fredag 17 januari 2020

Endast jag


På väg ut för att låsa förrådet stannade jag till. Min blick drogs uppåt, upp mot hundratals glimmande ljus på den bläcksvarta himmelen. Alla ljud tystnade, där fanns endast jag. En underlig känsla sköljde över mig och lämnade mig mållös mitt i den sovande trädgården. En underlig känsla av stolthet, av trygghet. Endast jag. En tanke som aldrig tidigare tänkts utan ett uns av vemod. I några sekunder som kändes som en evighet kände jag att jag inte skulle vilja vara någon annanstans än just här. Att jag inte skulle vilja vara någon annan är just jag. Endast jag. 



Ett ögonblick fyllt med så mycket betydelse. Att för en stund släppa skuld och skam. Att för en stund inte skämmas för att vara jag. Tvärtom! Kastar jantelagen i havet och släpper tanken " Vem tror du att du är?"

Jag tror att jag är en människa med samma rätt att älska och älskas som någon annan. Som lika lätt kan fela, kan gottgöra, kan döma och förlåta. Som kan se både ruskigt vulgär ut och sanslöst vacker utan att känna någon som helst skam. En människa med bristningar och sockermage, celluliter och pormaskar. En människa med markerade kindben och mandelformade ögon, getingmidja och kyssvänliga läppar. Med kunskap och erfarenhet, välvilja och en ambitions till självrespekt. På jobbfester är det jag som dansar på borden och jag spottar inte i glaset, jag går i terapi för att utvecklas till en bättre människa och älskar mina nära. 


En rysning av ilska  går igenom min kropp när jag tänker på alla gånger då jag skämts för att vara jag. Nu vägrar jag förneka mig mer, varken för andra eller för mig själv. Vill skratta till tårar, dansa på klipphällar, äta mig till paltkoma och älska mig knäsvag. Allt för mig, mig och ingen annan än mig. 

Vill avsluta med att skriva ut vad Edith Södergran uttryckte så klokt och vackert år 1918: 

"Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.  "


Translation 

On the way out to lock the guest house I stopped. My eyes looked up, up to hundreds of shining lights on the black sky. All the sounds were silenced, there was only me. A strange feeling washed over me and left me speechless in the middle of the sleeping garden. A strange feeling of pride. Only me. A thought that was never thought without an ounce of sadness. For a few seconds that felt like an eternity, I felt that I didn't want to be anywhere else but right here. That I didn't want to be someone else than me. Only me.

A moment filled with so much significance. To let go of guilt and shame for a moment. And for a moment not be ashamed to be me. Letting go of the toxic thought "Who do you think you are?" I believe I am a human with the same right to love and be loved as anyone else. Who can just as easily can fail, can make amends, can judge and forgive. Who can look both terribly vulgar and senselessly beautiful without feeling any shame. A human with scared skin and sugar belly, cellulites and blackheads. A human with marked cheekbones and almond-shaped eyes, wasp waist and kiss-friendly lips. With knowledge and experience, goodwill and an ambition for self-respect. At work celebrations, it is me who dances on the tables and I do not spit in the glass, I go to therapy to develop and love my loved ones.
A shudder of anger goes through my body when I think of all the times when I am ashamed to be me. Now I refuse to deny myself, neither to others nor to myself.

Caroline

lördag 28 december 2019

Julstök i stugkök


Granen står så grön och grann i stugan, till alla en  sannerligen god jul!

Tegelstenar har staplats på min bröstkorg sedan första dagen på julledigheten och mitt huvud har stoppats full av bomull. Jag som planerat att fylla varenda dag med långa ridturer men istället har jag legat nedbäddad i soffan och sovit mig igenom hela julen. Veckorna innan julafton var varenda dag fylld med julmys till bredden. Jag gick ner till byn och köpte mig en gran, sågade den till förbannelse och dekorerade hela huset med granris. Lussekatter bakades, kola kokades och huset fylldes av juldofter. Nejlika, apelsin, hyacint, saffran, polka... 




