lördag 13 december 2014

Ålderskris?


I morgon vid den här tiden sitter jag hemma i byn och känner doften av våta löv. 
Minns ni att jag firade min födelsedag i augusti på en äng med mina fina vänner? Egentligen var ju det lite fel, jag fyller ju inte år för ens i december! I övermorgon blir jag ännu ett år visare och det tänker jag fira på landet med händerna under manen på en varm häst. 

"Hur känns det att bli äldre?" En rätt vanlig fråga faktiskt och kanske lite onödig eftersom att de som frågar det oftast är äldre, dom borde ju veta hur det kändes att fylla 21. Jag känner nog ingenting, ålder har för mig aldrig varit speciellt viktigt. Jo, när jag var 16 vurmade jag för att bli äldre, men att bli vuxen och ansvarsfull lät så tråkigt. Nu känner jag mig vuxen, jag är lärare, sköter min egna tvätt, vet när det är dags att sluta dricka öl och gör eget badsalt av växter jag själv plockat och torkat. Egentligen borde man göra ett test lite då och då för att se vilken mentala ålder man har istället för att gå efter legitimationen. Läskigt är det för varje gång jag gör ett sådant test på internet visar det sig att jag är över 60 år. Kan ju vara för att jag kryssar i att jag har med min tygkassar när jag handlar, jag kan konsten att göra sylt och broderar kuddar. 

Som min kära vän EB säger: Det är inte hur gammal man är, utan HUR man är gammal, eller nått sånt.

Hur gammal känner du dig?




Translation
On Monday I will be another year wiser and I intend to celebrate in the countryside with my family and my beloved horse. People asks me "How does it feel to be older?" Well, how does it feel? I don't know cuz I've never been 21 before. I guess it's exactly the same as before. I don't care about my age so much, I care about how I feel inside. I have a job, I'm a music teacher, I do my own laundry, I bring homemade bags to the grocery store to save the environment and I feel like I'm grown up. 

How old do you feel?


X X X
Caroline

fredag 12 december 2014

De hemmagjorda smörknivarnas förfall


Lite tid fanns till övers och jag tänkte att en lugn promenad på stan skulle sitta fint. Även då ingen snö fanns på backen kändes det ändå att julen var kommen. Inte på grund av de fina ljusdekorationerna som hängde mellan husen eller julmusiken som låg i bakgrunden i varje butik. Nej, det kändes att julen var kommen på grund av alla människor. Dessa stressade, ohövliga människor med tre kassar i varje hand som med bestämda steg trängde sig fram till kassorna. I skyltfönstren syntes skyltar som "Julklappstips till honom" eller "Ge bort ett presentkort i julklapp." 
Fram och tillbaka rusade dom fram med barnvagnar och julklappskassar medans ungarnas grinandes hängde dom i hasorna. "Vi måste handla klart allt idag så jag hinner baka allt som ska bakas till jul!!"




Vad handlar julen om nu för tiden? Att knuffas för att på tag i den bästa julslipsen eller att lägga in 10 olika sorters sill som man sen kan fota och lägga upp på facebook med budskapet "jag är en bättre julfirare än alla andra." 
Dålig kvalité, hemska arbetsförhållanden, fylla på kassavalven hos storföretagarna och frossa i kött. 
Det är precis vad vi stödjer när vi ger oss hän till den här fruktansvärda julhetsen. 


Jag själv är nästan klar med alla mina julklappar för jag började redan i somras. Detta för att julklappar för mig är någonting väldigt personligt. Hittar jag något speciellt på en marknad i augusti som skulle passa en vän perfekt köper jag hellre det än att kuta runt på Drottninggatan två veckor innan julafton. I år har jag bestämt mig för att försöka köpa så mycket second hand som möjligt eller göra julklappen själv. Det är tanken som räknas, det har vi lärt oss sen barnsben. Varför kan vi då inte följa det? Varför överkonsumera och köpa en massa onödiga nyproducerade ting när second hand butikerna är fulla av fina saker som är precis i nyskick? Ekologiskt tänkande, ekonomiskt för plånboken och mycket personligare! 

I min familj är maten och godiset viktigast och självklart Karl-Bertil Jonssons Jul på tv!


Dessa bilder är målade av Carl Larsson, en helt fantastiskt svensk konstnär. Så här ska min jul se ut! Glada ansikten, god mat och snälla djur!

God jul!

