måndag 29 juli 2019

Soliga sommardag


Sommarens soliga dagar visar sig mer som regel än undantag och med hjälp av regnvattnet som samlats in vårdar jag min trädgård. Träden har fyllt med bär och frukt, vinbärsbusken lever så gott att jag inte vet hur jag ska kunna ta reda på allt innan de röda bären faller till marken. Byn har fyllts med folk och dygnet runt hörs nu sorlet nerifrån hamnen. Det är Öregrund Båtvecka som dragit igång och kommer fortsätta hela vecka 31. Ingenting jag är vidare intresserad av men inte heller störs utav. Ljusshower och ljudet av en jublande publik blandas med basen från högtalarna. Jag gläds med de glada, men jag trivs bäst innanför mitt staket för att slipa trängas nere i byn. 



I våras fick jag några tomatplantor av min mamma som tog sig riktigt bra när jag planterade dem i en hink bakom huset. Nu hänger grenarna tungt av alla tomater och ännu syns gula små blommor som berättar om att detta blir ett bra år för sallad. Känner dock att jag bör byta till en ännu större hink, kommer detta påverka tomaterna negativt tro? 


Inte kan jag ljuga och säga att jag gillar att städa, men det finns några sysslor som är mer tillfredställande än andra. Att tvätta fönster är en sådan. I väntan på att lusten ska falla på har solen strålat in genom skitiga glasrutor och för varje dag har det känts tyngre och tyngre att se på eländet. Några Sommarprat senare är alla smutsränder och all fågelbajs borta. Nu kan jag inte sluta beundra utsikten genom det klara glaset.  


Translation
The trees have been filled with berries and fruits, the currant bush lives so well that I don't know how to take care of everything before the red berries fall to the ground. The village has been filled with people and all the and night noise is heard from the harbor. It is Öregrund Boat Week that has started and will continue all week 31. Nothing I am further interested in but also not disturbed by. Light shows and the sound of a cheering crowd are mixed with the bass from the speakers. I am happy for the happy ones, but I like it best at home these sunny summer Days.
Earlier this year I got some tomato plants from my mom, which came out really well when I planted them in a bucket behind the house. Now the branches hang heavily from all the tomatoes. However, feel that I should switch to an even bigger bucket, will this affect the tomatoesin a bad way?


 I can't lie and say I like to clean, but there are some chores that are more satisfying than others. Washing windows is one. Now I can't stop admiring the view through the clear glass.


Caroline

lördag 27 juli 2019

Demonen och kameran


Vackra ord, en historia inlindad i bomull med granna metaforer och långsökta liknelser. En stor del av mitt liv. En annan del innehåller tveksamheter och skam.

På bilderna hörs inte de klumpiga formuleringar som hoppar som grodor ur min mun. Det blir mindre tydligt med alla mina ärr, både de fysiska och psykiska. När jag ser på fotografierna av mig själv känner jag ingen skam, bara stolthet. Kanske att bekräftelsebehovet lyser igenom, men det är väl ett mänskligt drag. Jag har en bild av mig som inte alltid stämmer överens med verkligheten. Ibland tänker jag hur mycket jag skäms över att vara jag. Det är jobbigt att prata om för uppmuntrande ord får det att kännas som att mina problem bara är överdrivna och påhittade för att få uppmärksamhet. Så är inte fallet.  Men sanningen är väl den att vi alla har demoner att tampas med, min demon säger åt mig att skämmas. Skammen skapar nervositet i sociala situationer så jag försöker så intensivt att vara "normal" att det blir fel. Kanske är jag bara otroligt självcentrerad och har ett ohälsosamt behov av bekräftelse, men känslorna är desamma. Säg åt mig att skärpa mig och jag förvinner ner under golvet. Skäms över att jag har tillåtit mig att bli så förminskad. En demon som säger att jag är ensam, maktlös, korkad. En demon jag varje dag väljer att säga ifrån till för det är inte sant. 



Varje dag gör jag valet att gå ut, gå till jobbet, betala räkningarna, vara trevlig, hålla skenet uppe. Varje dag säger jag åt mig själv att sluta klaga, jag har ingenting att vara ledsen för. När skit läggs på hög börjar den brinna inuti, jag vet det men jag gör det ändå. Jag ljuger inte, på fotografierna är det mig ni ser men med min glad-kostym jag tar fram för att klara av min vardag. Trots nedvärderande tankar trivs jag där jag bor, med min omgivning och mina omständigheter. Under dagen ser jag fram emot att få ta fram kameran och visa upp resultatet för alla er som valt att följa mig. Det är min konst, en hobby jag tycker är rolig och som jag saknar om jag är utan. Det är min grej som jag gör för mig. 




