fredag 31 maj 2019

War Välkommen kära Du


Vi har alla sett dom, idyllerna och lyckan vi alltid strävar efter. De vildvuxna pelargonerna i stora fönster, lyckliga barn, vackra sommardagar i en svunnen tid. Jag har alltid uppskattat målningarna av Carl Larsson, att skapa någonting så rikt på detaljer så enkelt. Trots välplanerade motiv finns en avbildning av vardagen som vi kan känna igen oss i även idag. Inredning som för tiden var helt otänkbar i de flesta hem men som hos paret Larsson var ett sätt att uttrycka sig. Länge har jag velat åka till Sundborn och besöka det unika huset vid vattnet. Den bästa inspirationskällan för mitt hem. 


Klockan 10 lämnade vi Tällbergsgården och styrde mot Falun. Vi var lite försenade, i vanlig ordning då vi båda är tidsoptimister, men vi kom precis i tid för den guidade visningen. Jag var så spänd på besöket att ögonen tårades när vi kom in i huset. Att se de vackra textilierna, dra fingrarna efter träpanelen och känna att just precis där jag stod hade kanske Karin Larsson en gång stått och planerad nästa vävning. Att just där hade Carl Larsson fått inspiration till samlingen "Ett hem". Det var överväldigande. 45 minuter passerade i ett ögonblick och det kändes som att vi ville gå runt en gång till för att riktigt kunna ta in allt. Alla små detaljer, snickarglädjen, designen. Textilier som såg ut att vara vävda på 50-talet, möbler helt otänkbara för att ha varit gjorda för över hundra år sedan. Karin designade en gungstol som det sas att snickaren levererade nattetid då han skämdes så över dess enkelhet och inte ville att andra skulle se att det var han som snickrat ihop den. Tyvärr fick vi inte ta några fotografier inuti huset så vi fick passa på när vi kom ut.



Jag kan verkligen förstå varför Carl förälskade sig i den här platsen och varför de valde att lämna lägenheten i Stockholm för att låta barnen växa upp just här. Den spegelblanka vattenytan skapade avbilder av regnmolnen ovan och träden vid kanten. Löjtnantshjärta, kaprifol och vallmo växte längst husväggen och en total frid låg över hela gården. 






Efter visningen och en lång stund i trädgården gick vi för att se utställningen "" på Kvarnen. Där berättades historien bakom nidbilden av den glada konstnären och familjemannen Carl Larsson. Missfallen, den onda fadern, relationen till Strindberg och Zorn, fattigdomen, den eviga kampen och döden. Genom de vackra motiven skapar vi oss en bild och det kanske var just den bilden han ville visa av sig själv. Några dagar innan hans egna död 22 januari 1919 (100 år sedan) färdigställde han sina memoarer "Jag" där han beskriver livet bakom målarduken. Sorgen och kärleken. Rekommenderas! 



Tack, kära paret Larsson, för allt vackert ni skapade och kärleken ni sprider över 100 år efter er bortgång. Om ni visste vad ni skulle komma att betyda för svensk kulturhistoria och stilideal. 





Translation 
We have all seen them, the idylls and happiness we always strive for. The wild-grown geraniums in large windows, happy children, beautiful summer days in a bygone era. I have always appreciated the paintings by Carl Larsson, to create something so rich in details yet so simple. Despite well-planned motives, there is a depiction of everyday life that we can recognize even today. Interiors that were currently completely unthinkable in most homes but which at the couple Larsson were a way of expressing themselves. For a long time I have wanted to go to Sundborn and visit the unique house by the water. The best source of inspiration for my home.

At 10 o'clock we left Tällbergsgården and headed towards Falun. We were a little late, in the usual order when we are both time optimists, but we just got in time for the guided tour. I was so excited about the visit that tears came when we entered the house. To see the beautiful textiles, touch the wood panel and feel that just exactly where I stood, perhaps Karin Larsson once stood and planned the next weaving. That just where Carl Larsson had got inspiration for the collection "A home". It was overwhelming. 45 minutes passed in an instant and it felt like we wanted to go around one more time to really be able to take it all in. All the small details, the carpentry joy, the design. Textiles that seemed to be woven in the 50s, furniture completely unthinkable for having been made over a hundred years ago. Karin designed a rocking chair that it is said that the carpenter delivered at night when he was so ashamed of its simplicity and did not want others to see it was he who carved it together. Unfortunately we didn't get to take any photos inside the house so we only got pictures of the outside. I really understand why they fell in love with this place. 

