Äntligen kom beskedet!

Ovissheten är den värsta. Att veta att det löser sig, men inte hur. För mig är mental förberedelse en grund för att jag ska kunna sova gott om nätterna. Flexibilitet i all ära men at veta att man inom endast några veckor blir både arbetslös och bostadslös utan en klar bild om vad som komma skall är förödande. Så kom det äntligen, brevet gav mig ro i själen och fick mig at skrika a glädje! "Välkommen till Vreta Utbildningscentrum! Grattis, du är antagen till utbildningen!" 

Tusen tunga stenar föll ner från mina stressade axlar och ett glädjetjut ekade genom byn! Planen jag haft i så många år kommer äntligen infrias. Till hösten kommer jag studera häst på Vreta Utbildningscentrum i Linköping. En vuxenutbildning på ett år på en modern anläggning inte så långt ifrån min hemby. 

Detta betyder att jag inte förlänger min tjänst på förskolan i byn och jag kommer ta farväl av min älskade lilla stuga vid havet. Allting har sin tid och nu är det min!

Foto: Herman Åsgård, våren 2020

Translation

The uncertainty is the worst but it finally came, the letter that gave me peace of mind and made me scream a joy! "Welcome to Vreta Education Center! Congratulations, you are accepted to the education!" Thousands of heavy stones fell from my stressed shoulders and a loud "YEEEES" echoed through the village! The plan I have had for so many years will finally be fulfilled. This autumn I will study horses at Vreta Education Center in Linköping. A one-year adult education at a modern facility not far from my hometown.This means that I will not extend my service at the preschool in the village and I will say goodbye to my beloved little cottage by the sea. Everything has its time and now it's mine!

Caroline

Själv men aldrig ensam

Längtar efter doften av liljekonvalj. Snart blommar pelargonerna i sina lerkrukor på stentrappan och pionerna slår ut sina täta kronor. Solvarma grässtrån kommer hälsa mig välkommen när jag går genom trädgården utan skor för att dricka mitt morgonkaffe i utemöblerna. Snart tätnar syrénbuskarna och stora lila klasar med en doft av vår fyller hela min värld. Det här är hela min värld nu. Huset, trädgården, ljudet av fågelkvitter och humlesurr. Nere vid hamnen hörs redan fiskmåsarnas sång och de svävar på vindarna som drar in genom gränderna. Går runt i mina egna tankar och gör upp storslagna planer inför framtiden och känner mig starkare och starkare för varje dag. Då och då kommer känslan till mig att jag känner mig oerhört ensam men den tanken försöker jag snabbt slå bort. Jag är själv, men aldrig ensam. 

Translation 

Longing for the scent of lily of the valley. Soon the geraniums bloom in their clay pots on the stone stairs and the peonies knock out their dense crowns. The sun-warm grass will welcome me as I walk through the garden without shoes to drink my morning coffee in the outdoor furnitures. Soon the lilac bushes are sealing and large purple flowers with a scent of spring fill my whole world. This is my whole world now. The house, the garden, the sound of the birds chirping and the humming from the bumblebees. Down at the harbor you can already hear the song of the gulls and they float on the winds that pull in through the alleyways. Going around in my own thoughts and making grand plans for the future and feeling stronger and stronger for each day. Every now and then, the feeling comes to me that I feel incredibly alone, but I try to quickly eliminate that thought. I am by myself, but never alone.

Caroline

Älskade by

Sedan jag flyttade hemifrån har jag haft åtta boenden. Ingen den andra lik. Att jag hamnade i Öregrund var en ren slump som jag är så oerhört tacksam över idag. Efter jobbet idag lät jag cykeln rulla mig ner till havet för att få en skymt av dagens sista solstrålar innan mörkret kom svepande. Allt jag kunde tänka där jag satt när vågorna sköljde över hala klippor och solen försvann ner i fjärran var att jag är så tacksam över att jag hamnade just här. Hur människorna i den här byn har fått mig att känna mig så välkommen. Har fått vänner som kommer över på spontanfika i mitt kök, som får med mig ut på promenader och som är klippor på arbetet. Även om mitt jobb på förskolan kan vara tungt för både kropp och själ känner jag mig uppskattad av liten som stor och jag känner att jag får le och skratta flera gånger varje dag. Sånt får sår i själen att läka.