Sedan jag var liten har jag föreställt mig bo ensam i en stuga. Den drömmen lever jag nu. Här fattas mig ingenting och jag älskar varenda sekund som jag får rå om det här huset. När jag inte är hemma längtar jag tillbaka till kökssoffan, där kan jag sitta i timtal och njuta av lugnet. Småfåglarna som håller mig sällskap utanför köksfönstren, havet som glittrar när jag ser ner mot hamnen. 




  Adventsljusstaken med granris. 


En sats kola där hälften fick smak av polka och häften smak av havssalt. Farligt gott! 




Längtar efter att snön ska komma för att stanna. Längtar efter blå mornar med glitter så långt ögat kan se. Längtar efter snödropp från taken och knoppar i gräsmattan. Längtar efter ännu en vår i mitt älskade lilla hus där jag får rå om mig och det som för mig känns viktigt. I min egna takt, efter mina behov. Längtar mest nu efter att tegelstenarna ska lätta och att jag ska kunna andas igen. 







Translation 

To all of you, a very Merry Christmas!
I've been longing for long horseback rides in the forest but instead I've been laying sick with , what feels like, bricks on my chest all Christmas! The weeks before was filled with Christmas spirite though. The scent of saffron, candy cane and orange filled every corner of my home. The tree was decorated and branches was spread trough out the house.  
Since my childhood, I've been dreaming about living alone in a cabin. I'm living that dream now. Here, I need nothing more. Longing to go back once I leave. Just to sit on the kitchen sofa looking at the wild birds outside the window, looking at the glittery sea down the harbour. 

Longing for the snow to come to stay. Longing for blue mornings with glitter as far as the eye can see. Longing for snowdrop from the roofs and flowers in the lawn. Longing for another spring in my beloved little house where I get  to take care about myself and what feels important to me. I set my own pace, according to my needs. Mostly now longing for the bricks to lighten and to be able to breathe again.

Caroline 

torsdag 5 december 2019

Den första snön


Under natten hade kyliga vindar dragit in över byn och i luften virvlade snöflingor som la sig som ett duntäcke över bygden. Snötäckta grenar hängde tungt, glittrade i morgonljuset när jag, med vinterkängorna på, promenerade till jobbet. Hela morgonen trodde vi alla att det skulle smälta bort, men vintern gjorde oss sällskap i en hel vecka framåt. Jag välkomnar vintern med hela mitt hjärta, december-barn som jag är. 


I butikerna skyltas det med hyacinter, några har redan fått flytta in i stugan för att sprida sin harmoniska doft. En annan doft som fyller mitt hem är den av saffran. Här skall snart bakas lussekatter, kokas knäck och kola och bakas julgodis. Det mesta kommer nog hamna i fikarummet på jobbet, det brukar bli så när jag får feeling men inser hur liten jag är i maten.


Köket har julpyntats och nu fattas det bara en gran som jag planerar köpa in i helgen. Precis som förra året vill jag ha en gran i lagom storlek att ställa på ett bord. Liten stuga, liten gran. Grenarna ska smyckas med de vackra glaskulorna och dekorationerna jag inhandlat på olika loppisar och secondhand-butiker genom åren. 


Byn i sommarblomster i alla ära, lika förälskad i vinterskruden. Lyckades fånga den första snön på bild, kl 07:53 och allt låg tyst och stilla. Älskar att bo här! 


Translation 
During the night cold winds came from the sea and the air was filled with snowflakes, laid like a blanket over the village. Snow-covered branches hung heavy, glittering in the morning light as I, with winter boots on, walked to work. All morning we all thought it would melt away, but the winter stayed for a whole week. I welcome it with all my heart,  I'm a december child. 
The stores are filled with hyacinths and some have already moved to the cottage to spread their harmonious scent. Another fragrance that fills my home is that of saffron. Just like last year I would like to have a small Christmas tree just enough to have on a table in the kitchen. Small house, small tree!

I managed to capture the first snow on picture, taken at 07:53 in the morning before going to work. I love to live here!