Translation 

I had some time to spare and I thought a quiet stroll in town would be nice.The Christmas feeling was high!  Not because of the nice light decorations that hung between the houses or the Christmas music that was in the background in each store. No, it felt that Christmas had come because of all the people. These stressed, rude people with three bags in each hand with firm steps pressed forward to the checkout. In the shop windows was signs as "Christmasgifts for him" or "Give a gift card for Christmas present." Back and forth they rushed forward with strollers and Christmas gift bags. "We must shop everything today so I have time to bake everything for Christmas !!"

I am almost done with all of my Christmas presents, I started early cuz Christmas presents for me is something very personal. If I find something special in a market in August that would suit a friend perfectly, I'd rather buy that than run around in Stockholm two weeks before Christmas. This year I have decided to try to buy as much second-hand as possible or do it my self. It's the thought that counts, that we have learned since childhood. Why can we not follow it? Why consume and buy a lot of unnecessary new produced things when second-hand shops are full of nice things that are just as good as new? More personal, better for the environment and much better for your wallet! 

The paintings is made by an swedish artist called Carl Larsson. This is how I want my christmas to be: happy animals, a happy family, cosy decorations and good food!
Find the pictures on my Pinterest!

Merry Christmas people!

X X X
Caroline

söndag 30 november 2014

Mer pyssel åt folket!


Imorgon är det den 1 december och då är det bara 24 dagar kvar till julafton. Men är det någon julstämning ute? Nej! För att få lite inspiration tog jag och min vän Benedetta spårvagnen till Nordiska Museet på Djurgården. Just idag hade dom pysseldag då man som besökare fick sätta sig ner och göra julpynt på gammalt vis. Vi vek hjärtan, gjorde smällkarameller och kristyränglar. Att pyssla blir man aldrig för gammal för! Nu för tiden ska man köpa massproducerat plastpynt för att fylla kedjeägarnas redan så tjocka plånböcker, någonting jag är otroligt mycket emot. Det finns n stor charm i att sitta ner och verkligen kämpa med att få till det perfekta hjärtat eller att trycka ut kristyren så noggrant att ramen runt bokmärksängeln blir perfekt. Mer pyssel åt folket! Att bro på folk, Folkhemmet var julpyntat och i köket bakades det pepparkakor och sattes nejlikor i apelsiner. Gick lite bananas där inne när jag såg hur fint där var. Vi besökte även den nya utställningen Socker. När man ser hur fina förpackningarna var förut med alla dess detaljer och fina material så blir man lite ledsen över hur dagens förpackningar ser ut. Det är väldigt sällan jag står vid godishyllorna i affären och tänker "Vilken fin förpackning, vad jag blir sugen på att köpa detta godis!"  Nej, vissa saker var faktiskt bättre förr. Trötta men nöjda lämnade vi museet med en gnutta mer julstämning än vad vi hade innan! 











Translation

Tomorrow, the first of december and still no snow. I'm really trying to feel some christmas magic but it's hard when the sky is gray and the ground is green. Me and my friend Benedetta went to Nordiska Museet (the nordic museum) to find some inspiration. Today was a pretty special day at the museum cuz we got the chance to make our own christmas decorations. Old style, of course! Now I'm in the right mood and can't wait for christmas to come!

X X X
Caroline

torsdag 27 november 2014

Beredskapsfesten del 2


Många bilder blev det från beredskapsfesten så här kommer del nr 2!


Sandra, mina underbara vän i sin ursnygga lottaklänning och mössa!


Emma tar sig en slurk!


Butiken i museet blev nog rätt tömd denna kväll.


Söta tjejer!


Miriam stod och fixade frillorna på besökarna, dom blev så fina så!


Stiligaste paret, Jessica och Simon!


Ville väldigt gärna posera med en snygg man i uniform och mustasch. My dream came true!


X X X
Caroline

tisdag 18 november 2014

Beredskapsfesten del 1


Klackarna i taket, kamrater! Freden är här!
Kvällen som en väntat på så länge var äntligen här! Kvällen då en hel skock med uniformnissar och lottor skulle dansa tills klackarna lossa och hattarna flög. Ett gäng stiliga damer och jag fick uppdraget att sticka och virka kläder till folket i Finland. "Finlands sak är vår sak" var vårat ledmotiv. Efter en stund hade jag lyckats virka en halsduk (som försvann) och en pytteliten toffel. Sen väntade baren! Jag som lovat mig själv flera gånger att dra ner på biran köpte endast en lättöl. Lite stolt är jag allt! Hornsgatan Ramblers bjöd upp till dans och hela salen fylldes med svett och skratt. Vid midnatt kom det lyckliga beskedet: "Det är fred!!" Konfettin fyllde luftrummet ovanför våran huvud och singlade sakta ner för att lägga sig i bröstfickor och victory rolls. Med lite ömma fötter och trötta huvuden drog vi oss mot utgången. Inte ville man gå hem och sova efter en kväll som denna? 
Denna tillställning var en hyllning till den nya utställningen om beredskapstiden på Armémuseet!







