När bloggarna tystnar

Idag är det storm i Öregrund, luften är vit av pudersnö som svischar förbi utanför fönstret. Jag sitter vid köksbordet och dricker kaffe och redigerar bilder. Nu är jag nästan frisk, tack för alla ni som skrivit och önskat mig god hälsa.  Samma namn, samma innehåll men med ett nytt utseende inleder vi detta år för MinMormorsVind. Det var faktiskt över 10 år sedan jag första gången skrev ett blogginlägg. 

Att blogga handlar i stor utsträckning om att ge av sig själv. Att dela med sig av en förfinad vardag och med ord så bra som möjligt beskriva känslor och tankar. Att arrangera, fotografera och redigera och sedan tillsammans med en målande text, på två språk, få fram ett budskap som också ska vara givande för dig som läser. Jag har respekt för de som kan hålla en blogg aktiv under så lång tid och faktiskt fortsätta hålla det intressant för oss som läser och ser. Kanske det är just för att det är så svårt som så många har slutat skriva eller är det för att det nu finns enklare plattformar att göra det på? Hur som helst tycker jag att vi kan konstatera att Vintagebloggarnas tid är över och de få som är kvar kämpar på för att inte förlora alla läsarna till Instagram. Snälla, rätta mig om jag har fel för jag hittar gärna nya intressanta bloggar att följa!

Så säg, vad vill ni se mer av här på bloggen? Skriv en kommentar på detta inlägg som svar.

Translation

Today it is storm in Öregrund, the air is white of powder snow  outside the window. I sit by the kitchen table and drink coffee and edit pictures. My sickness is almost gone, thanks for all of you who have written and wished me good health. The same name, same content but with a new look, we start this year for MinMormorsWind. It was actually over 10 years since I first wrote a blog post.

Blogging is about giving out yourself. To share a refined everyday life and with words as good as possible describe feelings and thoughts. To arrange, photograph and edit and then together with a text, in two languages, bring out a message that should also be interesting for the readers. I have respect for those who can keep a blog active for such a long time and actually keep it interesting for us who read and see. Perhaps it is precisely because it is so difficult as so many have stopped writing or is it because there are now easier platforms to do it? Anyway, I think we can say that the time of the Vintageblogar is over and the few once left are struggling to not lose all the readers to Instagram. Please, correct me if I am wrong because I would like to find new interesting blogs to follow!

Tell me, what would you like to see more of here? Write me a comment on this post. 

Caroline

Tips- 5 favoriter ur sminkväskan

Många har skrivit till mig på Instagram (CarolineAnnaSigrid@Instagram) och frågat vilket smink jag använder mig av. Här ovan ser ni ett urval av mina favoriter. Just nu är jag mycket inne på läppstift. Efter att ha använt MACs Russian Red i flertal år testade jag Studded Kiss. En mörkare nyans som passar min hudton mycket bättre.

Nalm Cosmetics Crimson

Innan jul beställde jag två läppstift från ett märke jag faktiskt aldrig hört talas om innan men blev glatt överraskad av både priset och kvalitén. Deras läppstift är både veganska och icke testade på djur. Det blir väldigt matt och sitter som berg så vill du ha bort det räcker det ej att torka med papper. Det kan dock bli lite torrt så om du är känslig kan en mjukgörande primer vara bra att ha under. 

Från Nalm Cosmetics beställde jag Crimson och Peach. Ska snart göra en beställning igen med toner mer åt det orangea hållet. 

För att täcka över min rödflammiga och ojämna hy använder jag Loreal True Match och på fransarna fick jag tips om deras mascara Paradise Extatic. Mycket bra produkter som sitter hela dagen. 

Nalm Cosmetics Crimson,  Loreal's Paradise Extatic,  Loreal's True Match. 

Translation 

Many have written to me on Instagram (CarolineAnnaSigrid @ Instagram) and asked which makeup I use. Here you see a selection of my favorites. Right now I am very much into lipsticks. After using MAC's Russian Red for several years, I tested Studded Kiss. 

A darker shade that fits my skin tone much better. Before Christmas I ordered two lipsticks from a brand I actually never heard of before but was pleasantly surprised by both the price and the quality. Their lipstick is both vegan and not tested on animals. It gets very matte and stays on very well so if you want to remove it is not enough to dry with paper. However, it can be a little dry so if you are sensitive, a softening primer may be good to have. From Nalm Cosmetics I ordered Crimson and Peach. Will soon make an order again with tones more to the orange.