Det nämns ofta i mina texter hur mycket jag trivs i min lilla stuga vid havet. Det har gått över ett år sedan jag flyttade hit och inte en enda gång har tanken kommit upp att jag vill flytta härifrån. Vårterminen är i full gång och jag börjar komma in i rutinerna efter två veckors julmys med nära och kära. Trots härliga stunder längtade jag tillbaka till mitt introverta vardagsliv.

Igår drog starka vindar upp från havet och in bland gränderna. Huset skakade och grenar piskade mot fasaden. I min livliga fantasi skapades fotsteg på bron och naglar mot fönsterrutorna där jag låg under mitt röda täcke och försökte sova. Då slog det mig, jag var inte rädd. Efter ett liv av rädsla för mörker och att vara ensam nattetid så slog det mig att jag just då kände mig helt trygg. En påminnelse om att jag är starkare än vad jag själv tror. För några månader sedan trodde jag det var nästintill omöjligt men när jag låg där ensam i min stora säng med vinden som fick hela huset att skaka så kände jag mig starkare än på väldigt länge. Stolt somnade jag och sov fram tills att klockan ringde och det var dags att kliva upp. 

Är så tacksam att få bo och verka i denna underbara miljö. Närheten till havet, friheten, trähuskvarter och snickarglädje.

Translation 

Since moving out from my parents home I have had eight accommodations. No one like the other. The fact that I ended up in Öregrund was a mere coincidence that I am so incredibly grateful for today. After work today, I took the bike to roll down to the sea to get a glimpse of the last rays of the day before the darkness came sweeping. All I could think of as I sat there as the waves washed over slippery cliffs and the sun disappeared into the distance was that I am so grateful that I ended up right here. How the people in this village have made me feel so welcome. Have made friends who come over for spontaneous coffee in my kitchen, who get me out on walks and who are heroes at work. Although my work at the preschool can be heavy for both body and soul, I feel loved by little and big ones and I feel that I get to smile and laugh several times every day. This heals scars in the soul.

Yesterday, strong winds came in from the sea. The house shook and branches whipped against the facade. My mind created fantasy footsteps on the bridge and nailes against the window panes where I lay under my red blanket and tried to sleep. Then it hit me, I was not afraid. After a life of fear of darkness and being alone at night, it struck me that only then did I feel completely safe. A reminder that I am stronger than I think. A few months ago I thought it was almost impossible for me but when I lay there, I felt stronger than in a very long time. Proudly I fell asleep and slept until the alarm rang and it was time to get up for work.

Caroline

Endast jag

På väg ut för att låsa förrådet stannade jag till. Min blick drogs uppåt, upp mot hundratals glimmande ljus på den bläcksvarta himmelen. Alla ljud tystnade, där fanns endast jag. En underlig känsla sköljde över mig och lämnade mig mållös mitt i den sovande trädgården. En underlig känsla av stolthet, av trygghet. Endast jag. En tanke som aldrig tidigare tänkts utan ett uns av vemod. I några sekunder som kändes som en evighet kände jag att jag inte skulle vilja vara någon annanstans än just här. Att jag inte skulle vilja vara någon annan är just jag. Endast jag. 

Ett ögonblick fyllt med så mycket betydelse. Att för en stund släppa skuld och skam. Att för en stund inte skämmas för att vara jag. Tvärtom! Kastar jantelagen i havet och släpper tanken " Vem tror du att du är?"

Jag tror att jag är en människa med samma rätt att älska och älskas som någon annan. Som lika lätt kan fela, kan gottgöra, kan döma och förlåta. Som kan se både ruskigt vulgär ut och sanslöst vacker utan att känna någon som helst skam. En människa med bristningar och sockermage, celluliter och pormaskar. En människa med markerade kindben och mandelformade ögon, getingmidja och kyssvänliga läppar. Med kunskap och erfarenhet, välvilja och en ambitions till självrespekt. På jobbfester är det jag som dansar på borden och jag spottar inte i glaset, jag går i terapi för att utvecklas till en bättre människa och älskar mina nära. 

En rysning av ilska  går igenom min kropp när jag tänker på alla gånger då jag skämts för att vara jag. Nu vägrar jag förneka mig mer, varken för andra eller för mig själv. Vill skratta till tårar, dansa på klipphällar, äta mig till paltkoma och älska mig knäsvag. Allt för mig, mig och ingen annan än mig. 