Caroline

tisdag 19 november 2019

Äntligen på väg


Så, här kommer en hälsning från stugan vid havet, en försäkran om att när livet vände valde jag att följa med. Länge har jag skrivit på receptet för min framgång, vissa ingredienser har ändrats på vägen men jag vet vad jag behöver göra för att få leva det liv som just jag vill leva. Efter jobbet är jag så trött att jag mest vill gå och lägga mig men jag finner ingen ro att sova. Mina nätter är fyllda av mardrömmar och sömnparalyser, har sovit i 4-6 timmar per natt de senaste veckorna och det börjar ta på krafterna att aldrig riktigt få vila ut. I natt var den första natten då jag sov 6,5 timme i sträck utan att vakna! Känner mig klarare i huvudet än på väldigt länge och finner därför lite motivation till att komma hit och skriva igen. 


Mitt självförtroende har fått sig en rejäl törn, nått jag inte kan förneka för varken mig själv eller de som står mig nära. Det är sånt som lyser igenom. Nu måste jag lära mig att leva med mig själv igen, det kommer gå bra men det lär ta tid. Nu vill jag fylla dagarna med sånt som ger energi istället för att ta den lilla jag har ifrån mig. Kommer leta mig tillbaka till hästarna, varvar ner om kvällarna med hantverk och serier. Tar hand om min lilla stuga vid havet och tar tillvara på den här fantastiskt mysiga byn! Jag har ett jobb som jag trivs med och där jag känner uppskattning och om helgerna vill jag träffa personer som berikar mitt liv. 


Vill vända mina negativa upplevelser till användbara erfarenheter för att kunna skapa det liv som just jag vill leva. 

Jag ser hur det ljusnar, nu är jag verkligen på väg!


Translation 
So here comes a greeting from the cottage by the sea, an assurance that when life turned around I chose to follow along. For a long time I have written on the recipe for my success, some ingredients have changed along the way but I know what I need to do to live the life I have chosen. After work, I am so tired that I mostly want to go to bed but I find no peace to sleep. My nights are filled with nightmares and sleep paralysis, have been sleeping for 4-6 hours a night for the past  weeks and it is starting to get very heard to never really get a rest. Tonight was the first night I slept 6,5 hours in a row without waking up! I feel more clear in my head than in a very long time and therefore I found motivation to come here and write again.
My self-confidence has gone down so bad, something I cannot deny for myself or those who are close to me. It's  shining through. Now I have to learn to live with myself again, it will be just fine but it will take time. Now I want to fill my days with something that gives energy instead of taking the little I have away. Will find my way back to the horses, spend the evenings with crafts and series. Take care of my little cottage by the sea and really enjoy this wonderfully cozy village! I have a job that I like and where I feel appreciated and on the weekends I want to meet people who enrich my life. Want to turn my negative experiences into useful experiences in order to create a life of my own choosing. I see how it lights up, now I'm really on my way!

Caroline

onsdag 23 oktober 2019

Oktober


Jag går omkring i mitt Pompeji bland ruiner... Så kom det emellan igen, det där som vi alla är med om som borde vara huvudsaken men som förstör den perfekta bubblan vi så tappert försöker blåsa upp. Livet, och allt som hör därtill. Hösten kom och tog oss med storm, bokstavlig talat. Det knakar i fogarna och i gränderna luktar det rök från skorstenarna från de små trähusen. Stugan har blivit höstfin och förberett sig för kallare väder. Grindstolparna har dekorerats med ljung, jag är larvigt stolt över hur fint det blev. Dag och natt har det virvlat löv kring knuten och jag har ett starkt sug efter att gå ut och kratta ihop stora lövhögar som nu täcker hela trädgården. Men, jag är så förkyld nu att jag mest ligger på kökssoffan och snörvlar, virkar och tittar på serier. Jag bor ensam i stugan vid havet sedan några veckor tillbaka. Fokuserar på allt det vackra runt omkring på dagarna och att sova om nätterna. 



Utanför köksfönstren har småfåglarna fått sitt egna paradis, där styr de med järnhand och är mycket tydliga i sin kommunikation. Vi har en överenskommelse, jag och mina vilda små vänner. Är maten slut kommer de och knackar med näbben på köksfönstret, svarar jag inte knackar de på sovrumsfönstret och svarar jag inte då heller så går de på ytterdörren. Det är talgoxarna som har lärt sig hur de ska få påfyllning på lättast sätt. Brukar skoja om att jag känner mig som Snövit med mina småfåglar. 