Caroline

torsdag 30 maj 2019

Plocka in en doft av vår



Så många dagar, nätter, veckor av längtan till våren och nu är den verkligen här. Syrenen står i blom utanför köksfönstret och gatorna kantas av lila, vitt och vårdoft. En cykeltur bort växer liljekonvaljen efter vägkanten och det är omöjligt att inte stanna till en stund för att plocka med sig en bukett hem. Alla somna och vakna till doften av syren och liljekonvalj är vår på riktigt. Bakom boden i vår trädgård växer dillpion, gullviva och förgätmigej. Krusbär och vinbärsbuskar ger sig till känna tillsammans med kaprifol och löjtnantshjärtan. I ett av trädgårdslanden har jag planterat kryddor, i den andra sommarblommor så som solros, blåklint, vallmo och prästkrage.  


Av alla pelargonsticklingar jag planterade i början av året var det endast 2 Mårbackapelargoner som överlevde. Dr Westerlund däremot klarade sig mycket bättre, 6 stycken pryder vårat sovrum och kök men jag har redan satt nya sticklingar för jag vill fylla varje vrå med dess doft! Några pelargoner har redan fått flytta ut för att göra entrén mer välkomnande. Grannarna kom förbi här om dagen och sa hur glada de var att vi tog hand om trädgården och huset. Penséer i lila, vitt och gult står på pelarna vid grinden och en hänglobelia är planterad i en ampel vid ytterdörren. 


Dessa två veckor har vi haft mycket regn och mulet väder så jag har ännu inte lyckats ta några vackra bilder för att visa hur vi har fått det i trädgården men jag hoppas till helgen då det lovats solsken! 




Translation

So many days, nights, weeks of longing for spring and now it's really here. The lilac is in bloom outside the kitchen window and the streets are lined with purple, white and spring scent. A bike ride away, the lily of the valley grows along the roadside and it is impossible not to stop for a while to bring a bouquet home. To fall asleep and wake up to the scent of the lilac and lily of the valley...  Gooseberries and currant bushes comes alive together with honeysuckle and lieutenant hearts. In one of the garden areas I have planted spices, in the other summer flowers such as sunflower and Daisy.

Caroline

måndag 27 maj 2019

En regntung dag med makarna Zorn


Himlen, det stora mörkgråa duntäcket över våra huvuden som öppnade upp sig bara för några korta ögonblick. Dagen jag längtat efter sedan december förra året, just den dagen valde vädergudarna att det var dags för regn. Vi trotsade rusket för att för en dag få känna oss lite extra historienördiga och kulturella. År 1942, efter att båda makarna Zorn gått bort öppnades huset som ett museum och bjöd in till att ta del av deras visioner och rika konstsamling. Bland traditionella allmogemöbler och vikingamonument fanns den senaste tekniken, allt för att underlätta för hushållet. Ergonomiska köksbänkar och lättanvända städredskap. En av Sveriges första varmvattenberedare och centralvärme redan år 1898. En av de sakerna jag kommer ihåg som starkast i huset var den målning som hängde i Anders sovrum. Enligt historien som våran guide på visningen berättade så ville Carl Larsson visa sig lika duglig i nakenstudier som sin kamrat så Anders bad om en målning av en avklädd kvinna att ha i sitt sovrum. Carl tyckte då att kvinnan blev så vacker att han valde att måla in sig själv i bilden då den annars skulle bli för vacker för att Anders skulle lämnas ensam med den. Gubbhumor från förra sekelskiftet. 


Tyvärr så fick vi inte fotografera inne i huset och jag vågade inte dra fram värstingkameran inne på muséet heller så vi passade på att fotografera de få minuter som regnet inte fullständigt öste ner. Utanför huset är gräsmattan format som ett gigantiskt hjärta som, rätta mig om jag har fel, Anders Zorn gav sin hustru Emma Zorn i 30-årig bröllopspresent. Bronsstatyn "Morgonbad", föreställande en kvinna som kramar ur en tvättsvamp, pryder spetsen i hjärtat och är designad av Anders själv. Att få vandra runt i dessa miljöer, att få med egna ögon få se visionerna som dessa konstnärer såg när de blundade är något så obeskrivligt. Det var inte utan konstant gåshud jag vandrade mellan rummen, snuddade lite vid Anders Zorns säng och studerade de vävda textilierna. Denna gedigna samling historia, kärlek till allt som för ögat är vackert. 


