tisdag 19 november 2019

Äntligen på väg


Så, här kommer en hälsning från stugan vid havet, en försäkran om att när livet vände valde jag att följa med. Länge har jag skrivit på receptet för min framgång, vissa ingredienser har ändrats på vägen men jag vet vad jag behöver göra för att få leva det liv som just jag vill leva. Efter jobbet är jag så trött att jag mest vill gå och lägga mig men jag finner ingen ro att sova. Mina nätter är fyllda av mardrömmar och sömnparalyser, har sovit i 4-6 timmar per natt de senaste veckorna och det börjar ta på krafterna att aldrig riktigt få vila ut. I natt var den första natten då jag sov 6,5 timme i sträck utan att vakna! Känner mig klarare i huvudet än på väldigt länge och finner därför lite motivation till att komma hit och skriva igen.





Mitt självförtroende har fått sig en rejäl törn, nått jag inte kan förneka för varken mig själv eller de som står mig nära. Det är sånt som lyser igenom. Nu måste jag lära mig att leva med mig själv igen, det kommer gå bra men det lär ta tid. Nu vill jag fylla dagarna med sånt som ger energi istället för att ta den lilla jag har ifrån mig. Kommer leta mig tillbaka till hästarna, varvar ner om kvällarna med hantverk och serier. Tar hand om min lilla stuga vid havet och tar tillvara på den här fantastiskt mysiga byn! Jag har ett jobb som jag trivs med och där jag känner uppskattning och om helgerna vill jag träffa personer som berikar mitt liv. 


Vill vända mina negativa upplevelser till användbara erfarenheter för att kunna skapa det liv som just jag vill leva. 

Jag ser hur det ljusnar, nu är jag verkligen på väg!



Translation 
So here comes a greeting from the cottage by the sea, an assurance that when life turned around I chose to follow along. For a long time I have written on the recipe for my success, some ingredients have changed along the way but I know what I need to do to live the life I have chosen. After work, I am so tired that I mostly want to go to bed but I find no peace to sleep. My nights are filled with nightmares and sleep paralysis, have been sleeping for 4-6 hours a night for the past  weeks and it is starting to get very heard to never really get a rest. Tonight was the first night I slept 6,5 hours in a row without waking up! I feel more clear in my head than in a very long time and therefore I found motivation to come here and write again.
My self-confidence has gone down so bad, something I cannot deny for myself or those who are close to me. It's  shining through. Now I have to learn to live with myself again, it will be just fine but it will take time. Now I want to fill my days with something that gives energy instead of taking the little I have away. Will find my way back to the horses, spend the evenings with crafts and series. Take care of my little cottage by the sea and really enjoy this wonderfully cozy village! I have a job that I like and where I feel appreciated and on the weekends I want to meet people who enrich my life. Want to turn my negative experiences into useful experiences in order to create a life of my own choosing. I see how it lights up, now I'm really on my way!

Caroline

onsdag 23 oktober 2019

Oktober


Jag går omkring i mitt Pompeji bland ruiner... Så kom det emellan igen, det där som vi alla är med om som borde vara huvudsaken men som förstör den perfekta bubblan vi så tappert försöker blåsa upp. Livet, och allt som hör därtill. Hösten kom och tog oss med storm, bokstavlig talat. Det knakar i fogarna och i gränderna luktar det rök från skorstenarna från de små trähusen. Stugan har blivit höstfin och förberett sig för kallare väder. Grindstolparna har dekorerats med ljung, jag är larvigt stolt över hur fint det blev. Dag och natt har det virvlat löv kring knuten och jag har ett starkt sug efter att gå ut och kratta ihop stora lövhögar som nu täcker hela trädgården. Men, jag är så förkyld nu att jag mest ligger på kökssoffan och snörvlar, virkar och tittar på serier. Jag bor ensam i stugan vid havet sedan några veckor tillbaka. Fokuserar på allt det vackra runt omkring på dagarna och att sova om nätterna. 