Emma ler så fint i en tidstypisk sovsal för den svenska militären i Armémuseums beredskapsavdelning.



 Folket flockades för att bli vintagestylade av både Vintagestudion och Miriam Parkman. Många fina makeovers blev det.

Tack, tack tack Armémuseum för detta underbara initiativ!
Hoppas på fler liknande tillställningar i framtiden!


Translation
The evening as I've waited for so long was finally here! The night when a whole gaggle of uniformes and women's voluntary defense would dance until the lugs loosen and caps flew. A party dedicated to the brave civilians in Sweden during ww2. A bunch of elegant girls and I was commissioned to knit and crochet clothing to the people in Finland. "Finland's cause is our cause" was our theme words. After a while, I had managed to crochet a scarf (which disappeared) and a tiny slipper. Hornsgatan Ramblers plays and the whole hall was filled with sweat and laughter. At midnight came the happy news: "The peace is here!!" Confetti filled the airspace above our heads and fluttered gently down to meddle in chest pockets and victory rolls. With sore feets and tired heads we walked towards the exit. No one wanted to go home and sleep a night like this.

The party was made by a swedish museum called Armémuseum. 

X X X
Caroline

fredag 14 november 2014

Surr i koppen, dans i kroppen!

En sista påminnelse inför imorgon!
Ikväll blir det till att rulla håret och ta fram strykjärnet för i morgon vankas det Beredskapsfest! 
Klockan 18 öppnas portarna och tar dig tillbaka 70 år i tiden till det härliga men krigsdrabbade 
40-talet. Orkar du inte våga till ditt hår så finns Miriam Parkman och Vintagestudion på plats för att ge dig den rätta looken! Och vad vore väl en beredskapsfest utan surrogatkaffe? Filmvisning, ransoneringstips, cigarettflickor och såklart, dans till orkestern Hornsgatan Ramblers! 

100 kr kostar det i dörren och det är välinvesterade slantar må jag lova!


För att citera stadens Armémuseum:
 "Plocka fram din grannaste 40-talsstass och kom på en festlig afton i surrogatets och ransoneringens anda! Charmant kväll för billig slant utlovas."









Vill du ha mer information om denna tillställning så besök eventet Beredskapsfest på Facebook. 

Translation
Stockholm is a fantastic town to live in! Tomorrow there will be a party at the Army Museum in ww2-style. There will be a dance to live music, old movies will be shown and of course, surrogate coffee! It will be just fantastic! 

(Pictures from Pinterest)

X X X
Caroline

söndag 2 november 2014

Överallt fanns det djur där jag växte upp


Överallt fanns det djur där jag växte upp. Kor betade i hagarna bredvid skogsvägarna, katter fanns på varenda gård och glada hundar kom och mötte en på gårdsplanen. Minns att jag och grannpojken satte upp hinder i fårhagen och lockade fåren med hundarnas levergodis för att få dom att hoppa. Och alla dessa hästar, inte behövde man betala dyra pengar för att komma en dag i veckan och skritta runt i ett ridhus. Glada, trygga hästar med stort tålamod stod och suckade när vi sprang runt och lekte burken i de stora hagarna. Överallt fanns det djur där jag växte upp. 

Nu är det annorlunda. Mina fina häst står och väntar på mig i hagen när jag kommer hem och katten lägger fort beslag på min mage när jag somnar i soffan hos mor och far. Tyvärr är det inte så ofta jag kan åka hem till landet så för det mesta är jag helt djurlös. Jag är den som klappar katter på gatan, frågar om jag får klappa hundar som rastas och som står i kanten av hagen och sträcker mig över staketet och lockar på hästarna som står och trampar i leran. 

När jag och en vän tog en promenad i skymningen kom där ett katt gåendes. Jag satte mig ner och utan att tveka sprang katten fram till mig och hoppade upp i min famn. Sen vägrade den släppa taget om mig, den kloade sig verkligen fast. Det var ju bara till att passa på och gosa riktigt rejält med denna lurvtuss. Vad jag längtar till jag kan bo större och skaffa egna djur!




Translation
I've grown up with animals. Cows grazed in the pastures next to forest roads and  cats were on every farm. Recall that I and the neighbor boy put up obstacles in the sheep pasture and we had dog candy to get them to jump. And all these horses, did not have to pay to come one day a week and walk around in an indoor arena. Happy, safe horses with great patience stood and sighed when we ran around and played in large pastures. Everywhere there were animals where I grew up.

