tisdag 18 november 2014

Beredskapsfesten del 1


Klackarna i taket, kamrater! Freden är här!
Kvällen som en väntat på så länge var äntligen här! Kvällen då en hel skock med uniformnissar och lottor skulle dansa tills klackarna lossa och hattarna flög. Ett gäng stiliga damer och jag fick uppdraget att sticka och virka kläder till folket i Finland. "Finlands sak är vår sak" var vårat ledmotiv. Efter en stund hade jag lyckats virka en halsduk (som försvann) och en pytteliten toffel. Sen väntade baren! Jag som lovat mig själv flera gånger att dra ner på biran köpte endast en lättöl. Lite stolt är jag allt! Hornsgatan Ramblers bjöd upp till dans och hela salen fylldes med svett och skratt. Vid midnatt kom det lyckliga beskedet: "Det är fred!!" Konfettin fyllde luftrummet ovanför våran huvud och singlade sakta ner för att lägga sig i bröstfickor och victory rolls. Med lite ömma fötter och trötta huvuden drog vi oss mot utgången. Inte ville man gå hem och sova efter en kväll som denna? 
Denna tillställning var en hyllning till den nya utställningen om beredskapstiden på Armémuseet!







Emma ler så fint i en tidstypisk sovsal för den svenska militären i Armémuseums beredskapsavdelning.



 Folket flockades för att bli vintagestylade av både Vintagestudion och Miriam Parkman. Många fina makeovers blev det.

Tack, tack tack Armémuseum för detta underbara initiativ!
Hoppas på fler liknande tillställningar i framtiden!


Translation
The evening as I've waited for so long was finally here! The night when a whole gaggle of uniformes and women's voluntary defense would dance until the lugs loosen and caps flew. A party dedicated to the brave civilians in Sweden during ww2. A bunch of elegant girls and I was commissioned to knit and crochet clothing to the people in Finland. "Finland's cause is our cause" was our theme words. After a while, I had managed to crochet a scarf (which disappeared) and a tiny slipper. Hornsgatan Ramblers plays and the whole hall was filled with sweat and laughter. At midnight came the happy news: "The peace is here!!" Confetti filled the airspace above our heads and fluttered gently down to meddle in chest pockets and victory rolls. With sore feets and tired heads we walked towards the exit. No one wanted to go home and sleep a night like this.

The party was made by a swedish museum called Armémuseum. 

X X X
Caroline

fredag 14 november 2014

Surr i koppen, dans i kroppen!

En sista påminnelse inför imorgon!
Ikväll blir det till att rulla håret och ta fram strykjärnet för i morgon vankas det Beredskapsfest! 
Klockan 18 öppnas portarna och tar dig tillbaka 70 år i tiden till det härliga men krigsdrabbade 
40-talet. Orkar du inte våga till ditt hår så finns Miriam Parkman och Vintagestudion på plats för att ge dig den rätta looken! Och vad vore väl en beredskapsfest utan surrogatkaffe? Filmvisning, ransoneringstips, cigarettflickor och såklart, dans till orkestern Hornsgatan Ramblers! 

100 kr kostar det i dörren och det är välinvesterade slantar må jag lova!


För att citera stadens Armémuseum:
 "Plocka fram din grannaste 40-talsstass och kom på en festlig afton i surrogatets och ransoneringens anda! Charmant kväll för billig slant utlovas."









Vill du ha mer information om denna tillställning så besök eventet Beredskapsfest på Facebook. 

Translation
Stockholm is a fantastic town to live in! Tomorrow there will be a party at the Army Museum in ww2-style. There will be a dance to live music, old movies will be shown and of course, surrogate coffee! It will be just fantastic! 