In order to cover my red and uneven skin I use Loreal True Match and on the lashes I got tips on their mascara Paradise Extatic. Very good products that sit all day.

Caroline

Längst de frusna klipporna

Isen låg tjock runt klipporna och det enda som hördes var det krispiga ljudet när pudersnön föll från grenarna när det blåste i träden. Då och då gjorde sig våren påmind i form av fågelkvitter. Visst längtar jag efter vårlökar, att se knopparna på äppelträden och videung. Mest av allt längtar jag efter solen. När jag gick där genom den snötäckta skogen och blickade ut över det frusna havet längtade jag inte till någonting. Det skulle vara oförskämt av mig att uppleva denna skönhet men vilja byta den mot någonting bättre. För i denna stund fanns inget vackrare. Att vila i den stunden och stänga av vardagen är väl behövligt för att kunna sov gott. Det händer mer och mer sällan men mardrömmar besöker mig om nätterna och ibland är jag rädd för att somna för jag inte vill se vad som göms innanför mina ögonlock. Jag ser de som gjort mig illa, jag skriker men alla vänder ryggen till och jag ser mina misslyckanden om och om igen. Oftast samma scenarion, samma skuggor, samma mörker. Den här natten drömde jag om solen. 

Här i mina mycket bekväma och varma skidbyxor från Algots och en sportjacka som jag båda köpte på Old Touch, Stockholm, förra vintern. 

Transation 

The ice lay thick around the rocks and every now and then, the spring was reminded in the sound of birds singing. Sure, I long for spring and most of all, I long for the sun. When I walked there through the snow-covered forest and looked out over the frozen sea, I longed for nothing. It would be rude for me to wanna change all this beauty for the better because in that momoent nothing could possibly be more beautiful. 

To rest in that moment and turn off everyday life is well needed to be able to sleep well. It happens more and more rarely but nightmares visits me at night and sometimes I'm afraid to fall asleep because I don't want to see what is hidden inside my eyelids. I see those who have hurt me, I scream but everyone turns their backs and I see my failures over and over again. Usually the same scenario, the same shadows, the same darkness. This night I dreamt of the sun.

Caroline

Sjuk arbetsmoral

Idag vaknade jag av värk i varenda muskel, varm i pannan och trånga luftvägar. Vad gör en envis 25-åring med sjuk arbetsmoral? Jo, går till jobbet såklart för någon måste ju vara där och ta emot barnen på morgonen. Mina kollegor tog snabbt över och skickade hem mig igen. En kollega sa "Ingen komma tacka dig sen när du måste vara hemma ännu längre för att du var dum och inte var hemma och vilade. " Så sant, men jag lever på tron at om man bara ignorerar en förkylning så kommer den försvinna. Det är när man erkänner sig besegrad man blir sjuk på riktigt... nej det stämmer ju såklart inte. Nu blir det att ligga hemma på soffan och dricka te och se på serier. Just nu ser jag på Call the Midwife som jag bara sett enstaka avsnitt av på linjär tv. 

Tur att min karl kom hem och kunde ta hand om mig så jag slapp ligga här helt ensam och snora och tycka synd om mig själv. 

Translation 
Today I woke up with pain in every muscel and I could hardly breath. Of course I Went to work because I got a very hard work moral but it didn't took long until my colleagues sent me home again. Lucky for me, my man came home to take care of me so I didnät had to lay here and feel sorry for myself for too long!

Caroline

Självdisciplinen den bästa är

Pannkakor med florsocker, apelsinjuice och kaffe. Är det helg så är det. 

Jag har bestämt mig för att göra ett ärligt försök att minska ner på min sockerkonsumtion. Det blir många chokladbitar innan dagen är slut och gärna två chipspåsar i veckan. Fikabröd ska vi inte tala. Förra året lovade jag att bli bra på att baka och tyvärr höll jag mitt ord. Det är väldigt svårt att baka men inte smaka så det blir mycket fika efter jobbet. Nu tänkte jag börja med att hålla mig till helgerna, fredagen inräknad. Så alltså 4 skräpfria dagar i veckan. Det är lättare sagt än gjort kan jag säga. Efter att ha varit en kedjesnusare i 6 år så var det socker som hjälpte mig bli av med abstinensbesvären. Nu är det svårt att sluta med socker också men jag resoneras som så att det finns grader i helvetet.  

