söndag 29 december 2013

Morgonmys med lurvpösarna


I morse vaknade jag av en varm nos som upptryckt i mitt ansikte. Nils ville sova i min säng och av erfarenhet så vet jag att det inte går att sova med den hunden, han upptar hela sängen och snarkar högre än  en fullvuxen karl så det var bara att gå upp. Solen hade precis gått upp och frosten glittrade i det frusna gräset. I stallet väntade två nyvakna lurvar som bara ville springa ut i det fina vädret. Morgonen är den bästa tiden att spendera med hästarna. Mellan busrundorna vill de bara komma fram om mysa, då är det bara att ställa upp. Mina fina hästar, vad jag saknat dom!





Translation
Nils, my sister's dog, woke me up this morning way to early. It was no point to go back to sleep so I went up to feed the horses. The sun was shining and the horses was tired but full of winter energy! The best time of the day to spend time with the horses is in the morning. They just want to cuddle!

X X X
Caroline

torsdag 26 december 2013

En historia om en man på en filt

Ni som känner mig väl har hört denna korta historien säkert flera gånger men jag ska nu försöka skriva ner händelsen i text för er som ännu inte har hört den. 

I början av sommaren var mitt huvud fortfarande tungt av mörka tankar och jag gladdes inte på samma sätt som jag gör idag. Jag hade precis fått en lägenhet ihop med en kär vän och semestern hade precis börjat. Det var lördagskväll, jag hade inga planer för alla var upptagna med sitt så jag kontaktade en gammal bekant från Norrköping som nu höll till i Stockholm. Vi stämde träff vid Medborgarplatsen för att sedan gå vidare till någon bar och prata igenom de senaste två åren. Det var när jag gick förbi teatern som historien började. Där satt en man på en filt, runt 50 år gammal, grått hår och blå T-shirt. Han hade en pappersmugg framför sig där det låg några enkronor. Jag tog upp 10 kronor och la i muggen, han såg på mig med vänliga ögon, nickade och sa "Tack så mycket, du ser ut som min mor gjorde på den tiden det begav sig." Jag stannade upp och sa tack till den vänliga mannen. Sen frågade jag om han var hungrig varpå han svarade att han var, mycket hungrig. Jag gick till närmsta affär och köpte en stor baguette till mannen och en liten fralla till mig själv och gick tillbaka till teatern. Jag gav honom baguetten och frågade om jag fick sitta och äta med honom. Vi satt där en stund i tystnad och åt tills jag frågade honom om han var hemlös. Mannen slutade tugga, slöt ögonen och sa det otroliga:
- Nej, jag har min filt och så har jag hela världen framför mig. 

Jag blev helt stum, aldrig förut har jag hört någon säga någonting så vackert. Sekunden efter han hade sagt de magiska orden försvann de mörka tankarna. Efter att jag hört hans ord har världen varit en ljus och vacker plats. Han såg sig inte som hemlös för han hade världen som sitt hem. Han klagade inte över att han var hungrig eller inte hade tak över huvudet. Han var glad för att han levde och fick uppleva världen på ett sätt som inte många fått se. Han gladdes åt de små sakerna, som att en främling bjöd på en macka och satte sig ner för att äta med honom. Han berättade hur han älskade soluppgången, de svenska sommarnätterna och att han brukade sitta och fundera på vad folk, som brukade gå förbi honom, tänkte. Han berättade mycket om sitt liv, hur folk hade spottat på honom, kastat pengar för att göra sig lustig inför sina vänner och hur han en gång fick chansen att köra en Harley Davidson motorcykel. Folk i min närhet har en fallenhet för att ta på sig offerkoftan och klaga över helt onödiga saker som inte ens är värt att nämna och det kan göra mig så less. Du har allting du behöver och lite till, ändå är det så mycket du vill ha och så mycket som står i vägen för det perfekta livet. "Jag fick springa till bussen", "Jag fick inte till håret som jag ville", "Någon kollade snett på mig på stan", "Jag känner mig ful", "Maten är äcklig", "Jag har bara          3 000 kr att leva för den här månaden"... Listan kan göras lång. Ofta får jag höra att jag är så glad och inte klagar, det är nog sant. Jag har ingenting att klaga på, jag har allt jag behöver och lite till. Jag har ofta gått tillbaka för att se om han är där men jag har inte sett honom sen den dagen.
En man på en filt, utan hem, utan jobb, utan pengar och utan familj gav mig hoppet om livet tillbaka. 