Utanför köksfönstren har småfåglarna fått sitt egna paradis, där styr de med järnhand och är mycket tydliga i sin kommunikation. Vi har en överenskommelse, jag och mina vilda små vänner. Är maten slut kommer de och knackar med näbben på köksfönstret, svarar jag inte knackar de på sovrumsfönstret och svarar jag inte då heller så går de på ytterdörren. Det är talgoxarna som har lärt sig hur de ska få påfyllning på lättast sätt. Brukar skoja om att jag känner mig som Snövit med mina småfåglar. 


Kan sitta länge på kökssoffan och bara titta på hur de lever, hur de rör sig och kommunicerar med varandra. Pilfinkar och gråsparvar kommer i massor och kamouflerar sig bra i syrenhäcken.



Blåmesen vågar sig fram när de andra söker skydd i buskaget från vinden. Han är så liten och inte alls så tuff, men är han bara tillräckligt snabb kan det gå att picka i sig lite mat innan gänget är tillbaka.


Nu, när jag sitter här på kökssoffan och skriver så tänker jag på doften av nyfallen snö. Ni vet den är känslan när man öppnar ytterdörren och kliver ut, hur det knarrar i varje steg, det är kolsvart på himlen men ändå så ljust av iskristallerna som täcker allt runtomkring. Det är så tyst. Om det var möjligt att snabbspola fram livet skulle jag göra det, bara några veckor. 

Translation 
So life got in the way again,  destroys the perfect bubble that we bravely try to inflate. Life, and all that goes with it. Autumn came and took us by storm, literally. A scent from the smoke from the chimneys from the small wooden houses. The cottage has been prepared for colder weather. The gate posts have been decorated, I am very proud of how good it looks. Day and night it has swirled leaves around the house and I have a strong desire to go out and rake together large leaf piles that now covers the entire garden. But, I'm having a cold so I mostly lie on the sofa, crochet and watch series. A very tedious time for illness. I live alone i the Little cabin since a few weeks back. Trying to focus on all the beauty around in the days and to sleep in the nights. 
Outside the kitchen windows, the birds have got their own paradise, where they are in controll and are very clear in their communication. We have an agreement, me and my wild little friends. If there´s no food left, they come and knock with their beak on the kitchen window, If I do not answer they knock on the bedroom window and If I still doesn't answer then they try on the front door. Usually kidding that I feel like Snow White with my little birds.
Now, as I sit here on the kitchen sofa to write this, I think about the scent of freshly fallen snow. You know the feeling when you open the front door and step out, how it creak in every step, it is black on the sky but still so bright by the ice crystals that cover everything around. It's so quiet. If it was possible to fast-forward life, I would do it, just a few weeks.

Caroline

måndag 23 september 2019

Bocken flyttar in


Varv efter varv hade vi gått på bakluckeloppisen och inte hittat vad vi kom dit för. Långa campingbord fulla med verktyg, porslin och småpryttlar vi egentligen inte behövde men självklart fastnade att titta på. Med familj från Hälsingland var det omöjligt att inte fastna för ljusstaken i gjutjärn som stod mitt bland reklammuggar och glasskålar på ett bord längst bort på grusplanen. Utan att blinka slängde jag iväg en prisförfrågan, 40 kr får jag som svar. Givet, ta mina pengar! Frågar om karln som sålde ljusstaken visste någonting om den, får någonting väldigt luddigt och allmänt till svar. Ingen signatur men ändå för mig värd så mycket. Den har hedersplats på köksbordet för att lysa upp i höstmörkret och jag fullkomligt älskar den! Någon som vet någonting om denna bock?



I mitt hem finns en salig blandning av äldre köksgeråd, från tidigt 1900-tal fram till 1960-talet. Visst önskar jag mig hela serviser och en uppsättning krukor ur samma serie, men samlingen har liksom blivit lite hipp som happ. Det finns en kopp av "Salix", Stig Lindbergs motiv, Gustavsbergs. Det finns i ju för sig 3 krukor i olika färger och storlekar av Upsala Ekebys "Gunilla" som alla ger hem för mina kära Mårbacka pelargoner. Såssnipan "Pigg" från Upsala Ekeby har sällskap av en tallrik och en assiett från samma serie. Alla mina designerprylar har jag kommit över för en mycket skälig summa på loppis eller ärvt från släktingar. Alltså har de kommit till mig av ren slump, därav har jag en väldigt okomplett skara porslin. Den störta samlingen är nog av mina original emaljerade husgeråd från Kockums Jernverk. 


Minns ni kaffeburken jag köpte för några veckor sedan? Jag som verkligen inte behövde fler kaffeburkar, så fel jag hade. Med en italienare i hushållet är ju kaffe väldigt viktigt så vi har flera sorter hemma som behövde varsin burk. Vilken tur att jag köpte fler. Vi har nu 4 kaffeburkar i bruk! 


Blåbärssylten jag kokade för några veckor sedan blev så otroligt god att jag blev helt förvånad själv. Jag som hade intalat mig att jag verkligen inte var bra på sånt här kunde helt plötsligt följa ett recept. Efter krusbärsmarmeladen och vinbärssaften fick jag så pass mycket självförtroende att jag kunde frångå receptet lite och resultatet gjorde mig väldigt stolt! Egentligen har jag aldrig varit en grötperson men efter att ha fått det på jobbet tre dagar i veckan i ett år så har jag börjat vänja mig. Nu när jag har så goda tillbehör kan jag ju inte låta bli! 


Önskar er alla en härlig måndag! 

Translation 
It was impossible not to get caught by the candlestick in cast iron, which stood in the middle of advertising mugs and glass bowls on a table at the far end of the flea market. This goat is the symbol of Hälsingland, which big parts of my family is coming from. Without blinking I threw away a price request, I got 40 SEK in response. Sure, take my money! Asking if the man who sold the candlestick knew anything about it, gets something very fuzzy and general in response. No signature but still worth so much to me. It has a place of honor on the kitchen table to light up in the autumn darkness and I absolutely love it! In my home there is a blissful mix of older kitchen utensils, from earley 1900s to 1930s. Sure I wish for all the sets from the same series, but I got a very small and mixed collection of designer porcelain. 
   Do you remember the coffee can I bought a few weeks ago? I really didn't need more coffee cans, so wrong I was. With an Italian in the house, coffee is very important, so we have several varieties at home that needed each jar. We now have 4 coffee cans in use!
  The blueberry jam I cooked a few weeks ago became so incredibly good that I was totally surprised myself. I had told myself that I was really not good at this but suddenly I could follow a recipe. After the gooseberry marmalade and the currant juice I got so much confidence that I could deviate from the recipe a bit and the result made me very proud! Actually, I've never been a porridge person, but after eating it at work three days a week for a year, I've started to get used to it. Now that I have such good jams, I can't resist! 

Caroline

onsdag 18 september 2019

En onsdagskväll



Lätta kortbyxor och sköra blusar viks ihop och gör plats för ull och gallon. Från havet blåser isiga vindar upp mellan gränderna vid hamnen och omfamnar vår lilla stuga med höstkyla. Nästan varje dag när jag kommer hem från jobbet tar jag en vända i trädgården och plockar upp äpplen som fallit under dagen. Mycket äpplen blir det, många äppelpajer blir det och här om dagen gjorde jag äppelmos. Faktiskt för första gången någonsin. Grenarna är så fulla att de hänger tungt och jag har erbjudit mina grannar att komma och plocka för vi har så mycket vi inte kan ta reda på. 


Även vinbär har vi haft i överflöd. Totalt blev det 6 glasflaskor vinbärssaft och visst hade jag kunnat gjort så mycket mer om jag hade haft fler flaskor till hands. Jag är som besatt av saft så dessa flaskor kommer nog vara tomma snabbare än planerat. Nu när jag sitter här på kökssoffan omgiven av tända ljus så känner jag hur glad jag är att hösten är här. Njuter av syltgrottor med min egna sylt i, äppelkaka av egna äpplen, saft från busken här utanför, inlagd gurka med egenodlade dillkronor, blåbär som det tog oss flera timmar att samla ihop uppe i skogen. Jag ser mig omkring, trivs så fruktansvärt bra i det här huset. I somras köpte vi ett hörnskåp som nu har blivit ett supskåp. Förhoppningsvis kommer det gå att elda i kaminen i vinter. Längtar, hoppas! 



Translation 
From the sea, icy winds blow up between the alleyways at the harbor and embrace our little cottage with autumn. Almost every day when I come home from work I take a turn in the garden and pick up apples that have fallen during the day. There's so much apples, I've done many apple pies. The branches are so full that they hang heavy and I have offered to my neighbors to come and pick because we have so much we cannot take care of. 
We also had a lot of currants. In total I made 6 glass bottles of currant juice and of course I could have done so much more if I had more bottles. I am obsessed with juice so these bottles will probably be empty faster than planned. Now that I'm sitting here on the kitchen sofa surrounded by lit candles, I feel how happy I am that autumn is here. Enjoying blueberry jam and goosberry marmelade, apple pie of my own apples, juice from the bush here outside, pickled cucumber with homemade dill. I look around, feel so very good in this house. Hopefully we will be able to use the fireplace this winter. 

Caroline

fredag 13 september 2019

Härliga fredag!


I väntan på gulbruna trädkronor och lövhögar. Sommarvärmen har lyst med sin närvaro för sista gången, nu finns endast minnena av den vackra sommaren kvar. Hösten har vandrat in och fyller dikena med regnvatten. Ännu en vecka på mitt spännande jobb har passerat. Ja, det är allt bra spännande att arbeta med barn i föskolan. Så många kloka tankar jag får ta del av var dag. En fågel som landar utanför fönstret och letar mat på marken kan vara så underbart att vi pratar om det långt efteråt. Snart sitter jag på tåget till mitt familjehem för att få en helg fylld av ridning och hästmys! Nu är det dags att värma upp ridmusklerna igen. Om några veckor ska jag delta i kursen "Analysera din ridning, steg 2" som anordnas av Björkviks Ponnyridskola. En otroligt givande och roligt koncept där jag får utveckla min analysförmåga för att komma framåt i ridningen och hanteringen. Det var länge sedan jag satt till häst, längtar efter att få sätta igång igen! 



Med nakna bara arma och ben, med fötterna mot varma klippor vinkar jag på återseende till sommaren och välkomnar hösten! Ser fram emot dessa mysiga månader i min lilla by!



Translation 
The summer heat is gone, left only the memories of the beautiful summer. Another week of my exciting job has passed. Yes, it is all very exciting to work with children in preschool. So many wise thoughts I get to share every day. A bird landing outside the window looking for food on the ground can be so wonderful that we talk about it far afterwards. Soon I am sitting on the train to my family home to get a weekend filled with riding and horse cuddle! Now it's time to warm up the riding muscles again. In a few weeks I will attend the course "Analyze your riding, step 2" organized by Björkvik's Pony Riding School. An incredibly rewarding and fun concept where I get to develop my analytical skills to progress in riding and handling. It's been a long time since I sat on a horse, longing to get started again!
Caroline

fredag 6 september 2019

Inlagd västeråsgurka


I våras sådde jag massvis med frön i vår trädgård. I en stor gjutjärnskruka på baksidan planterades dill, rosmarin, mynta och persilja. Dillen tog sig så bra att jag snarare haft problem med att använda upp allt. Så med krondill i massor är det ju självklart att det ska läggas in gurka! Som så många andra av mina safter och syltor så är det första gången jag gör inläggning på gurka men det är någonting jag länge velat testa. 
På varje loppis jag varit på så har jag letat efter konserveringsglas med patentlock men det har varit rätt svårt att hitta faktiskt. Tillslut fick jag komplettera min samling med glasburkar från Ikea och ÖoB. De funkar men är absolut inte lika charmiga som de äldre. 


Västeråsgurkan skars i lagom tunna skivor och varvades med senapsfrön, vitpepparkorn, pepparrot och dillkronor. Sist av allt hälldes en lag på vatten, socker, ättika och salt. Nu väntar vi med spänning på att om några veckor få öppna en burk och smaka. 


Translation 
 In a large cast iron pot in the back of the house I was planting dill, rosemary, mint and parsley. The dill grew so well that I've had trouble using everything up. So of course I had to make pickled cucumber.  The cucumber was cut into fairly thin slices and alternated with mustard seeds, white peppercorns, horseradish and dill crowns. Last of all, a liquid was poured on made by boiled water, sugar, vinegar and salt. Now we wait with excitement for a few weeks to open a jar and taste. 

Caroline

torsdag 5 september 2019

Från sjukstugan


Här ligger jag på kökssoffan med en näsduk i ena handen och tekoppen i den andra. Har inte jobbat en enda dag den här veckan för jag har varit för förkyld för att ta mig hemifrån. Det är så obehagligt att vara sjuk. Det är inte bara själva förkylningen som får mig att må dåligt utan också en slags skam över att inte kunna bidra till samhället. Jag känner mig alltid så otroligt onyttig när jag inte jobbar, även om det är för att jag rensar huset på snorpapper och hostar lungorna ur mig. Ändå så känner jag mig skamsen över att inte kunna jobba. Jag minns en gång förra året när jag jobbade så hårt att jag fick bronkit och inte blev helt frisk på månader. Ibland när jag får dessa skuldkänslor över att vara sjukskriven tänker jag på den gången förra året, då kommer jag på att ingen kommer tacka mig när jag jobbar mig ännu sjukare. 


Istället ligger jag här på kökssoffan och dricker te på ingefära, honung och citron och streckkollar på serier. Denna vecka har jag plöjt igenom Vi på Saltkråkan, Pip-Larsson, The Frankenstein Chronicles och Orange is the new Black. Letat linneskåp och garderober på säljsidor på mobilen, lagat sömmar och sytt tillbaka knappar. Allt för att inte ligga och känna mig onödig! Vilka dumma krav jag har på mig själv. 




I lördags var vi på årets sista bakluckeloppis i Norrskedika och sen åkte vi vidare till loppis i en lada i Alunda. Där hittade vi ett bokomslag till Selma Lagerlöfs klassiker Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Tyvärr var det inga boksidor i utan istället en galet stor samling med recept. En salig blandning med handskrivna menyer och tidningsurklipp, husmorstips och söta illustrationer. För 10 kr tyckte vi att det var rätt självklart att denna charmiga samling skulle få följa med oss hem. 




Translation 
I'm writing from the kitchen sofa with a napkin in one hand and the tea cup in the other. Haven't worked a single day this week because I've been too sick to leave the house. It is so uncomfortable to be sick. It is not only the cold itself that makes me feel bad, but also a kind of shame about not being able to contribute to society. I always feel so incredibly useless when I am not working. I remember one time last year when I was working so hard that I got bronchitis and did not fully recover in months. Sometimes when I get these feelings of guilt over being sick, I think about that time last year, then I realize that nobody will thank me when I worked myself even more sick. 

Instead, I lie here on the kitchen sofa and drinking tea with ginger, honey and lemon and watching tv-showes. This week I've been watching some swedish classics, The Frankenstein Chronicles and Orange is the new Black. Searched linen cabinets and wardrobes on sales pages on the phone, repaired seams and sewn back buttons. Everything to not lie and feel unnecessary! What stupid demands I have on myself.

Last saturday we went to two flea markets and made a lot of findings.  There we found a book cover for Selma Lagerlöf's classic Nils Holgersson. Unfortunately, there were no book pages in but instead a crazy large collection of recipes. A blissful mix with handwritten menus and newspaper ads, housewife tips and cute illustrations. For SEK 10, we thought it was quite obvious that this charming collection would come home with us. 

Caroline

tisdag 3 september 2019

Sensommaren


En kväll sent i oktober öppnade vi dörren till stugan som vi nu ett år senare fortfarande kallar vårat hem. Gatorna stod tomma, igenbommade sjöbodar nere vid hamnen och ett lugn låg över hela byn. Vi krattade upp ruttna löv och äpplen under fruktträden i trädgården, förberedde marken för snön. Vintern kom snabbt och stannade länge. Ett glittrande puder yrde i luften och snövallar bildades av isiga vindar från havet. Fram mot våren byttes kylan mot ljumna vindar och från tak och grenar droppade vintern bort. Vattnets kluckande nere vid bryggorna byttes mot sorl från sommargäster och sjöfåglar. Inte mer liv, bara ett annat. Nu väntar vi i limbo. Suger ut de sista safterna av en så vacker sommar, gör oss redo att välkomna hösten när första lövet faller. 