(Pictures from Pinterest)

X X X
Caroline

söndag 2 november 2014

Överallt fanns det djur där jag växte upp


Överallt fanns det djur där jag växte upp. Kor betade i hagarna bredvid skogsvägarna, katter fanns på varenda gård och glada hundar kom och mötte en på gårdsplanen. Minns att jag och grannpojken satte upp hinder i fårhagen och lockade fåren med hundarnas levergodis för att få dom att hoppa. Och alla dessa hästar, inte behövde man betala dyra pengar för att komma en dag i veckan och skritta runt i ett ridhus. Glada, trygga hästar med stort tålamod stod och suckade när vi sprang runt och lekte burken i de stora hagarna. Överallt fanns det djur där jag växte upp. 

Nu är det annorlunda. Mina fina häst står och väntar på mig i hagen när jag kommer hem och katten lägger fort beslag på min mage när jag somnar i soffan hos mor och far. Tyvärr är det inte så ofta jag kan åka hem till landet så för det mesta är jag helt djurlös. Jag är den som klappar katter på gatan, frågar om jag får klappa hundar som rastas och som står i kanten av hagen och sträcker mig över staketet och lockar på hästarna som står och trampar i leran. 

När jag och en vän tog en promenad i skymningen kom där ett katt gåendes. Jag satte mig ner och utan att tveka sprang katten fram till mig och hoppade upp i min famn. Sen vägrade den släppa taget om mig, den kloade sig verkligen fast. Det var ju bara till att passa på och gosa riktigt rejält med denna lurvtuss. Vad jag längtar till jag kan bo större och skaffa egna djur!




Translation
I've grown up with animals. Cows grazed in the pastures next to forest roads and  cats were on every farm. Recall that I and the neighbor boy put up obstacles in the sheep pasture and we had dog candy to get them to jump. And all these horses, did not have to pay to come one day a week and walk around in an indoor arena. Happy, safe horses with great patience stood and sighed when we ran around and played in large pastures. Everywhere there were animals where I grew up.

It feels so lonely in town. When a friend and I took a walk in the twilight there came a cat walkin. I sat down and without hesitation the cat jumped into my arms. Then it refused to let go of me. It was just to fit in and cuddle. I long for a bigger apartment so I can have my own animals near!

X X X
Caroline

tisdag 28 oktober 2014

Idag


Solen skiner och jag borde göra någonting av den här vackra dagen. Tårar rinner för allt jag missar. 

Tack, tack, tack, jag kan inte tacka er nog. De närmsta dagarna har jag tagit emot värmande ord, stöttande meddelanden och tragiska historier. "Du är inte ensam." Så många som har berättat att även de mår psykiskt dåligt men inte vågat visa det för någon. Detta får mig att fundera, varför är det så fel att visa att man är deprimerad? 

Att vara deprimerad och att vara ledsen är två helt olika saker. Deprimerad blir man när man varit så ledsen under en så lång tid att man inte kan le längre. Alla fungerar olika, det finns inget facit att gå efter. Det är inte så att jag går omkring och tänker och är ledsen hela tiden, det skulle vara skönt om det vore så. Tyvärr så tänker jag inte alls. Jag kan sätta mig upp i sängen, sätta ner fötterna på golvet och göra mig redo för att ställa mig. Där fryser min kropp, mina ögon glor bara rakt fram. Tänker inte, känner inte, bara är. Sen lägger jag mig ner igen.

Vaknar, tar mina tabletter och somnar om. Vaknar, gråter, somnar, skriker, vaknar, somnar, gråter. Vandrar runt i lägenheten och letar efter mat.  

Alla är experter. Råd kommer från alla håll nu för tiden. De som säger att det kan vara skönt att bara ligga i sängen några dagar och inte göra någonting och de som säger åt mig att göra nått kul. Det är som att jag har ett val. Det är inte som att jag själv har valt att ligga i min säng och glo hela dagarna. Nej, det är inte alls skönt att känna sig som en fånge i sin egen lägenhet. Att inte kunna ta sig ut för att kroppen sätter stop för det. Att inte klara räkningarna själv för att man inte får någon lön. Att inte kunna jobba för att man bara gråter. Att käka gröt för att man är för fattig. Det är inte skönt att ligga här helt ensam och vänta på att nått ska hända. Jag vet att ni försöker, men tro inte att jag valt detta själv.

