in my stomach and do not wake up from stress. The evenings are not devoted to thinking that I forgot something, made a mistake or that something will go crazy. Time and love have healed this wound.
Caroline
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar