Endast jag

På väg ut för att låsa förrådet stannade jag till. Min blick drogs uppåt, upp mot hundratals glimmande ljus på den bläcksvarta himmelen. Alla ljud tystnade, där fanns endast jag. En underlig känsla sköljde över mig och lämnade mig mållös mitt i den sovande trädgården. En underlig känsla av stolthet, av trygghet. Endast jag. En tanke som aldrig tidigare tänkts utan ett uns av vemod. I några sekunder som kändes som en evighet kände jag att jag inte skulle vilja vara någon annanstans än just här. Att jag inte skulle vilja vara någon annan är just jag. Endast jag. 

Ett ögonblick fyllt med så mycket betydelse. Att för en stund släppa skuld och skam. Att för en stund inte skämmas för att vara jag. Tvärtom! Kastar jantelagen i havet och släpper tanken " Vem tror du att du är?"

Jag tror att jag är en människa med samma rätt att älska och älskas som någon annan. Som lika lätt kan fela, kan gottgöra, kan döma och förlåta. Som kan se både ruskigt vulgär ut och sanslöst vacker utan att känna någon som helst skam. En människa med bristningar och sockermage, celluliter och pormaskar. En människa med markerade kindben och mandelformade ögon, getingmidja och kyssvänliga läppar. Med kunskap och erfarenhet, välvilja och en ambitions till självrespekt. På jobbfester är det jag som dansar på borden och jag spottar inte i glaset, jag går i terapi för att utvecklas till en bättre människa och älskar mina nära. 

En rysning av ilska  går igenom min kropp när jag tänker på alla gånger då jag skämts för att vara jag. Nu vägrar jag förneka mig mer, varken för andra eller för mig själv. Vill skratta till tårar, dansa på klipphällar, äta mig till paltkoma och älska mig knäsvag. Allt för mig, mig och ingen annan än mig. 

Vill avsluta med att skriva ut vad Edith Södergran uttryckte så klokt och vackert år 1918: 

"Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.  "

Translation 

On the way out to lock the guest house I stopped. My eyes looked up, up to hundreds of shining lights on the black sky. All the sounds were silenced, there was only me. A strange feeling washed over me and left me speechless in the middle of the sleeping garden. A strange feeling of pride. Only me. A thought that was never thought without an ounce of sadness. For a few seconds that felt like an eternity, I felt that I didn't want to be anywhere else but right here. That I didn't want to be someone else than me. Only me.

A moment filled with so much significance. To let go of guilt and shame for a moment. And for a moment not be ashamed to be me. Letting go of the toxic thought "Who do you think you are?" I believe I am a human with the same right to love and be loved as anyone else. Who can just as easily can fail, can make amends, can judge and forgive. Who can look both terribly vulgar and senselessly beautiful without feeling any shame. A human with scared skin and sugar belly, cellulites and blackheads. A human with marked cheekbones and almond-shaped eyes, wasp waist and kiss-friendly lips. With knowledge and experience, goodwill and an ambition for self-respect. At work celebrations, it is me who dances on the tables and I do not spit in the glass, I go to therapy to develop and love my loved ones.

A shudder of anger goes through my body when I think of all the times when I am ashamed to be me. Now I refuse to deny myself, neither to others nor to myself.

Caroline

Julstök i stugkök

Granen står så grön och grann i stugan, till alla en  sannerligen god jul!

Tegelstenar har staplats på min bröstkorg sedan första dagen på julledigheten och mitt huvud har stoppats full av bomull. Jag som planerat att fylla varenda dag med långa ridturer men istället har jag legat nedbäddad i soffan och sovit mig igenom hela julen. Veckorna innan julafton var varenda dag fylld med julmys till bredden. Jag gick ner till byn och köpte mig en gran, sågade den till förbannelse och dekorerade hela huset med granris. Lussekatter bakades, kola kokades och huset fylldes av juldofter. Nejlika, apelsin, hyacint, saffran, polka... 

Sedan jag var liten har jag föreställt mig bo ensam i en stuga. Den drömmen lever jag nu. Här fattas mig ingenting och jag älskar varenda sekund som jag får rå om det här huset. När jag inte är hemma längtar jag tillbaka till kökssoffan, där kan jag sitta i timtal och njuta av lugnet. Småfåglarna som håller mig sällskap utanför köksfönstren, havet som glittrar när jag ser ner mot hamnen. 

  Adventsljusstaken med granris. 

En sats kola där hälften fick smak av polka och häften smak av havssalt. Farligt gott! 

Längtar efter att snön ska komma för att stanna. Längtar efter blå mornar med glitter så långt ögat kan se. Längtar efter snödropp från taken och knoppar i gräsmattan. Längtar efter ännu en vår i mitt älskade lilla hus där jag får rå om mig och det som för mig känns viktigt. I min egna takt, efter mina behov. Längtar mest nu efter att tegelstenarna ska lätta och att jag ska kunna andas igen. 

Translation 

To all of you, a very Merry Christmas!

I've been longing for long horseback rides in the forest but instead I've been laying sick with , what feels like, bricks on my chest all Christmas! The weeks before was filled with Christmas spirite though. The scent of saffron, candy cane and orange filled every corner of my home. The tree was decorated and branches was spread trough out the house.  

Since my childhood, I've been dreaming about living alone in a cabin. I'm living that dream now. Here, I need nothing more. Longing to go back once I leave. Just to sit on the kitchen sofa looking at the wild birds outside the window, looking at the glittery sea down the harbour. 

Longing for the snow to come to stay. Longing for blue mornings with glitter as far as the eye can see. Longing for snowdrop from the roofs and flowers in the lawn. Longing for another spring in my beloved little house where I get  to take care about myself and what feels important to me. I set my own pace, according to my needs. Mostly now longing for the bricks to lighten and to be able to breathe again.

Caroline 

Äntligen på väg

Så, här kommer en hälsning från stugan vid havet, en försäkran om att när livet vände valde jag att följa med. Länge har jag skrivit på receptet för min framgång, vissa ingredienser har ändrats på vägen men jag vet vad jag behöver göra för att få leva det liv som just jag vill leva. Efter jobbet är jag så trött att jag mest vill gå och lägga mig men jag finner ingen ro att sova. Mina nätter är fyllda av mardrömmar och sömnparalyser, har sovit i 4-6 timmar per natt de senaste veckorna och det börjar ta på krafterna att aldrig riktigt få vila ut. I natt var den första natten då jag sov 6,5 timme i sträck utan att vakna! Känner mig klarare i huvudet än på väldigt länge och finner därför lite motivation till att komma hit och skriva igen. 

Mitt självförtroende har fått sig en rejäl törn, nått jag inte kan förneka för varken mig själv eller de som står mig nära. Det är sånt som lyser igenom. Nu måste jag lära mig att leva med mig själv igen, det kommer gå bra men det lär ta tid. Nu vill jag fylla dagarna med sånt som ger energi istället för att ta den lilla jag har ifrån mig. Kommer leta mig tillbaka till hästarna, varvar ner om kvällarna med hantverk och serier. Tar hand om min lilla stuga vid havet och tar tillvara på den här fantastiskt mysiga byn! Jag har ett jobb som jag trivs med och där jag känner uppskattning och om helgerna vill jag träffa personer som berikar mitt liv. 

Vill vända mina negativa upplevelser till användbara erfarenheter för att kunna skapa det liv som just jag vill leva. 

Jag ser hur det ljusnar, nu är jag verkligen på väg!

Translation 

So here comes a greeting from the cottage by the sea, an assurance that when life turned around I chose to follow along. For a long time I have written on the recipe for my success, some ingredients have changed along the way but I know what I need to do to live the life I have chosen. After work, I am so tired that I mostly want to go to bed but I find no peace to sleep. My nights are filled with nightmares and sleep paralysis, have been sleeping for 4-6 hours a night for the past  weeks and it is starting to get very heard to never really get a rest. Tonight was the first night I slept 6,5 hours in a row without waking up! I feel more clear in my head than in a very long time and therefore I found motivation to come here and write again.

My self-confidence has gone down so bad, something I cannot deny for myself or those who are close to me. It's  shining through. Now I have to learn to live with myself again, it will be just fine but it will take time. Now I want to fill my days with something that gives energy instead of taking the little I have away. Will find my way back to the horses, spend the evenings with crafts and series. Take care of my little cottage by the sea and really enjoy this wonderfully cozy village! I have a job that I like and where I feel appreciated and on the weekends I want to meet people who enrich my life. Want to turn my negative experiences into useful experiences in order to create a life of my own choosing. I see how it lights up, now I'm really on my way!

Caroline

Vi tog Ångloket ut

Andra delen av besöket från Schweiz, våra långväga gäster fick äran att åka med på ångloket Thor en liten bit där Germano eldade tillsammans med lokmästare Henke! En strålande solskensdag med lagom många besökare i de gamla vagnarna. Turen mellan Uppsala Östra och slutstationen Faringe är kantad av det vackraste som området kan erbjuda. Nyfikna hästar galopperar sida vid sida med det tuffande tåget när vi drar fram genom det öppna landskapet. Grönskande björkar svischar förbi framför glittrande vatten, då och då en sjöstuga full av snickarglädje som förgyller vattenbrynet. Hade vi inte pratat hela turen hade jag med all säkerhet somnat till dunket från rälsen. Fridfullhet. 

Vid Marielund stannar ångloken för att fylla på vatten medans resenärerna får sträcka på benen och ta en titt på det gamla stationshuset. Det har jag ju sett förut så även jag fick äran att tillbringa lite tid med arbetarna i loket. När Matteo och Jean fick till stationens café så satt jag i det kokheta loket och försökte inte vara i vägen för arbetet.

Väl tillbaka i Faringe fick vi en rundtur i stationshuset där Germano tillbringar många timmar av sin vakna, och sovande, tid. Vi satt länge i trädgården och umgicks med arbetskamraterna innan vi bilade hem till stugan vid havet igen. 

Translation 

The second part of the visit from Switzerland, our guests got the honor to go with the steam locomotive Thor a little bit where Germano worked together with master Henke! A brilliant sunshine day with just enough visitors in the old wagons. The trip between Uppsala Östra and the end station Faringe is filled with the most beautiful  this area can offer. Curious horses gallop side by side with the train as we pull through the open landscape. Birches rush by in front of sparkling water. If we hadn't spoken the whole trip, I had been fallen asleep to the sound from the rails. 

Caroline

Tankar vid havet

Värmer kroppen mot solvarma klippor till ljudet av vågorna som sköljer upp. Ett brus, ett kluck och fåglars vingslag. Då och då en trollslända som stannar upp mitt framför mina ögon, som om den vill visa upp sina glänsande färger innan den dansar vidare mot den molntäckta himmelen. Suset avbryts av total tystnad om bara för någon sekund innan livet gör sig påmint igen. Något som är större än oss, större än mig. Solen sänker sig sakta bakom de fluffiga molnen, en strimma ljus kämpar sig fram genom mörkret och skapar illusioner i horisonten. Vattnet är klart, på botten syns tusentals runda, lena stenar som slipats ner av vågorna.

På de solvarma klipporna känner jag mig helt trygg, där kan jag sitta länge och blicka ut. Om nätterna drömmer jag om de runda, lena stenarna under mina fötter. Sedan försvinner himlen över mitt huvud och det blir mörkare och mörkare ju länge jag dras ner i det stora blå. Kanske betyder det nått, en påminnelse. En ständig rädsla i min kropp över att inte ha kontroll, kanske därför jag finner havet så skrämmande. Ingen kan tämja havet, här ute har jag ingen kontroll om jag glömmer bort att simma. Havet är så stort, det får mig att känna mig liten och maktlös. Om droppar bar på minnen, tänk alla historier som gömmer sig under den blanka ytan. 

Det finns en dimma i mitt huvud som fyller alla tomrum, den försvinner endast efter en stund i tankar. En tanke till alla som lämnat detta jordeliv, de som inte fick chansen att ta farväl. En tanke till alltings storhet, min egna betydelselöshet bland oräkneliga droppar av minnen och historia. En stund att lägga ner ansvaret från mina axlar, allting står inte och faller med mig. Livet är så mycket större än mig. Tankar som lugnar mina dimmiga tomrum. Det är inte lätt att tampas med denna dimma, men det är det som gör mig till den jag är. 

Translation 

My body against the warm rocks to the sound of the waves. A wind and a bird's wings. Now and then a dragonfly who stops in front of my eyes, as if it wants to show off its shiny colors before it dances on to the cloud-covered sky. The sounds are interrupted by total silence if only for a second before life makes itself reminded. Something bigger than us, bigger than me. The sun slowly descends behind the fluffy clouds, a streak of light struggles through the darkness and creates illusions on the horizon. The water is clear, on the bottom you can see thousands of round, smooth stones grinded down by the waves.

On the rocks I feel safe, here I can sit for a long time and look out. At night, I dream about round, smooth stones under my feet.s Then the sky disappears over my head and it gets darker and darker the more I'm being drawn down in the big blue. Maybe it means something, a reminder. A constant fear in my body of not having control, maybe tha'ts why I find the sea so scary. No one can tame the sea, out here I have no control if I forget how to swim. The sea is so big, it makes me feel small and powerless. If the drops can carry memories, think of all the stories lies under the empty surface.

There is a fog in my head that fills all the cracks, it only disappears after a while in thought. A thought to everyone who left this earthly life, those who did not get the chance to say goodbye. A thought to everything's greatness, my own meaninglessness among countless drops of memories and history. For a while, putting down the responsibility of my shoulders, everything does not stand and fall with me. Life is so much bigger than me. Thoughts that calm my foggy cracks. It is not easy to struggle with this fog, but that is what makes me the one I am.

Caroline

Med Eckerölinjen till Åland

Tidigt en torsdagsmorgon för 2 veckor sedan hördes alarmet i vår lilla stuga och vi klev upp för att göra oss iordning för en dag på Åland. Då vädret var så ostadigt packade vi med paraply och jacka men det behövdes inte så ofta som vi hade trott. Efter två timmars illamående på grund av vild sjögång gick vi iland på Eckerö. 

Resan var så pass spontan att vi inte riktigt planerat vad vi skulle göra när vi väl kommit över. Eftersom att vi hade bil kunde vi lätt ta oss ner till Mariehamn. När vi kom till staden tog kaffesuget över och jag fick tips av en vän som jag kontaktat att besöka Bagarstugan. Där var knökfullt med folk men vi lyckades få tag på ett bord där vi kunde slå oss ned en stund. 

 Ute på en holme vid hamnen hittade vi en öppen djurpark i miniformat. Gulliga kaniner och färgglada fåglar. Det är med blandade känslor att se djur i bur, de är så söta och det blir man ju glad av. De såg också väldigt ensamma och uttråkade ut och det ger den motsatta känslan. 

Denna skönhet satt i ett träd och visade upp sig när vi gick förbi. Som att han visste hur vacker han var och hade letat upp den ultimata platsen för att nå ut till så många som möjligt.

Några besök i antikaffärer senare utan köpresultat uppsökte vi ett apotek för att inhandla åksjuketabletter till hemresan. Det hade varit sjögång i en vecka så båten hade helt slut på mediciner till passagerarna när jag fick för att få på vägen ut till Åland. Vi hade en fin och rolig dag som vi såklart avslutade med att handla i tax free-butiken på båten! 

Transation 

Early on a Thursday morning 2 weeks ago the alarm was heard in our little cottage and we went up to make ourselves ready for a day in Åland. When the weather was so unstable we packed with umbrella and jacket but they were not needed as often as we had imagined. After two hours of nausea due to wild sea we went ashore on Eckerö. The trip was so spontaneous we didn't really plan what we would do when we got over. We had a car so we could easily go down to Mariehamn. When we got to the city, the need for coffee took over and I got tips from a friend whom I contacted to visit Bagarstugan. There was a lot of people there, but we managed to get hold of a table where we could sit down for a while. Out on an islet by the harbor we found an open zoo in miniature format. Cute rabbits and colorful birds. It is with mixed feelings to see animals in cages, they are so cute and that makes me happy. They also looked very lonely and bored and that gives the opposite feeling.Some visits to antique stores later without a purchase result, we sought a pharmacy to buy pills for sea sickness for the return journey. It had been wild waves for a week so the boat had run out of medication for the passengers on the way out to Åland. After all, we hade a nice and fun day wich we of course ended in the tax free shop!

Caroline

Två slöjdknivar under äppelträden

En solskensstrimma mellan molnen, tålmodiga händer greppade knivskaften och samla spån mellan tårna. En fin vän och en otroligt duktig träkonstnär kom äntligen på besök. Det var år sedan jag träffade Per och mycket har hänt sedan sist. Utöver att vara en mycket skicklig hantverkare har Per en förmåga att framställa sin konst på bild och i text så man riktigt förstår kärleken han lägger ner i sina verk. 

Se Per Noréns alster på Instagram  @spangossen 

En huggkubbe och en yxa, i all sin enkelhet men så otroligt svårt. Att få in tekniken att riktigt forma trä med yxa tar tid att lära sig, trots en tålmodig lärare har jag nog lite kvar innan jag kan vara helt i kontroll. Tack och lov blev jag inte lämnad åt mitt öde utan fick en hel del hjälp. Per frågade om jag ville göra en slev eller en smörkniv, min tanke var såklart det senare då det nog är svårast att totalt misslyckas med. 

Efter timmars täljande under äppelträden, prat om livet och snuskvisor i kvällsljuset kom det fram två fullt funktionsdugliga smörknivar ut vedträden som vi huggit fram tidigare. Per som har betydligt mycket mer rutin och erfarenhet hann göra en helt slät yta med endast en slöjdkniv och också smycka med vackra detaljer och en personlig text. Jag lovade att nästa gång han får se min smörkniv kommer även den vara smyckad, men det får jag göra hemmavid utan läromästare. Spännande! 

Jag blev tagen av knivens mjuka skärning genom träet som lätt föll till marken och lämnade en sammetslen yta efter sig. En slöjdkniv och några verktyg för att karva har redan införskaffats så detta var långt ifrån sista gången träflisorna flög i skyn! 

Translation 

A stream of sunshine between the clouds. A friend and an incredibly talented wooden artist finally came to visit. It was years since I met Per and much has happened since last time. In addition to being a very skilled craftsman, Per has the ability to present his art in image and in text so that you really understand the love he puts into his works. See the work of Per Norén on Instagram @spangossen

After hours of wood carving under the apple trees in the evening light, two fully functional butter knives emerged from the firewoods that we had previously cut. Per, who has much more routine and experience, made a completely smooth surface with only a craft knife and also fill with beautiful details and a personal text. I promised that next time he will see my butter knife it will also be decorated, but I must do homework without a teacher. Exciting! 

Caroline