Translation
I will try to translate this.
It was a normal summerday , my head was still heavy with dark thoughts and I was not happy in the same way as I am today. . It was a Saturday night , I had no plans cuz everyone was busy with ​​so I contacted an old acquaintance from Norrköping who at that time lived in Stockholm . We sued reunion to catch up the past two years. It was when I walked past the Theater the story began. On the treet sat a man in a blanket, around 50 years old, gray hair and blue T-shirt. He had a paper cup in front of him with some coins . I gave him some money, he looked at me with kind eyes , nodded and said "Thank you so much, you look like my mother did in the 40s. " I stopped and said thank you to the friendly man . Then I asked if he was hungry to which he replied that he was, very hungry. I went to the nearest store and bought a large baguette to the man and a small bread roll to myself and went back to the theater. I gave him the food and asked if I could sit and eat with him. We sat there for a moment in silence and ate until I asked him if he was homeless . The man stopped chewing, closed his eyes and said:
- No, I have my blanket and then I have the whole world in front of me .

I was completely speechless , never before have I heard someone say something so beautiful. A second after he had said the magic words, the dark thoughts disappeared . After I heard his words , the world has been a bright and beautiful place. He didn't saw him self as homeless because he had the world as his home . He didn't complain even though he was hungry and had no shelter. He was happy that he was alive and got to experience the world in a way that not many have seen . He loved the small things in life , like a stranger offering a sandwich and sat down to eat with him. He told me how he loved the sunrise , the Swedish summer nights and that he used to sit and think about what the people, who used to walk past him,  thought . He told me a lot about his life , how people sometimes spit on him , throwed money to make fun of him in front of their friends and how he once got the chance to drive a Harley Davidson motorcycle . I have often gone back to see if he's there but I haven't seen him since that day.
A man on a blanket, without a home , without a job, without money and without family gave me back the hope on life.

X X X
Caroline

måndag 23 december 2013

En sannerligen God Jul tillönskar jag er mina välartade läsare!


Julen för mig är en riktig familjedag då man får äta hur mycket godis man vill och bara gå omkring och dra Karl-Bertil Jonsson citat hela dagen med käften full av knäck! Hade det varit snö ute hade jag tagit med Gawin på en pulkatur (i brist på släde). 
Jag önskar verkligen att ni, kära läsare, får en underbar jul med mycket sockermoffande och familjetid!
Ta hand om er där ute vart ni än är!
Kraaaaaaaaam!


























Translation!
I wish you all a very Merry Christmas with a lot of candy and love!

X X X
Caroline

fredag 20 december 2013

Tankeställare: Lucka 17: Berätta om hur du skulle vilja se ut om du fick drömma.

Jag har ju inte varit delaktig i Emily Dahls julkalender som florerar runt här i bloggvärlden men denna lucka skulle jag vilja vara med och fylla! Jag tycker att det är ett jättebra initiativ och det är intressant att läsa och se hur olika perspektiv det finns och också att höra hur alla tolkar en enda mening så olika. 
Denna lucka hade rubriken "Berätta om hur du skulle vilja se ut om du fick drömma" och det var just på denna jag fastnade. Jag började fundera, hur skulle jag vilja se ut om jag fick välja helt fritt bland historiens alla utseenden? En massa vackra ansikten började rulla i huvudet och ju mer jag funderade ju mer nedstämd blev jag. När jag kollade igenom alla inlägg under detta tema så blev jag nästan lite ledsen. Hur starkt självförtroende man än har och hur nöjd man än är med sig själv så kan man alltså alltid bli lite bättre. Hur många gånger har du inte fått frågan: "Om du skulle få ändra någonting med dig själv vad skulle det då vara?" På denna fråga har jag i mina tidigare år svarat "Plattare mage, rakare näsa, mindre haka, hela ögonbryn, raka fötter och mindre bröst." Jag var då 15 år. Jag upprepar, 15 år.  

När jag ser dessa underbart vackra bloggare visa vilka dom skulle vilja se ut som så kommer det inte ut mer från min mun än en suck. Ska vi inte sträva efter att tycka att vi själva är de vackraste som finns? Tyvärr så ser det ut så att om man säger rakt ut att man tycker att man är skitsnygg så ses man som egoistisk, självupptagen och naiv. Varför då inte hylla sitt ego och sitt egna utseende genom att säga åt folk att dom är vackra precis som dom är och när man får komplimangen till sig säga tack?