Framför kameran är jag allt jag vill vara, en del av mig som finns djupt därinne men som göms bakom skithögar och dålig självkänsla. Den delen är modig, skamlös, stolt och har pondus. Den delen innehåller kärlek och självrespekt. Jag försöker locka fram den delen för att göra den till mer regel än undantag. På bloggen har jag bestämt mig för att vara alla sidor av mig själv. Ni som läser mina inlägg brukar ofta skriva till mig och dela era egna historier. Jag vet att jag inte är ensam med dessa demoner. Detta är ingen farlig depression, bara sånt vissa människor kommer behöva gå igenom. 



Visst är människan en väldigt knasig varelse? Så många sidor det kan finnas av ett mynt. Rent logiskt vet jag ju hur jag borde tänka. Varje bloddroppe i mina ådror förtjänar en segerdans efter allt jag behövt stå ut med i mitt korta jordeliv. Det räcker med skiten andra kastat på mig, jag tänker INTE bestraffa mig själv mer. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är, som Edith Södergran skulle ha sagt. Men så kommer den fula verkligheten in. Livet går ju vidare ändå, jag har accepterat mina brister och jobbar på att vända dem till mina styrkor. Jag söker inte empati, ingen tröst men genom att berätta om och erkänna demonen som bor i mitt huvud får den mindre kontroll över mina tankar. 
Kalla mig inte för förebild, se mig som ett avskräckande exempel. 


Translation
The pictures don't show the clumsy formulations that jump like frogs out of my mouth. It becomes less clear with all my scars, both physical and mental. When I look at the photos of myself I feel no shame, only pride. I have a picture of me that doesn't match reality. I am so ashamed of myself. It's hard to talk about because words of encouragement, it makes me feel like my problems are just exaggerated and inventive. But the truth is that we all have demons to deal with, mine is that I'm ashamed. The shame creates nervousness in social situations so I try so intensely to be "normal" that it becomes wrong. Maybe I'm just incredibly self-centered and have an unhealthy need for confirmation, but the feelings are the same. Tell me to sharpen myself and I wade down the floor. Ashamed that I have allowed myself to be so diminished.


In front of the camera I am everything I want to be, a part of me that is deep in there but who are hidden behind shit piles and shame. That part is brave, shameless, proud and has a power. That part contains love and self-respect. I try to attract that part to make it more rule than exception. On the blog, I do my best to be all sides of myself. You, my readers, often write to me and share your own stories. I know I'm not alone with these thoughts.


Logically, I know how I should think. Every drop of blood in my veins deserves a victory dance after everything I had to endure in my short earthly life. It's enough with the shit others threw at me, I'm not going to punish myself anymore.  But then the ugly reality comes in. Life goes on anyway, I have accepted my flaws and am working to turn them into my strengths. I'm not looking for empathy, no comfort but to tell you about the demon that lives in my head takes away it's control over my thoughts. Don't call me a role model, see me as a bad example.

Caroline

torsdag 25 juli 2019

Vi tog Ångloket ut


Andra delen av besöket från Schweiz, våra långväga gäster fick äran att åka med på ångloket Thor en liten bit där Germano eldade tillsammans med lokmästare Henke! En strålande solskensdag med lagom många besökare i de gamla vagnarna. Turen mellan Uppsala Östra och slutstationen Faringe är kantad av det vackraste som området kan erbjuda. Nyfikna hästar galopperar sida vid sida med det tuffande tåget när vi drar fram genom det öppna landskapet. Grönskande björkar svischar förbi framför glittrande vatten, då och då en sjöstuga full av snickarglädje som förgyller vattenbrynet. Hade vi inte pratat hela turen hade jag med all säkerhet somnat till dunket från rälsen. Fridfullhet. 





Vid Marielund stannar ångloken för att fylla på vatten medans resenärerna får sträcka på benen och ta en titt på det gamla stationshuset. Det har jag ju sett förut så även jag fick äran att tillbringa lite tid med arbetarna i loket. När Matteo och Jean fick till stationens café så satt jag i det kokheta loket och försökte inte vara i vägen för arbetet.