Från trädgården kan vi se ner till hamnen. Bara några minuters promenad så kan vi blicka ut över havet och horisonten. Hit kommer vi när vi vill njuta av tystnaden och de vackra solnedgångarna. 


Nu när jag lämnat staden har jag lämnat mycket av den livsstilen som hör till. Det är svårt att spontanshoppa när inga butiker finns i närheten och tillgången till vintagemarknader minskar rejält. För två helger sedan tog jag igen för förlorad shopping och förnyade nästintill hela min garderob. Hötorgsjazzen bjöd på marknad på Hötorgsterrassen och där tillbringade jag hela dagen tillsamman med fina vänner och swingmusik. Vid ett stånd fastnade jag för flertal smycken som för en billig peng fick följa med mig hem. Bland annat en brosch i gult och grönt som kommer matcha hela min garderob. Det händer sällan att jag bär smycken, mest för att jag inte gillar att känna mig uppklädd. Ändå tycker jag att de är så vackra och har många skatter i mina skrin. 



Dagen efter vintagemarknaden på Hötorgsjazzen åkte jag och några vänner ut till Gustavsberg där det var Vintage och Samlarmarknad. Av kära Cathrin Edfors köpte jag den vackra blusen i det tidigare inlägget, en kofta perfekt när kalla havsvindar börjar dra in över byn och så denna fantastiska klänning jag bär på bilderna. Klädda knappar framtill, ordentligt puffiga axelvaddar som ger form och pondus. Fickorna är 4 stycken hopsydda bitar för att bilda en rektangel av tygets randiga mönster. Ni som följt mig ett tag vet att jag alltid är ute efter plagg med praktiska fickor.



Från de två marknaderna kom jag hem med tre barnböcker med fantastiska illustrationer, många smycken från 30-50talet, tre klänningar, en blus, ett förkläde och en städrock att ha på jobbet, en kofta och så ett par byxor. Spontanshopping som räcker och blir över för hela sommaren. 


Translation
One evening late in October, we opened the door to the cottage, which we still call our home a year later. We took away rotten leaves and apples under the fruit trees in the garden, preparing the ground for the snow. Winter came quickly and stayed for long. A glittering powder burst in the air and hills of snow were formed by icy winds from the sea. Then came the spring, the cold was changed to lukewarm breezes and from the roofs and branches the winter dripped away. The sound of the waves down in the harbour was changed to the sound of summer guests and seabirds. Not more life, just another kind. Now we wait in limbo. Sucking out the last juices of such a beautiful summer, getting ready to welcome autumn when the first leaves fall. Now that I have left the city I have left much of the lifestyle that belongs to it. It is difficult to spontaneously shop when no stores are nearby and access to vintage markets is declining significantly. 

Two weekends ago, I went to Stockholm and renewed almost my entire wardrobe. The festival Hötorgsjazzen had a vintagemarket where I spent the whole day with nice friends and swing music. At one booth, I got stuck for several jewelery that had to come home with me. Among other things, a brooch in yellow and green that will match my entire wardrobe. It rarely happens that I wear jewelry, mostly because I don't like to feel dressed up. Still, I think they are so beautiful and have many treasures in my drawers.

The day after the vintage market at Hötorgsjazzen, m friends and I went out to the vintage fair in Gustavsberg. From dear Cathrin Edfors I bought the beautiful blouse in the previous post, a cardigan perfect when cold sea breeze starts to pull in over the village and this amazing dress I wear on the pictures. Dressed buttons at the front, properly puffy shoulder pads that give shape and pondus. The pockets are 4 pieces sewn together to form a rectangle of the striped pattern of the fabric. All of you who have followed me for a while know that I am always looking for clothes with practical pockets.