Håll om mig, håll mig i handen, var med mig.


Translation
The sun is shining and I should do something this beautiful day. Crying because I can't go out. 

Thank you, thank you, thank you, I can not thank you enough for all the support. 

Being depressed and being sad are two completely different things. Depressed is when you have been so sad for so long that you can't smile anymore.. It's not like I walk around and think and am sad all the time, it would be nice if it were so. I wake up, take my pills and go back to sleep. I wake up and cry, sleep, screaming, wake up, fall asleep, crying. Wanders around the apartment and looking for food. 

All are experts. Advice comes from all directions nowadays. Those who say it can be nice to just lie in bed for a few days and do nothing and those who tell me to do something fun. It's like I have a choice. It's not that I have chosen to lie in my bed and stare all day. No, it's not nice to feel like a prisoner in your own apartment. Not being able to get out. Being unable to work because you just cry. To eat porridge because you are too poor. It's not nice to lie here all alone and wait for something to happend. 

X X X
Caroline

torsdag 23 oktober 2014

Karaktären och jag

Med den perfekta nyansen av rött målar jag mina välformade läppar. Några drag med borsten genom mitt lockiga hår och glänsande vågor letar sig snabbt fram. En klänning som framhäver mina runda höfter men ändå lämnar mycket åt fantasin. Jag dricker mitt kaffe, går till jobbet, dansar hela nätterna med mina vänner och alla tror att jag lyser lika mycket i mitt hjärta som jag gör utåt. 

Jag älskar livet. Jag älskar mitt liv. Min perfekta familj, mina vänner, mitt jobb, hösten, allt roligt som händer, jag är ju helt fantastisk. På filmduken rullar det fram bilder från en vardag helt fri från tragik. På filmen ser det ut som att allting löser sig, att mina problem inte är värre än någon annans. Men bakom projektorn står en trasig och sorglig figur i morgonrock, gammalt smink och flottigt hår och trycker på play. 


Denna underbara, vackra, starka karaktär var jag för inte så länge sedan. Nu står jag bredvid och ser på mig själv och tankarna börjar rulla. Hur många gånger till orkar jag trycka på play innan jag faller ihop? Varför har jag så svårt att erkänna för mig själv att det inte är mitt riktiga jag i filmen? Det har mer blivit en karaktär som jag helst skulle vilja bli igen. Vill vara skenet, inte bara hålla det uppe. Vad jag går igenom är inte ovanligt, men är man jag så är det nog lite extra svårt. Ni vill se glada bilder, få tips om hur jag fixar mitt hår, se bilder från event och läsa om det roliga jag gör om dagarna. Ska jag ljuga? Nej, det går inte längre. 

Jag är deprimerad. Jag går på mediciner, terapi och nu gruppterapi. Det har pågått lite i omgångar i flera månader men nu känner jag att det bara skulle bli värre om jag inte erkände det för mig själv. Men det finns saker som får mig att inte gömma mig under en sten på heltid. Mitt jobb en gång i veckan, att vara med min familj och att vara ute i det fria. Måste bara komma ihåg att inte stänga mitt sociala liv helt. Detta kommer inte göra mig hel, men det kan hjälpa mig att läka. På något sätt är detta någonting att skämmas för och det är därför jag håller det för mig själv, men jag vill inte skämmas längre. 

Livet är inte som i en film och jag önskar ingen olyckan att stå bredvid och se sitt liv rulla fram på duken. 

Ta hand om varandra där ute!