Har fått kommentarer som "Lätt för dig att säga som är så snygg" och det gör mig så jäkla ledsen. Att folk inte kan se sin egna skönhet utan alltid tänker att dom kunde vara lite bättre. Brukar säga att jag har dom SNYGGASTE vännerna i hela världen, för så är det. 

Jag skulle därför vilja visa er vem jag skulle vilja se ut som om jag fick drömma:








Om jag fick drömma helt fritt skulle jag ändå vilja vara mig själv!
Men så får man ju inte tycka...men det skiter jag i!

OBS!!

Vill här bara påpeka att jag inte ser ner på er som valt att visa bilder på andra personer i denna lucka. 
Jag vill bara ge er en tankeställare och säga hur ledsen jag blev över att ingen av er tänkte "Nej, jag vill inte se ut som någon annan än mig själv."
Kära Emily Dahl, jättebra kalender!

För lusten, livet och kärleken!

Translation
This is one part of Emily Dahl calendar, the rubric is "Who do you want to look like in your dreams?" I looked through a lot of blog posts and I have to admite, I'm really dissapointed of the result. All these wonderfull blogger showed pictures of perfect moviestars with symmetric faces and thin bodies. We should not aim for a "better" look or a more "perfect" body, we should be proud of who we are and how we look. It's like it's not okey to think "I am beautiful just the way I am" but "I'm satisfied with myself but it would be nice to look more like..."  and I don't like that. Everyone is beautiful in their own ways and no one can change that. So why would you like to look like someone else? 

On the pictures abowe I show you who I would like to look like if I could choose. That's with, my self.  I'm not egoistic, I don't think everyone else looks bad and that I'm the most beautiful person in the world but I don't wish that I could be or look like someone else. I just want to be my self.
Think about it!

X X X
Caroline

onsdag 18 december 2013

Problemet med för många fina klänningar


Jag har i mina ägor rätt så många festklänningar från 30-40talet som jag älskar av hela min själ. Pärlbroderier, skört tyg och kräver högklackat för att inte snudda marken. Men när ska man använda dessa festblåsor? Iband händer det att jag tar på mig någon av dem, kollar mig i spegeln och tänker "Jävlar Jävlar! Vad snygg den är!" 
Jag är så avundsjuk på alla er som har garderoben full av vardagsklänningar för det är någonting jag lider brist på. När Elsa Maria och jag hängde på Old Touch här om dagen hittade jag en perfekt vardags klänning. Brun, såklart, axelvaddar, plisserad kjol, klädda knappar och rundad krage. Jag har redan haft den till jobbet, till affären och för julhandlingen.  Perfekt nu på vintern när det är kallt för den är sydd i ett väldigt stadigt och varmt tyg. 




That cat...
                                                    The longer you stare the funnier it gets!

                                                                        Translation
I have so many dresses from the 30-40s that I love with all my soul. Embroideries, lovely fabric and requires high-heel for the skirt not to touch the ground. But when should I use these party dresses? It happens that I tries one out, looks in the mirror and thinks"Fucking Shit! I love it!!" Would be perfekt for a prom or a more fancy event.

I'm so jealous of all of you who have a closet full of everyday dresses because that is something I lack. When Elsa Maria and I visited Old Touch the other day I found a perfect everyday dress. Brown, of course, shoulder pads, pleated skirt, covered buttons and rounded collar. I have already had it to work, to the store and for the christmas shopping. Perfect now when it's winter and it is cold because it is made ​​of a very steady and warm fabric. 

X X X
Caroline

måndag 16 december 2013

Länge leve original!


I morse blev jag väckt av min Elsa med födelsedagssång och en saffransbulle. "Jag tyckte du behövde en till födelsedag!" Efter frukosten åkte vi till stan för att spendera dagen tillsammans i olika second hand butiker och fika på ett av våra favoritcaféer Nybergs vid Odenplan. Första stoppet blev Pärlans Konfektyr eftersom att jag inte varit där förut. Vi köpte några kolor och satt sedan kvar en stund och smakade lite på varje kola för att sedan lägga tillbaka dem i påsen och spara dem till sen.  