Caroline

fredag 30 augusti 2019

En man och hans ånglok



I fredags skyndade jag mig hem från jobbet för att hinna packa väskan innan jag sprang till bussen mot Uppsala. Väl i stan bytte jag till tåget ner mot Hufvudstaden för att sedan med tunnelbana ta mig vidare ner mot min vän Sandra. Det är inte helt utan komplikationer att bo så långt ifrån vänner och familj, tur att det finns kollektivtrafik och lediga helger! Just denna helg skulle bli fylld med vintagemarknader, dans till swingmusik, härliga vänner och resa med ånglokomotivet Långshyttan. 


Efter marknaden i Gustavsberg tog jag mig in mot stan igen för att ansluta till tåget tillbaka till Uppsala. På Östra station stod Långshyttan och väntade på mig med lokmästare Henrik och eldare Germano ( min käraste) samt tågpersonalen som höll ställningarna i de gamla, vackra vagnarna. Denna dag hölls Swingkatten så fullt med folk hade fraktats till dansbanan i Lenna tidigare på dagen. Detta gjorde att jag hade en hel vagn helt för mig själv. Så fridfullt att susa förbi genom det vackra landskapet. Murrig skog och glittrande sjöar tätt intill rälsen. 



I Marielund tog tåget en paus vilket var anledningen till att jag åkte med denna dag. Germano skulle nämligen examineras och till detta hålls en alldeles underbar tradition. Då skall den examinerade ställa sig under vattenhästen för en iskall dusch till kollegornas jubel! Kallt och blött blev det, tur han var så smart att han tog med sig ombyte. 


Dagen till ära fick jag följa med i lokhytten när vi var framme vid Faringe station och tåget skulle ställas av. Det är underbart att se Germano uppfylla sin livslånga dröm! Även fast jag själv inte har en brinnande passion för tåg så förstår jag verkligen varför alla dessa människor väljer att lägga ner all denna tid och kraft vid järnvägen. Vilken kunskap, precision och hårt jobb. Det är en konst att föra fram dessa stora maskiner. 



Translation
Last Friday I rushed home from work to pack the bag before I ran to the bus towards Uppsala. Once in town I switched to the train down towards Stockholm and then by subway went down to my friend Sandra. It is not entirely without complications to live so far away from friends and family, lucky that there are public transports and free weekends! This particular weekend was filled with vintage markets, dancing to swing music, lovely friends and traveling with the steam locomotive Långshyttan. 
Germano was to be graduated on this steam locomotive and to this comes a wonderful tradition. Then you should stand under the water horse for an icy shower to the colleagues' cheers! It got cold and wet, luckily he was so smart that he brought a change.
I was allowed to stay in the cabin when we arrived at Faringe station and the locomotive was to be cooed down after a long day of work. It's wonderful to see Germano fulfill his lifelong dream! Even though I do not have a passion for train myself, I really understand why all these people choose to spend all this time and power on the railroad. This knowledge, precision and hard work. It is an art to bring these big machines to work!

Caroline

tisdag 27 augusti 2019

En doft av kåda



En doft av tallbarr och kåda, duggregn som fångas upp av de stora trädkronorna. I den fuktiga mossan växer blåbärsris som väntar sina bär medan spindelväv mellan kvistarna fångar upp glittrande vattendroppar. Under fjolårslöv och granar tittar Herr Kantarell fram och bara längtar efter att få dansa ner i svampkorgen. Att bo så nära naturen, mitt i paradiset är ett privilegium och ett val. Jag skulle inte byta bort detta mot någonting. Det är här själen bor, här mina lungor får sitt syre, här hjärtat får kraft att slå. 






Kantarellerna är nu delade och ligger att torka på tidningspapper ute i lillstugan. I vinter kommer viltgrytor värma om de kyliga kvällarna och då ska vi glädjas åt att ha vinbärsgelé och kantareller på lager.


Translation 
A scent of pine and resin.  Living so close to nature, in the middle of paradise is a privilege and a choice. I would not swap this for anything. This is where the soul lives, here my lungs get their oxygen, my heart gets power to beat.
 The chanterelles are now cut in half and put to dry on newspaper out in the little cottage. In the winter,  in the chilly evenings we will be delighted to have currant jelly and chanterelles in stock.


Caroline