It feels so lonely in town. When a friend and I took a walk in the twilight there came a cat walkin. I sat down and without hesitation the cat jumped into my arms. Then it refused to let go of me. It was just to fit in and cuddle. I long for a bigger apartment so I can have my own animals near!

X X X
Caroline

tisdag 28 oktober 2014

Idag


Solen skiner och jag borde göra någonting av den här vackra dagen. Tårar rinner för allt jag missar. 

Tack, tack, tack, jag kan inte tacka er nog. De närmsta dagarna har jag tagit emot värmande ord, stöttande meddelanden och tragiska historier. "Du är inte ensam." Så många som har berättat att även de mår psykiskt dåligt men inte vågat visa det för någon. Detta får mig att fundera, varför är det så fel att visa att man är deprimerad? 

Att vara deprimerad och att vara ledsen är två helt olika saker. Deprimerad blir man när man varit så ledsen under en så lång tid att man inte kan le längre. Alla fungerar olika, det finns inget facit att gå efter. Det är inte så att jag går omkring och tänker och är ledsen hela tiden, det skulle vara skönt om det vore så. Tyvärr så tänker jag inte alls. Jag kan sätta mig upp i sängen, sätta ner fötterna på golvet och göra mig redo för att ställa mig. Där fryser min kropp, mina ögon glor bara rakt fram. Tänker inte, känner inte, bara är. Sen lägger jag mig ner igen.

Vaknar, tar mina tabletter och somnar om. Vaknar, gråter, somnar, skriker, vaknar, somnar, gråter. Vandrar runt i lägenheten och letar efter mat.  

Alla är experter. Råd kommer från alla håll nu för tiden. De som säger att det kan vara skönt att bara ligga i sängen några dagar och inte göra någonting och de som säger åt mig att göra nått kul. Det är som att jag har ett val. Det är inte som att jag själv har valt att ligga i min säng och glo hela dagarna. Nej, det är inte alls skönt att känna sig som en fånge i sin egen lägenhet. Att inte kunna ta sig ut för att kroppen sätter stop för det. Att inte klara räkningarna själv för att man inte får någon lön. Att inte kunna jobba för att man bara gråter. Att käka gröt för att man är för fattig. Det är inte skönt att ligga här helt ensam och vänta på att nått ska hända. Jag vet att ni försöker, men tro inte att jag valt detta själv.

Håll om mig, håll mig i handen, var med mig.


Translation
The sun is shining and I should do something this beautiful day. Crying because I can't go out. 

Thank you, thank you, thank you, I can not thank you enough for all the support. 

Being depressed and being sad are two completely different things. Depressed is when you have been so sad for so long that you can't smile anymore.. It's not like I walk around and think and am sad all the time, it would be nice if it were so. I wake up, take my pills and go back to sleep. I wake up and cry, sleep, screaming, wake up, fall asleep, crying. Wanders around the apartment and looking for food. 

All are experts. Advice comes from all directions nowadays. Those who say it can be nice to just lie in bed for a few days and do nothing and those who tell me to do something fun. It's like I have a choice. It's not that I have chosen to lie in my bed and stare all day. No, it's not nice to feel like a prisoner in your own apartment. Not being able to get out. Being unable to work because you just cry. To eat porridge because you are too poor. It's not nice to lie here all alone and wait for something to happend. 

X X X
Caroline

torsdag 23 oktober 2014

Karaktären och jag

Med den perfekta nyansen av rött målar jag mina välformade läppar. Några drag med borsten genom mitt lockiga hår och glänsande vågor letar sig snabbt fram. En klänning som framhäver mina runda höfter men ändå lämnar mycket åt fantasin. Jag dricker mitt kaffe, går till jobbet, dansar hela nätterna med mina vänner och alla tror att jag lyser lika mycket i mitt hjärta som jag gör utåt. 

Jag älskar livet. Jag älskar mitt liv. Min perfekta familj, mina vänner, mitt jobb, hösten, allt roligt som händer, jag är ju helt fantastisk. På filmduken rullar det fram bilder från en vardag helt fri från tragik. På filmen ser det ut som att allting löser sig, att mina problem inte är värre än någon annans. Men bakom projektorn står en trasig och sorglig figur i morgonrock, gammalt smink och flottigt hår och trycker på play. 