Min kärlek och jag i regnovädret!


Oturligt nog fick vi endast besök halva utställningen på museet då de var i full gång med att förbereda nästa utställning som handlar om vänskapen mellan Anders Zorn och Carl Larsson. Synd att Mora ligger så långt bort för den utställningen skulle jag gärna besökt. Tips till er som har vägarna förbi! Nästa gång vi besöker denna plats hoppas vi få besöka de två resterande delarna i Zornsamlingarna. Gopsmor, Gammelgården och Textilkammaren var tyvärr stängda för säsongen. 


Anders Zorn gjorde sig en förmögenhet mest på de porträtt han fick måla men det är inte de verk han är mest känd för idag. Vi har alla sett de nakna kvinnorna klättra på klippor och bada i bäckar. Som en ögonblicksbild väl utstuderad med smetiga penseldrag som från håll ser ut som ett fotografi. Verkligheten i vardagen visad just så som den var. 


Det mindre huset intill byggdes till Anders Zorns mor, minst lika vackert som huvudbyggnaden. 




Translation
The sky, the big dark gray over our heads that opened up just for a few brief moments. The day I longed for since December, the very day the weather gods chose that it was time for rain. We defied the weather for one day to feel a little extra-historical and cultural. In 1942, after both spouses Zorn passed away, the house was opened as a museum and invited to take part of their visions and rich art collection. Among the most traditional furniture and Viking monuments, the latest technology was available, all to make it easier for the household. Ergonomic kitchen counters and easy to use cleaning tools. One of Sweden's first water heaters and central heating already in 1898.
To talk around in these environments, having your eyes see the visions that these artists saw when they closed their eyes, is something so indescribable. It was not without constant goosebumps that I walked between the rooms, tuched a little at Anders Zorn's bed and studied the woven textiles. This solid collection of history, love for everything that for the eye is Beautiful.

Caroline

onsdag 22 maj 2019

...sparkar av sig båda skorna


I picknickkorgen packade vi kaffetermos och sockerkaka och trampade iväg till klipporna. Med en arbetsdag i ryggen var det skönt att slänga av sig sandalerna och värma fötterna mot den varma klipphällen. Vi fick sällskap av sjöfåglar som seglade ovan våra huvuden och då och då kom en anka guppandes förbi. Gräsöfärjan hann åka fram och tillbaka många gånger innan vi packade våra tomma kaffemuggar och begav oss vidare på våran cykeltur på Öregrunds gator. Vi cyklade bort till båtvarvet och ner till hamnen, upp för de smala gatorna och genom villaområdet. Passerade vackra sommarstugor med snickarglädje och syrenhäck, kollade in stora direktörsvillor med havsutsikt. Vinden låg stilla och solen värmde upp till 22+grader när vi fikade vid havet den eftermiddagen. 



Nu dröjer det inte många dagar innan turisterna kommer så vi får passa på att njuta av ensamheten medans vi kan. Jag är inte mycket för att sola men det skulle vara trevligt om mina ben slapp bli misstagna för hattifnattar i solskenet. Nästa gång packar vi med smörgåsar och pilsner också så vi kan stanna hela dagen utan att behöva röra oss ur fläcken. 



 Min fina Germano! 



Translation
In the picnic basket we packed coffee and sponge cake and stepped away to the rocks. With a working day in the back, it was nice to throw away the sandals and warm my feets against the hot rocks. We were joined by sea birds that sailed above our heads and occasionally a duck came by. The ferry passed back and forth many times before we packed our empty coffee mugs and proceeded on our bike ride on Öregrund's streets. We rode to the boat yard and down to the harbor, up the narrow streets and through the villa area. Passed beautiful summer cottages with carpentry joy and lilac hedges, checked in great villas with a sea view. The wind lay still and the sun warmed up to 22 + degrees when we stayed by the sea that afternoon.

Now it is not many days before the tourists arrives, so we have the opportunity to enjoy the peace while we can. I'm not much for sunbathing but it would be nice if my legs were not mistaken for a maggot in the sunshine. Next time we'll pack sandwiches and beer so we can stay all day without having to move at all!