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Translation

My life is just perfect. My family, my friends, my job... my life. Oh how I love my life. It's a shame that I'm forced to stand aside and let this perfect movie go on without me. I'm just a movie character. Time to let you know how I really feel, behind the pictures. I'm depressed, eating pills to get through the day, gets therapy and have just started group therapy. I know you want to read about my exciting life, you want to know how I'm doing my hair and see pictures of nice outfits. I'm so sorry, but I'm an human to. I know I gonna be alright, but right now I just wanna hide from the world. 

Take care of each other out there!

X X X
Caroline

onsdag 15 oktober 2014

Happy Wednesday!


Vilken är din favoritdag i veckan? Min är i alla fall lätt onsdagar!
På dagen jobbar jag på den mysigaste skolan med dom bästa eleverna och på kvällen drar jag till Södra Station och spelar Amerikans folkmusik med några grymma musiker. 
Innan jag träffade dessa människor hade jag knappt hört Amerikansk folkmusik innan. Old time, bluegrass... det var rätt främmande för mig då och det är det fortfarande. Varje onsdag tragglar jag mig igenom låtarna som dom kan helt utantill. Dom är så fina och välkomnande och jag kan inte annat än avundas deras fantastiska spelande. Inga noter, inget repande, vi bara jammar och har det trevligt. 
Om du skulle ha vägarna förbi någon onsdag så är det bara att kika in, men eller utan instrument. 
Nej här kan jag ju inte sitta, dags att åka till jammet!






Translation
What's your best day of the week? Mine is Wednesday! After work (on the best school ever) I go in to town to play American folk music with some really talented friends. No pressure, no perfection, we're just having a good time! Well, I can't sit here by the computer all night, I have a guitar who wants to be played!

X X X
Caroline

torsdag 9 oktober 2014

Ett glimt julstämning med Leksands Knäckebröd


Låg och halvsov i min underbara säng här om dagen när det plötsligt ringde på dörren. Där stod en kvinna med en låda i handen. Hon sträckte fram lådan och sa "Varsågod!" Inte var jag beredd på att få ett paket så här tidigt på morgonen. Tur att jag inte hunnit med frukost än för i lådan låg ett paket knäckebröd. Lite förvånad blev jag över det julinspirerade paketet, det är ju långt kvar till vintern. Leksands Knäckebröd kommer ut med ett nytt julknäckebröd som dom ville att jag skulle smaka. Som vanligt när jag smakar nått av deras hårdbröd överraskades jag med en helt ny upplevelse, men detta var någonting utöver det extra. Ett knäckebröd med smak av vört, julstämningen infann sig genast i hela mitt sinne. Tre dagar tog det för mig att avsluta hela paketet. Det är så magiskt gott att jag knappt kan vänta tills det kommer ut i butikerna! 

Tack mina vänner på Leksands Knäckebröd, ni är för fina!


Translation
A very Swedish thing is crispbread and I eat it almost every day. So when the doorbell rang and a women gave me a box with Leksands Knäckebröds new crispbread my day was made!  This lovely taste of christmas spread in my whole body and I can't wait until I can buy it in the store. 

X X X
Caroline

tisdag 7 oktober 2014

Releaseparty med fru Billgren!


Whohooo, party mitt i veckan! Precis vad man behöver efter en lång dag på jobbet!
Elsa Billgren bjöd in till releaseparty för boken "Inred med Vintage" på Kåken i centrala Stockholm. Vi bjöds på check musik, god öl, somrig cider och mingel, mingel, mingel. Visst är det underligt när man går på ett sånt här event, man ska mingla runt men man gör det bara bland dom man redan känner? Dumt tycker jag så jag tog min öl och lämnade min trygghetszon och letade mig ut i djungeln av främlingar. Alltid lika trevligt att lära känna nya människor och det är ju faktiskt inte så farligt som man tror att göra nya bekantskaper! Det var inget fördelaktigt fotoljus men jag gjorde mitt bästa!


Elsa och Sofia minglar runt i trygghetszonen! 



Emma, foxy lady!



Bubbel och cider är inget för mig, Öl ska det vara!



Sandra Beijer var också där, lika söt och sprudlande som vanligt!


