måndag 16 december 2013

Mitt liv som tonåring

Igår var dagen då jag fick börja köpa vuxenbiljett i kollektivtrafiken, då jag fick gå in på mogna barer och köpa alkohol lagligt i spritbutiken. Alla längtar efter 20årsdagen för att de då får gå till Systembolaget, men det är inte vad som intresserar mig mest. Jag har längtar efter att få lägga tonåren bakom mig. 
Jag tänkte nu visa tonåren, år för år! Ja nästan i alla fall!


13 år.
Ännu inte utblommad kvinna, innan bh:ns tid och hästar och fotboll hörde fortfarande till vardagen.
Gick i åk 7 på en skola i Katrineholm. Jag märkte direkt att jag inte passade in i min stereotypiska klass.

-


 I början av åk 8 blev jag "fjortis" i ca 4 månader, märkte efter en stund att det inte var min grej!
Jag gjorde det mest för att jag inte orkade vara annorlunda längre! Jag slutade spela fotboll och satsade på ridningen, men sen kom det någonting som fångade mitt intresse ännu mer: Killar ofc!
-



14 år.
Sen tröttnade jag på att försöka passa in och blev rödhårig och lite mer hardcore.
Det fanns ett band som letade sig in i mitt hjärta och verkade ha kommit för att stanna. Jag var helt besatt av Tokio Hotel. Helt besatt. De flesta av mina klasskamrater blev provocerade och gjorde min högstadietid till ett helvete. Det stoppade inte mig, it's on så att säga!


I slutet av åk 8 blev jag emo och bara allmänt superanti allting som alla andra gjorde och tyckte var normalt. Tröjor med motiv som "I <3 EMO" och Hello Kitty var givna och sminket breddes på allt mer. Jag tänkte väl att kan jag inte passa in i klassen ska jag sticka ut. Min stil gjorde dock att jag fick en massa vänner i andra klasser som hade samma stil och det blev min räddning. Utom dom hade jag inte orkat fortsätta vara mig själv.
-




15 år.
Äntligen var jag en fullfjädrad emounge. Vid denna tid såg jag ut som en liten emopojke och försökte göra allt för att leva upp till stilen. Gick lite på hardcorekonserter i Katrineholm och spenderade kvällarna utanför McDonalds som alla andra stackars emosatar. Starka neonfärger och svart, här kom hiphopkepsen fram och håret brändes sönder av plattången som följde med överallt.



I nian blev jag mer flickig för att passa in hos emosarna av det kvinnliga könet. Trodde jag var deprimerad för jag hade vanliga tonårsproblem, la otroligt mycket pengar på löshår och spenderade varje helg med mina emovänner i Katrineholm. Jag märkte att genom att se lite slampig ut fick man mycket uppmärksamhet hos killar så den grejen körde jag stenhårt på. Började tjuvröka men det var ingen idé när man hade föräldrar som var lite med i skallen.
-




16 år
Började gymnasiet i Norrköping, skaffade nya emovänner och hängde allt mer i Norrköping.
Jag var helt övertygad om att jag var vuxen och kunde klara mig själv. Var mer borta än hemma, gjorde vad alla normala tonåringar gör alltså tjuvröker, hånglar och blir full på en folköl.(Ursäkta familjen)
-



17 år
Över en natt var emostilen bortkastad och håret färgat från svart, blont och lila till brunt. 
Jag hade tröttnat på att leka ledsen, tävla om vem som var mest emo genom att vara patetisk och att jämt och ständigt försöka banta. 




18 år
Hade flyttat till en egen lägenhet i Norrköping och gick sista året i gymnasiet. Var inte lika mycket för att provocera och började väl "mogna till mig lite". Intresserade mig mer och mer för 40-talet men var ännu väldigt pojkig i min klädstil. Gubbkeps, polotröja och äppelknyckarbyxor var givet!
Tog studenten och tog ett jobb som telefonist.
-




19 år
Bodde kvar i Norrköping, arbetslös och viljelös. Fick en spark och flyttade till Stockholm. Mycket hände den tiden. Många flyttar nya jobb, nya vänner och nya perspektiv. Fast än det varit jobbigt har jag blivit en gladare och och mer logiskt person som ser livet från den ljusa sidan. Jag har aldrig slutar provocerat eller tappat viljan att sticka ut, men jag har nog mognat i mina metoder lite mer. 

Nu är denna tid över, tack och lov!
Jag är inte längre tonåring och är nu närmare 40 än 0. Känns lite läskigt att tänka så.
Nu ser jag framemot resten av mitt härliga liv!

Translation
Yesterday I turned 20 and then I started to think about my years as a teenager. How I looked, how I felt and how hard it was to fit in. As you can see, I went trough a lot of phases in my earley years as a teenager and did everything to get attention. Looked like a guy, looked like a slut, had crazy make up, pretended to fit in by dyeing my hair blond. I just looved Tokio Hotel! When I was 17 I was tired of the bad attention and decided to do a total makeover and go for the 40s look. At first I looked like a sailor but after a while I went more feminin and comfortable in the 40s style. I moved to Stockholm and even if it was hard I went to be the person I am today. 20 years old, not teenager, not emo and an attention seeker . Now I'm leaving my years as a teenager behind and looks forward to the rest of my life.

X X X
Caroline

4 kommentarer:

wardrobeexperience sa...

happy belated birthday!
it's fun to see through which phases we go in our life - and i really don't like to remember being a kind of depressive teen girl.
wearing vintage was always a part of my life but it took me a while and some special turns in my existence to get where i am now ...

Miss Maple sa...

So interesting how you changed your look from year to year. You were really very creative in finding new styles.

Maggie sa...

Oj! Jag trodde du var typ 25! Och det menar jag som största möjliga komplimang, jag är själv 29!

Kram på dig, fina du! Jättekul att få se fotona!

Vicky sa...

jäklar vilka förändringar alltså! :) och grattis igen gullis!