Vill avsluta med att skriva ut vad Edith Södergran uttryckte så klokt och vackert år 1918: 

"Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.  "

Translation 

On the way out to lock the guest house I stopped. My eyes looked up, up to hundreds of shining lights on the black sky. All the sounds were silenced, there was only me. A strange feeling washed over me and left me speechless in the middle of the sleeping garden. A strange feeling of pride. Only me. A thought that was never thought without an ounce of sadness. For a few seconds that felt like an eternity, I felt that I didn't want to be anywhere else but right here. That I didn't want to be someone else than me. Only me.

A moment filled with so much significance. To let go of guilt and shame for a moment. And for a moment not be ashamed to be me. Letting go of the toxic thought "Who do you think you are?" I believe I am a human with the same right to love and be loved as anyone else. Who can just as easily can fail, can make amends, can judge and forgive. Who can look both terribly vulgar and senselessly beautiful without feeling any shame. A human with scared skin and sugar belly, cellulites and blackheads. A human with marked cheekbones and almond-shaped eyes, wasp waist and kiss-friendly lips. With knowledge and experience, goodwill and an ambition for self-respect. At work celebrations, it is me who dances on the tables and I do not spit in the glass, I go to therapy to develop and love my loved ones.

A shudder of anger goes through my body when I think of all the times when I am ashamed to be me. Now I refuse to deny myself, neither to others nor to myself.

Caroline

Härliga fredag!

I väntan på gulbruna trädkronor och lövhögar. Sommarvärmen har lyst med sin närvaro för sista gången, nu finns endast minnena av den vackra sommaren kvar. Hösten har vandrat in och fyller dikena med regnvatten. Ännu en vecka på mitt spännande jobb har passerat. Ja, det är allt bra spännande att arbeta med barn i föskolan. Så många kloka tankar jag får ta del av var dag. En fågel som landar utanför fönstret och letar mat på marken kan vara så underbart att vi pratar om det långt efteråt. Snart sitter jag på tåget till mitt familjehem för att få en helg fylld av ridning och hästmys! Nu är det dags att värma upp ridmusklerna igen. Om några veckor ska jag delta i kursen "Analysera din ridning, steg 2" som anordnas av Björkviks Ponnyridskola. En otroligt givande och roligt koncept där jag får utveckla min analysförmåga för att komma framåt i ridningen och hanteringen. Det var länge sedan jag satt till häst, längtar efter att få sätta igång igen! 

Med nakna bara arma och ben, med fötterna mot varma klippor vinkar jag på återseende till sommaren och välkomnar hösten! Ser fram emot dessa mysiga månader i min lilla by!

Translation 

The summer heat is gone, left only the memories of the beautiful summer. Another week of my exciting job has passed. Yes, it is all very exciting to work with children in preschool. So many wise thoughts I get to share every day. A bird landing outside the window looking for food on the ground can be so wonderful that we talk about it far afterwards. Soon I am sitting on the train to my family home to get a weekend filled with riding and horse cuddle! Now it's time to warm up the riding muscles again. In a few weeks I will attend the course "Analyze your riding, step 2" organized by Björkvik's Pony Riding School. An incredibly rewarding and fun concept where I get to develop my analytical skills to progress in riding and handling. It's been a long time since I sat on a horse, longing to get started again!

Caroline

Sensommaren

En kväll sent i oktober öppnade vi dörren till stugan som vi nu ett år senare fortfarande kallar vårat hem. Gatorna stod tomma, igenbommade sjöbodar nere vid hamnen och ett lugn låg över hela byn. Vi krattade upp ruttna löv och äpplen under fruktträden i trädgården, förberedde marken för snön. Vintern kom snabbt och stannade länge. Ett glittrande puder yrde i luften och snövallar bildades av isiga vindar från havet. Fram mot våren byttes kylan mot ljumna vindar och från tak och grenar droppade vintern bort. Vattnets kluckande nere vid bryggorna byttes mot sorl från sommargäster och sjöfåglar. Inte mer liv, bara ett annat. Nu väntar vi i limbo. Suger ut de sista safterna av en så vacker sommar, gör oss redo att välkomna hösten när första lövet faller. 

Från trädgården kan vi se ner till hamnen. Bara några minuters promenad så kan vi blicka ut över havet och horisonten. Hit kommer vi när vi vill njuta av tystnaden och de vackra solnedgångarna. 