Goa Emelie med gosse!


Vintagefabriks-brudar! Linda och Lollo!


Åh Isa, hur söt får man bli!

Det var en riktigt trevlig så stort tack Elsa Billgren för att jag fick vara med och fira din stora kväll! 

Translation 
The interior expert Elsa Billgren invited me to celebrate her new book "Inred med Vintage." My cutiepies were there, the place was amazing and we had a really great night! 

X X X
Caroline

En grå dag som denna är det lätt att glömma det vackra


Idag är himmelen grå och blöt. Stora vattenpölar dränker de nyfallna löven på marken och från mitt fönster syns bara människor med paraplyer som halvspringer för att komma undan regnet. Det är lätt att glömma allt det vackra en dag som denna, allt det vackra med denna årstid. Det orangea täcket som lägger sig över vägarna. Skogarna som väcks till liv och dansar i vinden. Glädjen man får uppleva när man kommer inomhus, får tända ljus och mysa ner sig i soffan med en kopp te och lyssna på regnet som slår mot fönstret. Det är lätt att glömma, här behövs lite inspiration!









Alla bilder är från min Pinterest. 

Translation 
It's a rainy day in Stockholm. Large pools of water drowns the newly fallen leaves on the ground and from my window I see people with umbrellas. It's easy to forget all the beautiful a day like this, all the beauty of this season. The orange blanket that folds roads. The forests that are brought to life and dancing in the breeze. The joy you will experience when you come inside, lights candles and snuggle down on the sofa with a cup of tea and listen to the rain hitting the window. It is easy to forget, I think we need some inspiration! The pictures are taken from my Pinterest!

X X X
Caroline

måndag 6 oktober 2014

Söndagslistan nr 1

Välkommen till Söndagslistan! 
Här kommer jag lista upp och berätta om några saker som jag tänkte ni kunde finna intressanta. 

 (Nej, ni har inte läst fel, det står Söndagslistan fastän det är måndag. Galet va! 
Det finns bara en anledning, jag tänkte göra denna lista igår för att det skulle bli en fin söndagstradition MEN jag mediterade, badade och åt bullar igår så det fanns ingen tid att blogga.)


Mina 3 sämsta ovanor 


1. Min säng
Jag spenderar alldeles för mycket tid i sängen. Inte är jag en som person som kan gå upp direkt när klockan ringer, nej då ställer jag hellre alarmet på en timme tidigare så jag får ligga kvar en stund. Men det är inte allt. Jag äter i sängen, kollar på film i sängen, virkar i sängen, spelar gitarr i sängen, hoppar i sängen, sprider ut alla mina saker i sängen... min säng är mitt allt. 




2. Öl
Kort sagt, jag dricker för mycket öl. Inte varje dag och inte mycket, men det är mer än vad min plånbok tillåter. Det är inte nyttigt, det är inte billigt så varför gör jag det? För att det är gott!
Dumt! ( nej jag är inte beroende)


3. Lathet
Bara tanken på att springa gör mig andfådd, nej jag överdriver inte så mycket. Promenader går ann, men då är det om snuset är slut och det inte går någon tunnelbana. Men jag älskar ju att cykla, varför gör jag inte det mer? Enkelt, jag har ingen cykel. Några situps i sängen duger för mig.

Nu känner jag mig ganska ärlig och naken.
Vill ni komma med något förslag om vad jag ska lista upp så lämna en kommentar här nedanför!



Translation

Welcome to the Sunday List! Yes I know, Sunday was yesterday but I meditated, took a bath and ate buns yesterday so there was no time for blogging.

3 bad habits

1. My bed
I love my bed and I do anything to stay in bed. I eat in my bed, jump in my bed, watch movies in my bed, play guitar in my bed... I love my bed to much.

2. Beer
I love beer. I don't drink beer everyday and it's not very common or me to get drunk but it's still to much for my wallet. I love the taste of it but I have to quit this ugly habit before I'm broke!