Denna underbara, vackra, starka karaktär var jag för inte så länge sedan. Nu står jag bredvid och ser på mig själv och tankarna börjar rulla. Hur många gånger till orkar jag trycka på play innan jag faller ihop? Varför har jag så svårt att erkänna för mig själv att det inte är mitt riktiga jag i filmen? Det har mer blivit en karaktär som jag helst skulle vilja bli igen. Vill vara skenet, inte bara hålla det uppe. Vad jag går igenom är inte ovanligt, men är man jag så är det nog lite extra svårt. Ni vill se glada bilder, få tips om hur jag fixar mitt hår, se bilder från event och läsa om det roliga jag gör om dagarna. Ska jag ljuga? Nej, det går inte längre. 

Jag är deprimerad. Jag går på mediciner, terapi och nu gruppterapi. Det har pågått lite i omgångar i flera månader men nu känner jag att det bara skulle bli värre om jag inte erkände det för mig själv. Men det finns saker som får mig att inte gömma mig under en sten på heltid. Mitt jobb en gång i veckan, att vara med min familj och att vara ute i det fria. Måste bara komma ihåg att inte stänga mitt sociala liv helt. Detta kommer inte göra mig hel, men det kan hjälpa mig att läka. På något sätt är detta någonting att skämmas för och det är därför jag håller det för mig själv, men jag vill inte skämmas längre. 

Livet är inte som i en film och jag önskar ingen olyckan att stå bredvid och se sitt liv rulla fram på duken. 

Ta hand om varandra där ute!

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Translation

My life is just perfect. My family, my friends, my job... my life. Oh how I love my life. It's a shame that I'm forced to stand aside and let this perfect movie go on without me. I'm just a movie character. Time to let you know how I really feel, behind the pictures. I'm depressed, eating pills to get through the day, gets therapy and have just started group therapy. I know you want to read about my exciting life, you want to know how I'm doing my hair and see pictures of nice outfits. I'm so sorry, but I'm an human to. I know I gonna be alright, but right now I just wanna hide from the world. 

Take care of each other out there!

X X X
Caroline

onsdag 15 oktober 2014

Happy Wednesday!


Vilken är din favoritdag i veckan? Min är i alla fall lätt onsdagar!
På dagen jobbar jag på den mysigaste skolan med dom bästa eleverna och på kvällen drar jag till Södra Station och spelar Amerikans folkmusik med några grymma musiker. 
Innan jag träffade dessa människor hade jag knappt hört Amerikansk folkmusik innan. Old time, bluegrass... det var rätt främmande för mig då och det är det fortfarande. Varje onsdag tragglar jag mig igenom låtarna som dom kan helt utantill. Dom är så fina och välkomnande och jag kan inte annat än avundas deras fantastiska spelande. Inga noter, inget repande, vi bara jammar och har det trevligt. 
Om du skulle ha vägarna förbi någon onsdag så är det bara att kika in, men eller utan instrument. 
Nej här kan jag ju inte sitta, dags att åka till jammet!






Translation
What's your best day of the week? Mine is Wednesday! After work (on the best school ever) I go in to town to play American folk music with some really talented friends. No pressure, no perfection, we're just having a good time! Well, I can't sit here by the computer all night, I have a guitar who wants to be played!

X X X
Caroline

torsdag 9 oktober 2014

Ett glimt julstämning med Leksands Knäckebröd


Låg och halvsov i min underbara säng här om dagen när det plötsligt ringde på dörren. Där stod en kvinna med en låda i handen. Hon sträckte fram lådan och sa "Varsågod!" Inte var jag beredd på att få ett paket så här tidigt på morgonen. Tur att jag inte hunnit med frukost än för i lådan låg ett paket knäckebröd. Lite förvånad blev jag över det julinspirerade paketet, det är ju långt kvar till vintern. Leksands Knäckebröd kommer ut med ett nytt julknäckebröd som dom ville att jag skulle smaka. Som vanligt när jag smakar nått av deras hårdbröd överraskades jag med en helt ny upplevelse, men detta var någonting utöver det extra. Ett knäckebröd med smak av vört, julstämningen infann sig genast i hela mitt sinne. Tre dagar tog det för mig att avsluta hela paketet. Det är så magiskt gott att jag knappt kan vänta tills det kommer ut i butikerna! 

Tack mina vänner på Leksands Knäckebröd, ni är för fina!


Translation
A very Swedish thing is crispbread and I eat it almost every day. So when the doorbell rang and a women gave me a box with Leksands Knäckebröds new crispbread my day was made!  This lovely taste of christmas spread in my whole body and I can't wait until I can buy it in the store. 

X X X
Caroline