Nu när jag lämnat staden har jag lämnat mycket av den livsstilen som hör till. Det är svårt att spontanshoppa när inga butiker finns i närheten och tillgången till vintagemarknader minskar rejält. För två helger sedan tog jag igen för förlorad shopping och förnyade nästintill hela min garderob. Hötorgsjazzen bjöd på marknad på Hötorgsterrassen och där tillbringade jag hela dagen tillsamman med fina vänner och swingmusik. Vid ett stånd fastnade jag för flertal smycken som för en billig peng fick följa med mig hem. Bland annat en brosch i gult och grönt som kommer matcha hela min garderob. Det händer sällan att jag bär smycken, mest för att jag inte gillar att känna mig uppklädd. Ändå tycker jag att de är så vackra och har många skatter i mina skrin. 

Dagen efter vintagemarknaden på Hötorgsjazzen åkte jag och några vänner ut till Gustavsberg där det var Vintage och Samlarmarknad. Av kära Cathrin Edfors köpte jag den vackra blusen i det tidigare inlägget, en kofta perfekt när kalla havsvindar börjar dra in över byn och så denna fantastiska klänning jag bär på bilderna. Klädda knappar framtill, ordentligt puffiga axelvaddar som ger form och pondus. Fickorna är 4 stycken hopsydda bitar för att bilda en rektangel av tygets randiga mönster. Ni som följt mig ett tag vet att jag alltid är ute efter plagg med praktiska fickor.

Från de två marknaderna kom jag hem med tre barnböcker med fantastiska illustrationer, många smycken från 30-50talet, tre klänningar, en blus, ett förkläde och en städrock att ha på jobbet, en kofta och så ett par byxor. Spontanshopping som räcker och blir över för hela sommaren. 

Translation

One evening late in October, we opened the door to the cottage, which we still call our home a year later. We took away rotten leaves and apples under the fruit trees in the garden, preparing the ground for the snow. Winter came quickly and stayed for long. A glittering powder burst in the air and hills of snow were formed by icy winds from the sea. Then came the spring, the cold was changed to lukewarm breezes and from the roofs and branches the winter dripped away. The sound of the waves down in the harbour was changed to the sound of summer guests and seabirds. Not more life, just another kind. Now we wait in limbo. Sucking out the last juices of such a beautiful summer, getting ready to welcome autumn when the first leaves fall. Now that I have left the city I have left much of the lifestyle that belongs to it. It is difficult to spontaneously shop when no stores are nearby and access to vintage markets is declining significantly. 

Two weekends ago, I went to Stockholm and renewed almost my entire wardrobe. The festival Hötorgsjazzen had a vintagemarket where I spent the whole day with nice friends and swing music. At one booth, I got stuck for several jewelery that had to come home with me. Among other things, a brooch in yellow and green that will match my entire wardrobe. It rarely happens that I wear jewelry, mostly because I don't like to feel dressed up. Still, I think they are so beautiful and have many treasures in my drawers.

The day after the vintage market at Hötorgsjazzen, m friends and I went out to the vintage fair in Gustavsberg. From dear Cathrin Edfors I bought the beautiful blouse in the previous post, a cardigan perfect when cold sea breeze starts to pull in over the village and this amazing dress I wear on the pictures. Dressed buttons at the front, properly puffy shoulder pads that give shape and pondus. The pockets are 4 pieces sewn together to form a rectangle of the striped pattern of the fabric. All of you who have followed me for a while know that I am always looking for clothes with practical pockets.

Caroline

Genom byn i sensommardis

Av en slump fick vi chansen att uppleva byn vid havet, den som om somrarna fylls av sommargäster men som ekar tom resten av årstiderna. Kvällspromenaderna får vi avnjuta utan möten, speciellt när regnmoln täcker den annars så klarblå himmelen. Nu hörs syrsors spel utanför fönstret om kvällarna och sjöfåglarna lägger sig att vila på hustaken utan att bli störda av nattlivet i hamnen. Vi klär oss i ylle på våra promenader för kvällssolen steker inte som för några veckor sedan. Njuter av lugnet. 

Denna underbara kofta fick jag efter min gammelfarmor Sigrid. Det finns en bild från när Sigrid står med min lilla morfar och hans systrar och hon har denna kofta på. Det är en ära att nu få använda den och jag vårdar den ömt. Vilket hantverk! Den vita klänningen, som nu är en klar favorit i garderoben, köpte jag från Spader Madame när vi var på våran resa till Rättvik innan sommaren. Stilren, sammetslen 30-talare som passar de flesta tillfällen i livet. Luften är äntligen så pass frisk att det inte blir för varmt med basker. Ni som följt mig länge och sett några bilder förstår att jag älskar att bära huvudbonader och speciellt basker. 