3. Laziness
I'm to lazy. I hate to run, I hate to exercise, I hate to move my body from my bed. If I had a bike I would probebly be out more often. 

Well, that's me! Open, honest and exposed!
If you have an idéa on other things I should list, just leave a comment!

X X X
Caroline

onsdag 1 oktober 2014

Träden susar för mig och jag dansar för dem.




Rotlös. Dofter jag aldrig känt förr, men när dom kommer känner jag mig hemma. Ju närmade jag kommer desto längre väg vet jag att jag har kvar att gå. Det har alltid funnits en del i mig som känt saknad och hur jag än har försökt har jag inte lyckats dämpa denna längtan, för jag har inte vetat grunden till saknaden. När träden inte längre vajade för mig och solen inte värmde glömde jag bort någonting som alltid varit en stor del av mitt väsen. Jag blev bekväm, kunde kontrollera mina inre krämpor och stördes inte längre av vad som skedde i mitt huvud. Jag tog tankarna för givet.

Trumman i min kropp bankar utan min vetskap. Jag ska vårda den, lyssna till den. Stanna upp och tacka slagen. Stanna upp och låta själen hinna ikapp.

Någonstans där uppe svävar min själ, tittar ner på mig, skakar på huvudet. Kontakten bruten. Gräver ner fötterna i jorden, tar ett djupt andetag och höjer mina händer. Låter det fylla mig, sväva ner, ta tag i mig. Aldrig blunda mer. Träden susar för mig och jag dansar för dem.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Translation

Rootless. Fragrances I've never felt before, but when they come, I feel at home. When the trees no longer waved for me and the sun didn't shine for me, I forgot something that always was a big part of my being. I was comfortable, was able to control my internal ailments and no longer disturbed by what was happening in my head. I took the thoughts for granted.
The drum beats in my body without my knowledge. I will cherish it, listen to it. Stop and let the soul catch up.
Somewhere up there floats my soul, looking down at me, shaking its head. Contact is broken. Digging my feets into the earth, taking a deep breath and raising my hands. Let it fill me, float down, take hold of me. Never close my eyes again. The trees whizzing for me and I dance for them.

X X X
Caroline

tisdag 30 september 2014

Bike in tweed 2014


Bländande sol och svala vindar, Kungsträdgården fylldes med skinnsadlar och kjolskydd. Styvis mors jacka skyddade mot blåsten och militärmössan satt på hela turen. 
Bike in Tweed är ett sånt där event som jag sett fram emot i flera år. Innan jag flyttade till Stockholm satte jag upp vissa mål för mig själv, saker jag skulle göra när jag kom hit. En av dom var att klä upp mig och cykla runt i staden med flera tweedentusiaster. Check, nu kan jag bocka av det från listan!
Då min cykel var aningens för stor så fick jag sträcka på benen ordentligt varje gång jag skulle trampa, denna gjorde att jag benen kändes som tunga sandsäckar efteråt men det var det värt!



En månskensdröm, Emma Forsberg.


Malin vann pris för piffigaste deltagare, helt rätt för denna pingla!



Sötklimpen Elsa i sin görsnygga dräkt och nya hatt från staterna!


Kolla in min Jopo! Kan ju säga att kontrasterna mellan mig och min lånade cykel fick mycket uppmärksamhet.










När benen var fulla med mjölksyra och lungorna tömda på lust suktade vi inte efter någonting annat än en kall öl i gräset. 

Vi ses nästa år alla tweed-cykel-entusiaster! 

Translation
Bike in Tweed, Stockholm 2014
Finally, for years I've been looking forward to this event! To ride around town on old bikes all dressed in tweed, it was amazing! I went for the military style instead of the feminine, it's more me. I didn't had an old bike like all the others, so the contrast between me and my bike got a lot of attention. The weather was perfect and so was the company. See you all next year, bike lovers!

X X X
Caroline