Kan sitta länge på kökssoffan och bara titta på hur de lever, hur de rör sig och kommunicerar med varandra. Pilfinkar och gråsparvar kommer i massor och kamouflerar sig bra i syrenhäcken.



Blåmesen vågar sig fram när de andra söker skydd i buskaget från vinden. Han är så liten och inte alls så tuff, men är han bara tillräckligt snabb kan det gå att picka i sig lite mat innan gänget är tillbaka.


Nu, när jag sitter här på kökssoffan och skriver så tänker jag på doften av nyfallen snö. Ni vet den är känslan när man öppnar ytterdörren och kliver ut, hur det knarrar i varje steg, det är kolsvart på himlen men ändå så ljust av iskristallerna som täcker allt runtomkring. Det är så tyst. Om det var möjligt att snabbspola fram livet skulle jag göra det, bara några veckor. 

Translation 
So life got in the way again,  destroys the perfect bubble that we bravely try to inflate. Life, and all that goes with it. Autumn came and took us by storm, literally. A scent from the smoke from the chimneys from the small wooden houses. The cottage has been prepared for colder weather. The gate posts have been decorated, I am very proud of how good it looks. Day and night it has swirled leaves around the house and I have a strong desire to go out and rake together large leaf piles that now covers the entire garden. But, I'm having a cold so I mostly lie on the sofa, crochet and watch series. A very tedious time for illness. I live alone i the Little cabin since a few weeks back. Trying to focus on all the beauty around in the days and to sleep in the nights. 
Outside the kitchen windows, the birds have got their own paradise, where they are in controll and are very clear in their communication. We have an agreement, me and my wild little friends. If there´s no food left, they come and knock with their beak on the kitchen window, If I do not answer they knock on the bedroom window and If I still doesn't answer then they try on the front door. Usually kidding that I feel like Snow White with my little birds.
Now, as I sit here on the kitchen sofa to write this, I think about the scent of freshly fallen snow. You know the feeling when you open the front door and step out, how it creak in every step, it is black on the sky but still so bright by the ice crystals that cover everything around. It's so quiet. If it was possible to fast-forward life, I would do it, just a few weeks.

Caroline

måndag 23 september 2019

Bocken flyttar in


Varv efter varv hade vi gått på bakluckeloppisen och inte hittat vad vi kom dit för. Långa campingbord fulla med verktyg, porslin och småpryttlar vi egentligen inte behövde men självklart fastnade att titta på. Med familj från Hälsingland var det omöjligt att inte fastna för ljusstaken i gjutjärn som stod mitt bland reklammuggar och glasskålar på ett bord längst bort på grusplanen. Utan att blinka slängde jag iväg en prisförfrågan, 40 kr får jag som svar. Givet, ta mina pengar! Frågar om karln som sålde ljusstaken visste någonting om den, får någonting väldigt luddigt och allmänt till svar. Ingen signatur men ändå för mig värd så mycket. Den har hedersplats på köksbordet för att lysa upp i höstmörkret och jag fullkomligt älskar den! Någon som vet någonting om denna bock?



I mitt hem finns en salig blandning av äldre köksgeråd, från tidigt 1900-tal fram till 1960-talet. Visst önskar jag mig hela serviser och en uppsättning krukor ur samma serie, men samlingen har liksom blivit lite hipp som happ. Det finns en kopp av "Salix", Stig Lindbergs motiv, Gustavsbergs. Det finns i ju för sig 3 krukor i olika färger och storlekar av Upsala Ekebys "Gunilla" som alla ger hem för mina kära Mårbacka pelargoner. Såssnipan "Pigg" från Upsala Ekeby har sällskap av en tallrik och en assiett från samma serie. Alla mina designerprylar har jag kommit över för en mycket skälig summa på loppis eller ärvt från släktingar. Alltså har de kommit till mig av ren slump, därav har jag en väldigt okomplett skara porslin. Den störta samlingen är nog av mina original emaljerade husgeråd från Kockums Jernverk. 