När jag var hemma hos morfar och Styvis sist så tog hon fram två stycken klädesplagg som hennes mor använde på 40talet. En jacka i grönt och gråbrunt tyg som hon vävt och sytt själv. Den var fantastisk fin och hade många tidstypiska detaljer. Sen var det en kavaj i vinrött med lagom hög knäppning som satt helt perfekt. Tyvärr var det så mycket malhål i båda jackorna att de inte gick att använda. Men gissa och mitt hjärta började rusa när jag öppnade ett paket på min födelsedag med två helt perfekta jackor och lagade hål! Tack så hemskt mycket morfar och Styvis, jag tar dom med i graven!





Elsa Maria matchade i vinröd basker, brunröd klänning och vinröd kofta.



Translation
 This morning I was awakened by Elsa with a birthday song and a saffron bun . "I thought you needed another birthday ! " After breakfast we went to town to spend the day together in various second hand stores and take a coffee at one of our favorite cafes Nyberg at Odenplan . First stop was Pärlans Konfektyr because I haven't been there before. We bought some candy and then we sat there for a while and tasted a bit of each caramel and then put them back in the bag to save them for later.

When I was at my grandpa and Styvis  she showed me two pieces of clothing that her mother used in the 40s . A jacket in green and gray-brown fabric she have been weaved and sewed herself. It was amazing and had many period features. Then it was a blazer in burgundy with high collar. Unfortunately, it was so much holes in both of the jackets that they couldn'tt be used . But how my heart began to rush when I opened a package on my birthday with two completely perfect jackets and mended holes! Thank you very much grandpa and Styvis , I 'll bring them to my grave!

X X X
Caroline

Mitt liv som tonåring

Igår var dagen då jag fick börja köpa vuxenbiljett i kollektivtrafiken, då jag fick gå in på mogna barer och köpa alkohol lagligt i spritbutiken. Alla längtar efter 20årsdagen för att de då får gå till Systembolaget, men det är inte vad som intresserar mig mest. Jag har längtar efter att få lägga tonåren bakom mig. 
Jag tänkte nu visa tonåren, år för år! Ja nästan i alla fall!


13 år.
Ännu inte utblommad kvinna, innan bh:ns tid och hästar och fotboll hörde fortfarande till vardagen.
Gick i åk 7 på en skola i Katrineholm. Jag märkte direkt att jag inte passade in i min stereotypiska klass.

-


 I början av åk 8 blev jag "fjortis" i ca 4 månader, märkte efter en stund att det inte var min grej!
Jag gjorde det mest för att jag inte orkade vara annorlunda längre! Jag slutade spela fotboll och satsade på ridningen, men sen kom det någonting som fångade mitt intresse ännu mer: Killar ofc!
-



14 år.
Sen tröttnade jag på att försöka passa in och blev rödhårig och lite mer hardcore.
Det fanns ett band som letade sig in i mitt hjärta och verkade ha kommit för att stanna. Jag var helt besatt av Tokio Hotel. Helt besatt. De flesta av mina klasskamrater blev provocerade och gjorde min högstadietid till ett helvete. Det stoppade inte mig, it's on så att säga!


I slutet av åk 8 blev jag emo och bara allmänt superanti allting som alla andra gjorde och tyckte var normalt. Tröjor med motiv som "I <3 EMO" och Hello Kitty var givna och sminket breddes på allt mer. Jag tänkte väl att kan jag inte passa in i klassen ska jag sticka ut. Min stil gjorde dock att jag fick en massa vänner i andra klasser som hade samma stil och det blev min räddning. Utom dom hade jag inte orkat fortsätta vara mig själv.
-




15 år.
Äntligen var jag en fullfjädrad emounge. Vid denna tid såg jag ut som en liten emopojke och försökte göra allt för att leva upp till stilen. Gick lite på hardcorekonserter i Katrineholm och spenderade kvällarna utanför McDonalds som alla andra stackars emosatar. Starka neonfärger och svart, här kom hiphopkepsen fram och håret brändes sönder av plattången som följde med överallt.