En väldigt klok tidigare kollega sa att man ska belöna kroppen med sånt man mår bra av, inte sånt som bryter ner. Jag vill vara en sån person som tar hand om mig själv och då är det bara att skaffa sig lite självdisciplin.  

Den här fina duken köpte jag på Broarne.se, de har många fina vaxdukar och övrig inredning som är värt att kolla in. 

Translation

I have decided to make an honest attempt to reduce my sugar consumption. There will be many pieces of chocolate before the day is over and a lot of chips.  Last year, I promised to become good at baking and unfortunately I kept my word. It is very difficult to bake but not taste. Now I'm going to start with the weekends, including Fridays. So, 4 " junk free" days a week. That is easier said than done I can say. After being addicted to tobacco for 6 years, it was sugar that helped me to stop. Now it is difficult to end up with sugar, but I reasoned that there are degrees in hell. A very wise former colleague said that you should reward the body with what you feel good about, not what breaks it down. I want to be such a person who takes care of myself and then it is just to get some self-discipline.

Caroline 

Nytt år vid världens ände

Efter nyårsfesten på Biografbaren åkte vi tillbaka till Östhammar, tillbaka till stugan vid havet. Nytt år, nya löften att bryta. Nya förhoppningar om att detta år ska bli till det bättre och att vi lämnat alla svårigheter bakom oss. 2018, året jag tog chansen att uppfylla mina drömmar på hästgård men fick dem också kastade på gödselstacken. Ett uppvaknande som visade att alla inte har hästar av kärlek och att girighet och makt är större än faktabaserad kunskap och ansvarskänsla. 2018 var också året då min älskade farfar simmade vidare, kanske det var ödet att vi båda skulle hamna vid vattnet. Jag har alltid känt lite rädsla för vatten men nu känner jag bara trygghet.

För några dagar sedan tog jag en promenad efter jobbet ner till vattnet. Månen lyste klart över isen och i snön reflekterades det blåa ljuset som lyste upp min väg. Länge stod jag och bara tittade ut över havet och tänkte att här vill jag bara vara en stund. De senaste månaderna har tagit hårt på min självkänsla men när jag stod där och blickade ut över vattnet kände jag att jag kunde lyfta mig själv igen. Det blir nog bra men jag behöver vila upp mig och liksom ladda om batterierna nu. Landa lite i jobbet, lära känna byn, spara pengar och lägga upp en ny fram med enkla mål.

Mina mål för 2019: 

-Ta hästskötarexamen

 -Skaffa mig tappsko kompetens 

-Ta körkort

 Translation 

After the party on new years eve we went back to Östhammar, back to the cottage by the sea. New year, new promises to break. New hopes that this year will be for the better and that we have left all the difficulties behind us. 2018, the year I took the chance to fulfill my dreams on a horse farm but also got them thrown away. An awakening that showed that everyone does not have horses of love and that greed and power is greater than fact-based knowledge and sense of responsibility. 2018 was also the year when my beloved grandfather swam on, maybe it was the fate that we would both end up by the water. I have always felt a little fear of the water but now I just feel safe.

A few days ago I took a walk after work down to the water. The moon shone brightly over the ice and in the snow reflected the blue light that illuminated my path. For a long time I stood and just looked out over the sea and thought that here I want to stay here for a while. The last few months have been hard on me but when I stood there looking out over the water I felt that I could lift myself again. It will probably be good but I need to rest myself and recharge the batteries now. Land a little in the job, get to know the village, save money and put up some new simple goals.

Caroline

God Jul!

En sannerligen God Jul önskar jag er alla fina personer! Ta hand om varandra, ät mycket julgodis, säg tack och förlåt! 

Merry Christmas! 

Varmaste hälsningar från mig, 

Caroline

När vintern kom till byn

Minnen från barndomen när snön låg som ett täcke över vår lilla by. Min syster önskade sig alltid snö på sin födelsedag i början av december men det var mer som en principsak än i tro att det verkligen skulle hända. När tomten kom på skoter och vi åkte pulka sista veckan innan jullov. Sedan dess har vi levt med önskan om snö i december och i år slog våra önskningar in. Det måste vara återbäringen efter den förfärligt varma sommaren. Öregrund visar sig vara ännu gulligare i vinterskrud.

Translation

Remember when I was a child, my sister always wished for snow on her birthday in thetbegining of december. This year we got snow early and it feels like it's a give back for the extreamly difficult hot summer. My little village is so much cuter in snow than I could ever imagine! 