Minns ni kaffeburken jag köpte för några veckor sedan? Jag som verkligen inte behövde fler kaffeburkar, så fel jag hade. Med en italienare i hushållet är ju kaffe väldigt viktigt så vi har flera sorter hemma som behövde varsin burk. Vilken tur att jag köpte fler. Vi har nu 4 kaffeburkar i bruk! 


Blåbärssylten jag kokade för några veckor sedan blev så otroligt god att jag blev helt förvånad själv. Jag som hade intalat mig att jag verkligen inte var bra på sånt här kunde helt plötsligt följa ett recept. Efter krusbärsmarmeladen och vinbärssaften fick jag så pass mycket självförtroende att jag kunde frångå receptet lite och resultatet gjorde mig väldigt stolt! Egentligen har jag aldrig varit en grötperson men efter att ha fått det på jobbet tre dagar i veckan i ett år så har jag börjat vänja mig. Nu när jag har så goda tillbehör kan jag ju inte låta bli! 


Önskar er alla en härlig måndag! 

Translation 
It was impossible not to get caught by the candlestick in cast iron, which stood in the middle of advertising mugs and glass bowls on a table at the far end of the flea market. This goat is the symbol of Hälsingland, which big parts of my family is coming from. Without blinking I threw away a price request, I got 40 SEK in response. Sure, take my money! Asking if the man who sold the candlestick knew anything about it, gets something very fuzzy and general in response. No signature but still worth so much to me. It has a place of honor on the kitchen table to light up in the autumn darkness and I absolutely love it! In my home there is a blissful mix of older kitchen utensils, from earley 1900s to 1930s. Sure I wish for all the sets from the same series, but I got a very small and mixed collection of designer porcelain. 
   Do you remember the coffee can I bought a few weeks ago? I really didn't need more coffee cans, so wrong I was. With an Italian in the house, coffee is very important, so we have several varieties at home that needed each jar. We now have 4 coffee cans in use!
  The blueberry jam I cooked a few weeks ago became so incredibly good that I was totally surprised myself. I had told myself that I was really not good at this but suddenly I could follow a recipe. After the gooseberry marmalade and the currant juice I got so much confidence that I could deviate from the recipe a bit and the result made me very proud! Actually, I've never been a porridge person, but after eating it at work three days a week for a year, I've started to get used to it. Now that I have such good jams, I can't resist! 

Caroline

onsdag 18 september 2019

En onsdagskväll



Lätta kortbyxor och sköra blusar viks ihop och gör plats för ull och gallon. Från havet blåser isiga vindar upp mellan gränderna vid hamnen och omfamnar vår lilla stuga med höstkyla. Nästan varje dag när jag kommer hem från jobbet tar jag en vända i trädgården och plockar upp äpplen som fallit under dagen. Mycket äpplen blir det, många äppelpajer blir det och här om dagen gjorde jag äppelmos. Faktiskt för första gången någonsin. Grenarna är så fulla att de hänger tungt och jag har erbjudit mina grannar att komma och plocka för vi har så mycket vi inte kan ta reda på. 


Även vinbär har vi haft i överflöd. Totalt blev det 6 glasflaskor vinbärssaft och visst hade jag kunnat gjort så mycket mer om jag hade haft fler flaskor till hands. Jag är som besatt av saft så dessa flaskor kommer nog vara tomma snabbare än planerat. Nu när jag sitter här på kökssoffan omgiven av tända ljus så känner jag hur glad jag är att hösten är här. Njuter av syltgrottor med min egna sylt i, äppelkaka av egna äpplen, saft från busken här utanför, inlagd gurka med egenodlade dillkronor, blåbär som det tog oss flera timmar att samla ihop uppe i skogen. Jag ser mig omkring, trivs så fruktansvärt bra i det här huset. I somras köpte vi ett hörnskåp som nu har blivit ett supskåp. Förhoppningsvis kommer det gå att elda i kaminen i vinter. Längtar, hoppas! 