Väl tillbaka i Faringe fick vi en rundtur i stationshuset där Germano tillbringar många timmar av sin vakna, och sovande, tid. Vi satt länge i trädgården och umgicks med arbetskamraterna innan vi bilade hem till stugan vid havet igen. 



Translation 
The second part of the visit from Switzerland, our guests got the honor to go with the steam locomotive Thor a little bit where Germano worked together with master Henke! A brilliant sunshine day with just enough visitors in the old wagons. The trip between Uppsala Östra and the end station Faringe is filled with the most beautiful  this area can offer. Curious horses gallop side by side with the train as we pull through the open landscape. Birches rush by in front of sparkling water. If we hadn't spoken the whole trip, I had been fallen asleep to the sound from the rails. 


Caroline

onsdag 24 juli 2019

"Lugnt och skönt och lukta på blommorna"


Trampar bak pedalen och bromsar in några meter innan jag svänger in i gränden. Där ser jag mitt hus, där bakom björken och min första tanke är "Wow, jag bor här." Mitt framför huset glittrar havet och där borta i horisonten är Finland. Idag kom jag hem i skaplig tid efter jobbet, solen stekte på och trädgården blev som en bastu som törstade efter min vård. Blomsterrabatter och kryddor fick vatten och med gräsklippare och trimmer kämpade jag länge med att få styr på det vilda. Kirskål växer under varenda buske och träd och i gräsmattan syns små skott. En växt jag både älskar och hatar. Om den bara inte skulle sprida sig så lätt och ta död på allt annat liv som här växer så skulle den vara mycket välkommen. Nu är den ett helvete att försöka kontrollera. 



Grindstolparna har dekorerats med välkomnande röda pelargoner som Germano köpte och som jag planterade i de största terrakottakrukorna vi hade hemma. Jakten efter två likadana krukor fortsätter, men det här är charmigt så länge. Igår började jag fixa iordning ordentligt vid husets entré för att göra den så inbjudande och mysig som möjligt. Nu letar jag en stor kruka till för att riktigt rama in stentrappen. Jag behöver två hängväxter som ska få bo i amplar jag köpte på loppis och något litet bord eller bänk som ska fungera som blombord. Nästa byggprojekt blir en blomlåda i trä! När resten av byn är så fin kan ju inte vi ha det sämre! 




I en gjutjärnskruka som stod i trädgården när vi flyttade in har jag planterat dill, persilja, mynta och rosmarin. Inte trodde jag att dillen skulle ta sig så pass, det blir mycket inläggningar med krondill senare på säsongen. Persiljan växer så den faller över kanten, den har jag i nästan varje maträtt för jag tycker persilja passar till det mesta. 



Utanför vår lilla stugan går en promenadgränd så fönstret kan stå öppet om de varma sommarnätterna utan att vi vaknar av störande motorljud och dunkadunka. Nu när alla sommargäster med säkerhet har anlänt är det livat nere i byn. Uteserveringarna är fulla av glada semesterfirare som inte har någon morgondag att anpassa sig till. Till skillnad från andra störs ja inte av sorlet från byn, tvärt om så gläds jag av att höra dem ha så roligt. Men jag är so tjuren Ferdinand, trivs bättre här i min trädgård där jag kan ha det lugnt och skönt och lukta på blommorna. Om kvällarna brukar jag ta en cykeltur ner runt hamnen för att se på folk, men lika snabbt som jag kom ner brukar jag trampa tillbaka till mitt trygga bo. Nästa vecka är det den ökända båtveckan här i Örerund, tveksamt om jag får plats att cykla runt utan att stoppas av folkmassorna nere vid hamnen då. 


Translation 
I see my house, there behind the birch and my first thought is "Wow, I live here." In front of the house, the sea glitters and there over in the horizon is Finland. Today I came home in good time after the job, the sun came on and the garden became like a sauna thirsting for my care. Flower beds and spices got water and with lawn mowers and trimmer I struggled to control the wild for a long time. 
The gate posts have been decorated with welcoming red geraniums that Germano bought and which I planted in the largest terracotta pots we had at home. The search for two identical pots continues, but this is charming for now. Yesterday I started to fix the house entrance to make it as inviting and cozy as possible. Now I'm looking for a big pot to really frame the stone staircase. I need two hanging plants that will liing in hanging pots I bought at a flea market and some small table or bench that will work as a flower table. The next construction project will be a flower box in wood! When the rest of the village is so nice we can't have e worse!