Caroline 

Lucia

My top 3 on the nice-list:

1. Be kind to all animals

2. Vote and pay your taxes

3. Give the best Christmas gift anyone can give:

 Love, time  and presence. 

Caroline

Stil, ja tack!

Det är inte ofta med det händer att jag tänker att visst var det bättre förr. Det finns nått som den tidigare halvan av det förra seklet var mycket bra på och det var stil. Tänk vilken dröm att få bläddra igenom dessa annonser och veta att dessa plagg faktiskt var möjliga att få tag på. Denna dröm är ju delvis sann, det är inte helt omöjligt att få tag på vackra kläder från 30-40talet men då jag inte är gjord av pengar är detta ändå inte tillgängligt för mig.

Dagen jag skaffar mig en bra symaskin och mycket fritid lär bli en lyckans dag! 

(All picures from Pinterest)

Translation 

One thing I can say "it was better Before" about is the clothes. Look at those lines! The day I get a good sewing machine and a lot of spare time I will be a very happy day!

Caroline

Fröken Kokobello

För ett år sedan trodde jag nog aldrig at jag skulle jobba i en skola igen men ack så fel jag hade. 11 månader senare och jag är tillbaka! Dock på en ny form av skola och i en ny åldersgrupp. Från att handskas med betygsättning av tonåringar till att ta hand om 3-5åringar.  I fredags bestämdes att jag kommer arbeta i denna barngrupp även efter nyår och jag måste säga att det känns ganska bra ganska faktiskt.

Citat från ett barn på min arbetsplats: "Vilken tur att du började jobba här. 

Du är en bra fröken men ibland är du lite kokobello. "

Att få ordning på våran lila stuga är ett evigt projekt, varvar städning med att mata mina småfåglar. Ibland när jag sitter på köksfönstret hör jag hur det knackar på fönstret. Då sitter talgoxen och pickar med näbben på glaset för at berätta att maten är slut. Det har även hänt att han knackat på ytterdörren om jag inte varit i köket för att fånga min uppmärksamhet. Vem behöver mänsligkontakt när man har hela trädgården full av småfåglar? 

Vad framtiden har i sitt sköte för oss är ännu oklart men det finns ju en chans att Öregrund inte bara är en snabb mellanlandning. Ingen kan veta säkert men just nu känns det helt rätt att kunna se havet från köksfönstret. 

Translation 

A year ago I really didn't thought I would ever work in a school again but oh I was so wrong. 11 months later and I'm back. From working with teenagers to 3-5 year olds, big difference. Last week we decided that I would stay after new year and right now it feel just right. 

To quote one of my little students " How good you came to work here. You are a good teacher but sometimes you are a bit coco."

To fix the cabin seems like a never ending story and so does my friendship with the little birds. One comes to knock on the windows and doors when the food outside is done, just to get my attention and to make me feed them. What the future will bring is a mystery but right now it feels just right to see the sea from the kitchen window in Öregrund. 

Caroline 

När? Hur? Varför?

Om vi början med frågan "När". 

För ca 3 veckor sedan packade vi återigen flyttlådorna och lämnade Örsundsbro för att testa livet vid havet. Vi lämnade Stockholm julen 2017 för att bo och jobba på hästgård först i Enköping och sen i april en annan gård närmare Bålsta. Nu bor vi i Östhammar kommun i en liten röd stuga med vita knutar vid havet.

Vi fortsätter med att besvara frågan "Hur".

Germano fick arbete här och vi lyckades få tag på boende som skulle passa perfekt till när vi lämnade hästgården. Tack vare mina tidigare arbetslivserfarenheter och goda referenser bytte jag hästjobb mot förskola, 5 minuters promenad från min ytterdörr. 

Så nu till den minst relevanta men vad jag har förstått den mest intressanta frågan, "Varför". 

Det första som kommer upp när jag tänker Varför är att det gick rakt åt helvetet helt enkelt. Hästbranschen är otroligt förlegad och jag kan inte komma på något annat yrke i Sverige där de anställda förväntas ställa upp på vad som helst, när som helst och förväntas vara tacksamma för att få jobba sig sjuka. Det gick inte längre, jag blev bränd och behövde komma därifrån för att förhindra att slå huvudet i stallväggen. Det är en stor sorg för mig att behöva lämna alla hästarna men jag vet att jag gjorde rätt val. Det var absolut livsnödvändigt. 

