Söndagstankar

Att kunna sträcka ut kroppen i en säng med nytvättade lakan, en doft av våren. Solen som strålar genom fönstret och värmer mig om morgonens timmar. Alarmet ljuder inte förens länge men jag vaknar ändå för att naturen utanför lockar mer. Fågelsång och humlesurr, ett dovt ljud nere från hamnen där båtarna har lagts till. Nakna fötter går genom gräset. Det glesa rödmålade staketet växer till en mur mot omvärlden för här inne finns bara jag och mina tankar. Följer kråkornas jakt på kvistar att bygga sitt hem med uppe i plommonträdets topp. Friska vindar drar genom träden och får kronorna att dansa i morgonljuset. Ensam men ändå så närvarande.

Härifrån kan jag ta mig vart jag vill. Tillbaka till soliga sommardagar i min barndom. Färdas till höga berg och djupa dalar, till trollskogar med älvor och magi. Härifrån kan jag vrida tillbaka klockan hundratals år till en plats som alla glömt men där jag kan vara huvudrollen i min egen historia. Att sitta i solskenet med oändliga spellistor i lurarna, ögonen stängda och all tid i världen är ovärderligt för mig. Ingen kan någonsin se vad som spelas upp innanför ögonlocken. Så långt borta men ändå så närvarande. 

Translation 

Being able to stretch the body in a bed with freshly washed sheets, a scent of spring. The sun shining through the window and warming me in the mornign hours. The alarm does not sound for a long time but I still wake up because the nature outside attracts more. Bird song and bumblebee, a dull sound down from the harbor where the boats have arrived. Naked feets walks through the grass. The sparse red-painted fence grows into a wall against the outside world because in here there is only me and my thoughts. From here I can go wherever I want. Back to sunny summer days in my childhood. Travel to high mountains and deep valleys, to dark forests with fairies and magic. From here I can turn back the clock hundreds of years to a place that everyone forgot but where I can be the main role in my own story. Sitting in the sunshine with endless playlists in the ears, eyes closed and all the time in the world is invaluable to me. No one can ever see what's being played inside the eyelids. So far away but still so present.

Caroline