Caroline

måndag 22 juli 2019

Tankar vid havet


Värmer kroppen mot solvarma klippor till ljudet av vågorna som sköljer upp. Ett brus, ett kluck och fåglars vingslag. Då och då en trollslända som stannar upp mitt framför mina ögon, som om den vill visa upp sina glänsande färger innan den dansar vidare mot den molntäckta himmelen. Suset avbryts av total tystnad om bara för någon sekund innan livet gör sig påmint igen. Något som är större än oss, större än mig. Solen sänker sig sakta bakom de fluffiga molnen, en strimma ljus kämpar sig fram genom mörkret och skapar illusioner i horisonten. Vattnet är klart, på botten syns tusentals runda, lena stenar som slipats ner av vågorna.


På de solvarma klipporna känner jag mig helt trygg, där kan jag sitta länge och blicka ut. Om nätterna drömmer jag om de runda, lena stenarna under mina fötter. Sedan försvinner himlen över mitt huvud och det blir mörkare och mörkare ju länge jag dras ner i det stora blå. Kanske betyder det nått, en påminnelse. En ständig rädsla i min kropp över att inte ha kontroll, kanske därför jag finner havet så skrämmande. Ingen kan tämja havet, här ute har jag ingen kontroll om jag glömmer bort att simma. Havet är så stort, det får mig att känna mig liten och maktlös. Om droppar bar på minnen, tänk alla historier som gömmer sig under den blanka ytan. 


Det finns en dimma i mitt huvud som fyller alla tomrum, den försvinner endast efter en stund i tankar. En tanke till alla som lämnat detta jordeliv, de som inte fick chansen att ta farväl. En tanke till alltings storhet, min egna betydelselöshet bland oräkneliga droppar av minnen och historia. En stund att lägga ner ansvaret från mina axlar, allting står inte och faller med mig. Livet är så mycket större än mig. Tankar som lugnar mina dimmiga tomrum. Det är inte lätt att tampas med denna dimma, men det är det som gör mig till den jag är. 


Translation 
My body against the warm rocks to the sound of the waves. A wind and a bird's wings. Now and then a dragonfly who stops in front of my eyes, as if it wants to show off its shiny colors before it dances on to the cloud-covered sky. The sounds are interrupted by total silence if only for a second before life makes itself reminded. Something bigger than us, bigger than me. The sun slowly descends behind the fluffy clouds, a streak of light struggles through the darkness and creates illusions on the horizon. The water is clear, on the bottom you can see thousands of round, smooth stones grinded down by the waves.


On the rocks I feel safe, here I can sit for a long time and look out. At night, I dream about round, smooth stones under my feet.s Then the sky disappears over my head and it gets darker and darker the more I'm being drawn down in the big blue. Maybe it means something, a reminder. A constant fear in my body of not having control, maybe tha'ts why I find the sea so scary. No one can tame the sea, out here I have no control if I forget how to swim. The sea is so big, it makes me feel small and powerless. If the drops can carry memories, think of all the stories lies under the empty surface.


There is a fog in my head that fills all the cracks, it only disappears after a while in thought. A thought to everyone who left this earthly life, those who did not get the chance to say goodbye. A thought to everything's greatness, my own meaninglessness among countless drops of memories and history. For a while, putting down the responsibility of my shoulders, everything does not stand and fall with me. Life is so much bigger than me. Thoughts that calm my foggy cracks. It is not easy to struggle with this fog, but that is what makes me the one I am.

Caroline

Med Eckerölinjen till Åland


Tidigt en torsdagsmorgon för 2 veckor sedan hördes alarmet i vår lilla stuga och vi klev upp för att göra oss iordning för en dag på Åland. Då vädret var så ostadigt packade vi med paraply och jacka men det behövdes inte så ofta som vi hade trott. Efter två timmars illamående på grund av vild sjögång gick vi iland på Eckerö. 


Resan var så pass spontan att vi inte riktigt planerat vad vi skulle göra när vi väl kommit över. Eftersom att vi hade bil kunde vi lätt ta oss ner till Mariehamn. När vi kom till staden tog kaffesuget över och jag fick tips av en vän som jag kontaktat att besöka Bagarstugan. Där var knökfullt med folk men vi lyckades få tag på ett bord där vi kunde slå oss ned en stund. 