Translation

I have many questions about what's happening in my life because it seems like a big mess. We moved from Stockholm to work and stayed at a horse farm last Christmas. In April we moved to another farm not far away but a month ago we left that farm. It did not work out since the horse business are far from modern so I had to leave to not bang my head into the wall to hard. Now we are living in a little red cabin by the ocean and I'm back in the school world but now I'm woring with he little ones. It's a sorrow to leave the horses but I know I did the right choice.

Caroline 

Simma på ytan eller drunkna i känslor

Det finns ämnen jag dras till, jag brinner för men som jag aktivt väljer att undvika helt att tänka på. Visst önskar jag att jag var en sådan person som kunde stå upp rakryggat och hålla ett brandtal, men underläppen börjar darra bara på tanken av att engagera mig i nått känslosamt. Det räcker med en kort reklam på TV och klumpen kommer i min hals. Frågar någon om jag gillar hästar får jag en tår i ögat. Det kommer en gråtsuck och sen kan jag hålla in men det kommer likförbannat en gråtsuck och sen går musten ur.  Ska jag väl uttrycka vart mitt hjärta ligger gör jag det helst via text helt ensam på ett ställe jag är trygg med att skrynkla trynet och hulka en stund. För låt oss vara ärliga, det är inte socialt accepterat att bli röd och börja hulkböla hur som helst. Jag tänkte rada upp de tre ämnen som jag (i nyktert tillstånd) försöker undvika att prata om och ens tänka på när jag vill slippa kämpa emot gråten.

1. Relationen till min familj och främst våra djur
Helt ärligt kan jag säga att min uppväxt har varit perfekt. Fram tills nu i somras har jag haft alla mina mor och farföräldrar vid livet som har tagit hand om mig och mina syskon och mina föräldrar har hållit ihop, gett oss allt de kunnat så långt pengarna och energin räckt. Vi har givits kärlek, sunda värderingar och styrka att våga ge oss ut och uppleva livet. Vi har en bra relation, men vi pratar aldrig om den. Det är förkänslosamt och det finns inget behov, vi vet om det ändå. Kärlek är inte ord, det är handlingar och trygghet.
Hästarna finns det lika mycket kärlek till som skuldkänslor. Man räcker aldrig till varken fysiskt eller psykiskt och bara tanken på att de börjar bli till åren smärtar i hjärtat. Det går faktiskt inte för mig att ens föreställa mig ett liv utan dem, det är fysiskt omöjligt. Jag undviker så gott det går det mest naturliga och det enda vi kan vara säkra på i det här livet, nämligen döden.

2. Sveriges och Amerikas ursprungsfolk
Igår grät jag i 59 minuter till tv-programmet Jills veranda. Maxida Märak, för mig mest känd som aktivist för samiska rättigheter, visade på sån styrka och kärlek att jag blev helt förstörd. Jag skulle sätta en fot på Amerikansk mark och sedan bryta ihop totalt av all energi, dess hemska historia och nutida totala förnekelse. Likheten mellan Amerikas och Sveriges ursprungsbefolkning är så lika och påverkar mig något extremt. Detta ämne är för mig extra känslig då jag för några år sedan fick reda på att det finns sameblod på min pappas sida av släkten. Det finns ett gammalt foto på mina släktingar i kolt men det är allt. Jag har läst Nordsamiska på distans men kom så efter i studierna att jag inte fullföljde kursen. Detta är ingenting jag kan prata om utan att bli för känslosam. Det är en sorg i mig och jag förstår inte varför jag har så starka band till det. Kanske just av den anledningen måste jag grotta ner mig mer i mina rötter för att få veta varför det gör så ont i själen att tänka på det. Hur nu det ska gå och samtidigt hålla mig på benen är ett mysterium.