Caroline

tisdag 21 maj 2019

Vid det skimrande havet


En av de bästa sakerna med att leva där vi gör är alla våra årstider. Alla små tecken på att tiden går framåt. Det känns som igår när jag promenerade längst de snötäckta klipporna vid det frusna havet. Hur skogen var tyst och mörk, gatorna helt folktomma. Det kändes som att vi var ensamma om att bo här. Att en by så full av liv kan kännas så öde.


Vi hamnade här av en slump men det känns som att det var meningen. En dag i oktober när träden tappat sina löv och dimman låg tät över hamnen så såg vi vårat hem för första gången. Vi kom inte till turistbyn, båtveckan eller sommarstugan. Vi flyttade hit för att leva. Långt bort från folkmyller och press, närheten till frihet och lugn. Nu somnar jag utan en oroskänsla i magen och vaknar inte av stress. Kvällarna ägnas inte åt att tänka på att jag glömt nått, gjort fel eller att nått kommer gå galet. Tiden och kärleken har läkt detta sår. 





Translation 
One of the best things about living where we do is all our seasons.  It feels like yesterday when I walked along the snowy cliffs near the frozen sea. We ended up here by chance but it feels like it was the meaning. One day in October when the trees lost their leaves and the fog lay close over the harbor, we saw our home for the first time. We did not come to the tourist village, the boat week or the summer cottage. We moved here to live. Far away from crowds and pressures, the proximity to freedom and silence. Now I fall asleep without a feeling of anxiety in my stomach and do not wake up from stress. The evenings are not devoted to thinking that I forgot something, made a mistake or that something will go crazy. Time and love have healed this wound.

Caroline

söndag 19 maj 2019

Cool cats corner


Hur många gånger har jag inte, när jag egentligen borde sova, fastnat med telefonen i handen tittandes på inspiration på Pinterest? Fler än jag kan räkna till att döma av mina mörka ringar under ögonen om mornarna. Det finns så mycket vackra ting och jag vill spara ner allt! I mina album finns badrum från förra sekelskiftet, anatomiska hästbilder, pysseltips, symönster från 20-60talet, recept och vackra dukningar och framför allt väldigt mycket inspiration. Ett album fick heta Cool Cats Corner, alltså personer med en utstrålning som verkligen har tagit tag i mig. Jag tycker ofta i populärmedia att historien visas så stereotypiskt och det som inte passar in i den mallen blir bortsållat. 20-talet var så mycket mer än fjäderboa och pannband. 50-talet så mycket mer än pasteller och vippiga kjolar. 


Också ur ett feministhistoriskt perspektiv tycker jag det är synd att dölja de som i sin tid stod ut från den traditionella könsrollen. Det spär bara på det att det finns unga som tror att feminismen är ett nytt påfund, att det är inte förens nu som kvinnan blir frigjord. Tyvärr, men det har inte alltid varit självklart för en kvinna att klä sig i byxor och ha ett manligt betingat kroppsarbete. Att dölja historien är att inte erkänna framstegen och kampen. Tips, läs tidningen Historiskan! Inget fel på pasteller, men det finns mer än en sida av historien. 



Som en trogen hästfantast är det inte svårt att förstå att hästvärlden en gång för inte så länge sedan dominerades av män. Ridtävling kommer från början från militären som var i huvudsakligen bemannad av män. I många andra länder är hästbranschen mansdominerad även på hobbynivå. Ett svårt arbete som kräver intellekt, muskler och kontroll. Typiska manliga egenskaper!










Translation 
How many times have I, when I really should sleep, get stuck with the phone in my hand looking at inspiration on Pinterest? More than I can count on to judge by my dark circles under the eyes in the mornings. There are so many beautiful things and I want to save everything! In my albums there are bathrooms from the past century, anatomical horse pictures, handy tips, sewing patterns from the 20th-60s, recipes and beautiful tablecloths and above all very much inspiration. One album got called Cool Cats Corner, that is, people with a charisma that really got hold of me. I often find in popular media that the history is displayed so stereotypically and that which does not fit into the reality. The 1920s was so much more than feather boa and headbands. 50's so much more than pastels and fluffy skirts.
Also from a feminist-historical perspective, I find it a pity to hide those who in their time stood out from the traditional gender role. Today there's young people who believe that feminism is a new idea, that it is not until now that the woman is liberated. Unfortunately, but it has not always been obvious for a woman to dress in pants and have a male-conected body work. Hiding the history is not to acknowledge the progress and the struggle. Nothing from with pastels, but there's more than just one side! 
Caroline