Den är så vacker den här byn, speciellt om kvällarna. Pittoreska trädgårdar och välmålade paneler i harmoniska men utmanande färger. Snickarglädje i varje hörn! Gränderna planerade för att hindra havsbrisarna att blåsa rätt igenom och in i de gamla trähusen. Fiskarbyn som blev ett sommarparadis. För oss, ett paradis året om. 

Translation 

By chance we got the chance to experience the village by the sea, the one that is filled with guests in the summer but which echoes empty the rest of the seasons. We enjoy the evening strolls without meetings, especially when rain clouds cover the otherwise clear blue sky. Now crickets are heard outside the window in the evenings and the seabirds lie down to rest on the rooftops without being disturbed by the nightlife in the harbor. We dress in wool on our walks, the evening sun does not heat like a few weeks ago. Enjoying the tranquility.

This wonderful cardigan I got after my great grandmother Sigrid. There is a picture from when Sigrid stands with my little grandfather and his sisters and she has this cardigan on. It is an honor to be able to use it now and I take great care of it. What a handcraft! The white dress, which is now a favorite in the wardrobe, I bought from Spader Madame when we were on our trip to Rättvik before the summer. Stylish, smooth 30s that fits most occasions in life. The air is finally so fresh that it doesn't get too hot with the beret. You who have followed me for a long time and seen some pictures understand that I love wearing hats and especially berets. 

Caroline

Om frön bar på minnen

Midsommar

Om blommor kunde tala, om frön bar på minnen, vad skulle de då berätta? Blåklockor, rödklöver, prästkragar väntar ståtligt i skogsgläntor, den eviga sagan med alltid samma slut. Att för var sommar återuppstå, växa, älskas, se för att sedan vissna och falla i glömska. Allt som finns kvar är hoppet om att efter snön få slå rot igen. Årstider som vi i norr tar för givet och som jag skulle sakna så enormt om jag plötsligt lämnade dessa övergångar. Allt en förberedelse för vad som komma skall. Syrenen hänger brun bland löven och tulpanernas annars så klara blad bleknar under äppelträden där de för lite sen lyst med sin närvaro. En vacker saga som aldrig någonsin får slå igen. 

Nätterna med mitt rika inre liv lämnar både sorg och glädje när solen går upp. Drömmer om dofter från platser jag förträngt och människor som vandrat vidare. Drömmer om känslan av en för alltid evig barndom där vi inte önskade annat än att få växa och uppleva kärleken. Fjärilarna i magen i tåget mot skolavslutningen i byakyrkan. Nya sandaler och blommor i håret, släkten med kameror och picknick i gräset. När hela världen var på cykelavstånd och vi tältade i trädgården. Drömmer om långa nätter med gråt av brustet hjärta när ens kärleksbrev ej blev besvarat. 

Blommorna under kudden som för varje midsommar visade mitt livs nya stora kärlek. Drömmer om sommardagar med farfar, fäller tårar för att det nu är första sommaren utan honom på jorden. Han fattas mig nått så enormt och det skär i hjärtat av tanken på att ingen lever för evigt. Varje sommar i början av juni kommer dessa känslor tillbaka och jag blir nostalgisk. Minns och drömmer om en underbar barndom som gav mig verktygen för vuxenlivet. Som gav mig alla vackra minnen att drömma tillbaka till, fjärilarna i magen, förväntningarna, besvikelsen, dofterna och friheten.

För livet, lusten och kärleken!

Translation

If flowers could speak, if the seeds carried memories, what would they tell? The eternal tale always with the same end. To re-emerge, grow, love, see for each summer, then to wither and fall into oblivion. All that remains is the hope to after the snow,  take root again. Seasons that we in the north take for granted and which I would miss so enormously if I suddenly left these transitions.

The flowers under the pillow that for every midsummer showed my new great love of life. Dreaming of summer days with my grandfather, shed tears because it is now the first summer without him on this earth. I am missing him enormously and it cuts into the heart of the thought that no one lives forever. Every summer in early June, these feelings come back and I become nostalgic. Remember and dream of a wonderful childhood that gave me the tools for adulthood. That gave me all the beautiful memories to dream back to, the butterflies in the stomach, the expectations, the disappointment, the scents and the freedom.

Caroline