Translation 
From the sea, icy winds blow up between the alleyways at the harbor and embrace our little cottage with autumn. Almost every day when I come home from work I take a turn in the garden and pick up apples that have fallen during the day. There's so much apples, I've done many apple pies. The branches are so full that they hang heavy and I have offered to my neighbors to come and pick because we have so much we cannot take care of. 
We also had a lot of currants. In total I made 6 glass bottles of currant juice and of course I could have done so much more if I had more bottles. I am obsessed with juice so these bottles will probably be empty faster than planned. Now that I'm sitting here on the kitchen sofa surrounded by lit candles, I feel how happy I am that autumn is here. Enjoying blueberry jam and goosberry marmelade, apple pie of my own apples, juice from the bush here outside, pickled cucumber with homemade dill. I look around, feel so very good in this house. Hopefully we will be able to use the fireplace this winter. 

Caroline

fredag 13 september 2019

Härliga fredag!


I väntan på gulbruna trädkronor och lövhögar. Sommarvärmen har lyst med sin närvaro för sista gången, nu finns endast minnena av den vackra sommaren kvar. Hösten har vandrat in och fyller dikena med regnvatten. Ännu en vecka på mitt spännande jobb har passerat. Ja, det är allt bra spännande att arbeta med barn i föskolan. Så många kloka tankar jag får ta del av var dag. En fågel som landar utanför fönstret och letar mat på marken kan vara så underbart att vi pratar om det långt efteråt. Snart sitter jag på tåget till mitt familjehem för att få en helg fylld av ridning och hästmys! Nu är det dags att värma upp ridmusklerna igen. Om några veckor ska jag delta i kursen "Analysera din ridning, steg 2" som anordnas av Björkviks Ponnyridskola. En otroligt givande och roligt koncept där jag får utveckla min analysförmåga för att komma framåt i ridningen och hanteringen. Det var länge sedan jag satt till häst, längtar efter att få sätta igång igen! 



Med nakna bara arma och ben, med fötterna mot varma klippor vinkar jag på återseende till sommaren och välkomnar hösten! Ser fram emot dessa mysiga månader i min lilla by!



Translation 
The summer heat is gone, left only the memories of the beautiful summer. Another week of my exciting job has passed. Yes, it is all very exciting to work with children in preschool. So many wise thoughts I get to share every day. A bird landing outside the window looking for food on the ground can be so wonderful that we talk about it far afterwards. Soon I am sitting on the train to my family home to get a weekend filled with riding and horse cuddle! Now it's time to warm up the riding muscles again. In a few weeks I will attend the course "Analyze your riding, step 2" organized by Björkvik's Pony Riding School. An incredibly rewarding and fun concept where I get to develop my analytical skills to progress in riding and handling. It's been a long time since I sat on a horse, longing to get started again!
Caroline

fredag 6 september 2019

Inlagd västeråsgurka


I våras sådde jag massvis med frön i vår trädgård. I en stor gjutjärnskruka på baksidan planterades dill, rosmarin, mynta och persilja. Dillen tog sig så bra att jag snarare haft problem med att använda upp allt. Så med krondill i massor är det ju självklart att det ska läggas in gurka! Som så många andra av mina safter och syltor så är det första gången jag gör inläggning på gurka men det är någonting jag länge velat testa. 
På varje loppis jag varit på så har jag letat efter konserveringsglas med patentlock men det har varit rätt svårt att hitta faktiskt. Tillslut fick jag komplettera min samling med glasburkar från Ikea och ÖoB. De funkar men är absolut inte lika charmiga som de äldre. 


Västeråsgurkan skars i lagom tunna skivor och varvades med senapsfrön, vitpepparkorn, pepparrot och dillkronor. Sist av allt hälldes en lag på vatten, socker, ättika och salt. Nu väntar vi med spänning på att om några veckor få öppna en burk och smaka. 


Translation 
 In a large cast iron pot in the back of the house I was planting dill, rosemary, mint and parsley. The dill grew so well that I've had trouble using everything up. So of course I had to make pickled cucumber.  The cucumber was cut into fairly thin slices and alternated with mustard seeds, white peppercorns, horseradish and dill crowns. Last of all, a liquid was poured on made by boiled water, sugar, vinegar and salt. Now we wait with excitement for a few weeks to open a jar and taste. 

Caroline