måndag 12 januari 2015

Nu lämnar jag dig, du trogna olycka.


Om vi vandrar längre in i skogen, kanske vi hittar gläntan
Där kan vi vila, glömma vilsenheten 
Om vi lägger oss ner, bland kvistar och småsten, kanske lugnet kan ta över
Där kan vi ligga, tills tårarna tar slut
Där kan vi vila, min ångest och jag.

Konsumtionssamhället har tömt sina plånböcker för den här gången, nu är det inte ens ett år kvar tills vi får vältra oss i julklappspapper och marsipangrisar igen. Butikscheferna badar i stora valv av guldmynt efter vinsten från mellandagsrean. Djuren skakar med tanke på de traumatiska smällarna natten till det nya året. Aldrig någonsin har pizzeriorna sålt så mycket flott och aldrig har gymmen haft så lång kö. Jag, jag ställer mig utanför detta. Detta samhälle passar inte mig. Acceptera och smälta in, det är nog ingenting för mig. Ett löfte gav jag mig själv, det var att bli en bättre människa. Att jag detta år ska må bättre. I två år i rad har jag intalat mig själv att det kommande året skulle bli det bästa någonsin, ack så fel det har blivit. Du olycka som blivit min trogna följeslagare sen 2013, det är dags för oss att gå skilda vägar nu. Du har följt mig för länge, satt naglarna i min själ och slitit upp mig både fysiskt och psykiskt. Kärlek kommer från alla håll dessa dagar. Från min familj som jag är så lycklig att jag får vara en del av och från mina vänner som ger mig de varmaste kramarna när vi ses och som verkligen bryr sig om mig. De omger mig med kärlek och hopp. Olycka, dra dig undan. Nu är det min tur att hånle så som du så brutalt gjort mot mig. 



Translation
I don't fit in, this society is made for someone else. Accept and blend in, it's nothing for me. A promise I gave myself, it was to be a better person. That his year will feel better. For two years in a row, I told myself that the coming year would be the best ever, oh so wrong I was. You, misfortune, that has been my faithful companion since 2013, it is time for us to go our separate ways now. You have been following me for a long time, torn me up, both physically and mentally. Love comes from everywhere these days. From my family and from my friends who gives me the warmest hugs when we meet and who really cares about me. They surround me with love and hope. Misfortune, leave me. Now it's my turn to smile just as you so brutally done to me.

X X X
Caroline

2 kommentarer:

Lisen sa...

Alltså ja! Jag håller alla mina tummar för att du kan peka båda fuck you-fingrarna åt olyckan och hånle istället. Hoppas även på att vi får tillfälle att ses snart för jag saknar dig!

Anonym sa...

Skönt att det vänder uppåt!

Önskar dig allt du förtjänar......
och det är en hel del!

Bamsekram!/Ulla