3. Lidande djur
Nästa ämne som får mina tårkanaler att svämma över är djurrättigheter. Jag kan nog säga att jag är lite konflikträdd och är inte den som ställer mig upp först i en folkmassa men... ser jag någon göra illa ett djur blir jag som en tiger som ska försvara sina ungar. När jag var 15 gav jag mig ensam på ett gäng äldre killar i en gränd mitt i natten som jag såg lappade till en hund över huvudet. Nu i eftertankens kranka blekhet var det kanske inte så smart då jag lätt kunde ha blivit misshandlad och lämnad att förblöda men i den stunden var det inte försvarbart att blunda. Min dröm är att arbeta med djurrätt på riktigt men jag skulle nog inte klara av det känslomässigt. Jag har i tidigare år läst på om djurplågeriet av Tennessee Walking Horses där det grinds in diesel i såriga hovar på föl och där alla metoder är tillåtna för att tjäna pengar på dessa stackars djur. För den som vågar se länkar jag en kort film här som visar problematiken men jag varnar för väldigt känsliga bilder. Liknande djurplågeri så som hundätarfestivaler, tjurfäktning, dansande björnar, pälsindustri och massavrättning av vildhästar är en stor anledning till att jag inte tror att varje människa har någonting gott i sig. Jag tror på ondska och om du medvetet gör illa ett djur och inte påverkas av dess lidande så har du ingenting gott i ditt hjärta.

Jag vet ju att jag behöver hjälp med detta och jag lovar att jag kommer ta tag i det. 

Beteendeterapi kanske vore nått.

(Photo 2-4 from Pinterest.com)

Translation

There's a few subject I try to avoid at all costs to not drown in sorrow and tears. Just the thought of my horses gives tears to my eyes, it's impossible to fight it cuz then it gets worse. I'm avoiding it because let's be honest, it's not socialy accepted to cry like a three year old everytime you get reminded of a emotionall subject.
The 3 subject I've put stop for is the relationsship to my family and animals, American and Swedish native people and cruelty to animals. It's enought sitting at home crying by the thought of the cruelty on Tennessee walking horses, dancing bears and fur industri. I don't need to make people ( who might actually controll themself) uncomfortable in public. So I avoid these subject to avoid crying to avoid dealing with pain and emotions. 

I need therapy! 

Caroline 

Flytt nr 3

En minst sagt omtumlande vecka har passerat och jag måste säga att jag är glad att den är över. Två fulla bilar och en släpkärra har förflyttat mig och min kärlek till en stuga vid havet mitt i Roslagens famn. Det är flytt nr 3 detta år och flytt nr 7 sen jag flyttade hemifrån 2011 och jag börjar bli jävligt trött på flyttlådor och emballage. Det är dock första gången jag bor i en röd stuga med vita knutar (i vuxen ålder)och det är första gången jag har havet som utsikt från mitt köksfönster. Just nu hoppar vi över flyttlådor för att ta oss mellan rummen men så snart vi får lite ordning ska jag visa hur vi har det. 

Translate 

It's the third time this yeas I am moving and it's the seventh time since I left home 2011. I'm starting to get very tired of moving around and I'm happy this week is over. As soon as we get some order in the house I will show you our cute little cabin just by the sea! 

Caroline

Årets Halloweendräkt:

När jag skrollade runt på Pinterest, en favorit aktivitet, hittade jag denna underbara kostym jag blev mycket sugen på att skapa inför Halloween. Som tidigare känt så älskar jag maskerader, temafester och speciellt Halloween. Nu gäller det bara att hitta lite tyg, tid och en fest så jag faktiskt får ett tillfälle att klä upp mig! 

Caroline

Höstpoeter

Det är stormigt i mitt sinne nu, en storm som inte vill sovas bort. Sommaren som var så lång och varm och allt jag fick ta emot. Nu är det höst, nu kan jag inte ta mer för då kommer jag att sprängas. Kör man med full fart rakt mot väggen är det bara att börja bromsa innan man kraschar. 

Det finns två kvinnor som med 100 års mellanrum givit ord till mina känslor:

"Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. 

Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är. "

(Edith Södergran, 1918) 

"Jag har no more fucks to give."

(Mia Skäringer, 2018)

Jag är inte arg på livet, bara mycket trött och besviken på denna situation. Trött för att stressen i bröstkorgen inte låter mig sova om nätterna. Nu är det höst, nu packar vi lådorna och söker lyckan på annan ort. Kanske det är havet som ska ge mig lugn. Styrka det har jag, nu vill jag bara sova. 

Translation

 It's a storm in my mind, a storm that can't go away with sleep. The summer was so long and hot and all I had to receive. Now it's autumn, now I can not take more because then I'm going to blow up. If you drive at full speed straight towards a wall, it's just to begin to brake before crashing. I'm not angry at life, just tired and disappointed at this situation. Tired for the stress in my chest. We are packing the boxes once again to seek for happiness somewhere else. Hopefully the sea will give me my rest.

Caroline