I nian blev jag mer flickig för att passa in hos emosarna av det kvinnliga könet. Trodde jag var deprimerad för jag hade vanliga tonårsproblem, la otroligt mycket pengar på löshår och spenderade varje helg med mina emovänner i Katrineholm. Jag märkte att genom att se lite slampig ut fick man mycket uppmärksamhet hos killar så den grejen körde jag stenhårt på. Började tjuvröka men det var ingen idé när man hade föräldrar som var lite med i skallen.
-




16 år
Började gymnasiet i Norrköping, skaffade nya emovänner och hängde allt mer i Norrköping.
Jag var helt övertygad om att jag var vuxen och kunde klara mig själv. Var mer borta än hemma, gjorde vad alla normala tonåringar gör alltså tjuvröker, hånglar och blir full på en folköl.(Ursäkta familjen)
-



17 år
Över en natt var emostilen bortkastad och håret färgat från svart, blont och lila till brunt. 
Jag hade tröttnat på att leka ledsen, tävla om vem som var mest emo genom att vara patetisk och att jämt och ständigt försöka banta. 




18 år
Hade flyttat till en egen lägenhet i Norrköping och gick sista året i gymnasiet. Var inte lika mycket för att provocera och började väl "mogna till mig lite". Intresserade mig mer och mer för 40-talet men var ännu väldigt pojkig i min klädstil. Gubbkeps, polotröja och äppelknyckarbyxor var givet!
Tog studenten och tog ett jobb som telefonist.
-




19 år
Bodde kvar i Norrköping, arbetslös och viljelös. Fick en spark och flyttade till Stockholm. Mycket hände den tiden. Många flyttar nya jobb, nya vänner och nya perspektiv. Fast än det varit jobbigt har jag blivit en gladare och och mer logiskt person som ser livet från den ljusa sidan. Jag har aldrig slutar provocerat eller tappat viljan att sticka ut, men jag har nog mognat i mina metoder lite mer. 

Nu är denna tid över, tack och lov!
Jag är inte längre tonåring och är nu närmare 40 än 0. Känns lite läskigt att tänka så.
Nu ser jag framemot resten av mitt härliga liv!

Translation
Yesterday I turned 20 and then I started to think about my years as a teenager. How I looked, how I felt and how hard it was to fit in. As you can see, I went trough a lot of phases in my earley years as a teenager and did everything to get attention. Looked like a guy, looked like a slut, had crazy make up, pretended to fit in by dyeing my hair blond. I just looved Tokio Hotel! When I was 17 I was tired of the bad attention and decided to do a total makeover and go for the 40s look. At first I looked like a sailor but after a while I went more feminin and comfortable in the 40s style. I moved to Stockholm and even if it was hard I went to be the person I am today. 20 years old, not teenager, not emo and an attention seeker . Now I'm leaving my years as a teenager behind and looks forward to the rest of my life.

X X X
Caroline

söndag 15 december 2013

Så blev hon vuxen tillslut...


Va e de för en dag?
E de en vanlig dag?
Nej de e ingen vanlig dag för de e MIN födelsedag!
Hurra Hurra Hurra!

Igår fyllde jag 20 år (äntligen) och hade planerat att ha ett stort och frodigt kafferep och en underbar dag med snögubbsbygge och solsken! Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag skyller på mina föräldrar som var tvungna att älska fram mig så sent på våren för fyller man år veckan innan Julafton så är det ingen som har tid att ses! Sista ruset i plugget, planering inför nästa skoltermin, sista helg med den respektive eller resa till landet för det kommande julfirandet och det är sånt som folk kommer på två timmar innan själva tillställningen. Det är sånt folk gör när jag fyller år, varje jävla år! Men så kan det vara men varför ta på sig offerkoftan för det? 
Dagen innan kom mor, far, morfar och Styvis upp till den Kungliga Hufvudstaden och firade mig med thaimat och massa mys! Dagen efter, på den stora dagen, jobbade jag i världens bästa butik Kabelverket men han i och med de inte gå på Vintagefabrikens Julmarknad som låg på gatan bredvid. Någon snö var det inte heller för regnet duggade hela dagen så något snögubbsbygge blev inte av. Men två personer kom för att fika med Elsa och mig i våran lägenhet, kära Lisen och Anna och det är jag oerhört tacksam över! Mer fika till oss :)
Nästa år, nästa år ska jag fira min födelsedag i september! Yolo!












Translation
Yesterday I turned 20 years old  (Wiie) but the didn't went as well as I thought it would. I was at work all day and three girls showed up at my birthday party. But we had a great time with a lot of good stuff to eat! Next year will be the best birthday ever so why be sad?

X X X
Caroline