 Ute på en holme vid hamnen hittade vi en öppen djurpark i miniformat. Gulliga kaniner och färgglada fåglar. Det är med blandade känslor att se djur i bur, de är så söta och det blir man ju glad av. De såg också väldigt ensamma och uttråkade ut och det ger den motsatta känslan. 


Denna skönhet satt i ett träd och visade upp sig när vi gick förbi. Som att han visste hur vacker han var och hade letat upp den ultimata platsen för att nå ut till så många som möjligt.




Några besök i antikaffärer senare utan köpresultat uppsökte vi ett apotek för att inhandla åksjuketabletter till hemresan. Det hade varit sjögång i en vecka så båten hade helt slut på mediciner till passagerarna när jag fick för att få på vägen ut till Åland. Vi hade en fin och rolig dag som vi såklart avslutade med att handla i tax free-butiken på båten! 


Transation 
Early on a Thursday morning 2 weeks ago the alarm was heard in our little cottage and we went up to make ourselves ready for a day in Åland. When the weather was so unstable we packed with umbrella and jacket but they were not needed as often as we had imagined. After two hours of nausea due to wild sea we went ashore on Eckerö. The trip was so spontaneous we didn't really plan what we would do when we got over. We had a car so we could easily go down to Mariehamn. When we got to the city, the need for coffee took over and I got tips from a friend whom I contacted to visit Bagarstugan. There was a lot of people there, but we managed to get hold of a table where we could sit down for a while. Out on an islet by the harbor we found an open zoo in miniature format. Cute rabbits and colorful birds. It is with mixed feelings to see animals in cages, they are so cute and that makes me happy. They also looked very lonely and bored and that gives the opposite feeling.Some visits to antique stores later without a purchase result, we sought a pharmacy to buy pills for sea sickness for the return journey. It had been wild waves for a week so the boat had run out of medication for the passengers on the way out to Åland. After all, we hade a nice and fun day wich we of course ended in the tax free shop!

Caroline

söndag 21 juli 2019

Semesterns sista dag


Länge låg jag kvar i min varma säng för att riktigt njuta av lugnet. Sista dagen på semestern. Inga krav, inga planer, inga tider att hålla sig till. En rivig kopp kaffe och en industribakad muffins blev min frukost. Bakom huset är det nästan helt vindstilla, där kan jag sitta länge och njuta av solsken och fågelsång. När jag åkte ifrån stugan förra veckan kom det upp knoppar runt flaggstången och nu när jag kom hem hade vackra liljor slagit ut i mängder. Taklökarna på stenen blommar för fullt och överallt syns borstnejlika i olika färger. Hela dagen har gått åt att tvätta, hänga tvätten ute, ta reda på klädhögar, diska, slänga utgången mat och byta blommor i husets alla vaser. På dessa tre korta veckor har solen visat sig endast ett fåtal gånger och regn och rusk har stått på det dagliga schemat. Ändå har jag lyckats träffa familj och vänner, tagit hand om våra älskade hästar och galopperat på skogsstigar, njutit av byn i sommarskrud och mitt kära Hälsingland. Ett mål jag haft för semestern har varit att lägga ifrån min mobilen så mycket som möjligt och inte se hela livet genom en lins. Det har varit otroligt svårt för jag är nog mer beroende än vad jag vågar erkänna. Därför finns det inte så mycket bilder så som jag hade velat ha nu i efterhand. De få som finns få ni se den kommande veckan, nu ska jag ut och njuta av kvällssolen! 




Imorgon tar jag cykeln till jobbet igen och gör mig redo för ännu en termin men på lite lösare schema och mera timvikariat på förskolan. Det är då, nu är nu och det betyder att jag endast ska njuta av min vackra by, min vildvuxna trädgård och lugnet. Kanske ballar ur fullständigt och tar ett havsdopp, men jag skulle inte tro det. 


 Vilt, det vackraste ordet som finns.





På Germanos sida av sängen får liljorna pryda tillsammans med flera ting i hans favoritfärg. 


Translation 
Last day of the holiday. Behind the house it is almost completely quiet, where I can sit for a long time and enjoy the sunshine and bird song. Now whenI got home, beautiful lilies was blooming around the flagpole. In these three short weeks, the sun has only appeared a few times and rain and wind have been on the daily schedule. Still, I have managed to meet family and friends, taken care of our beloved horses and galloped on forest paths, enjoyed the village and my dear Hälsingland. One goal I have had for the holiday has been to put aside my phone as much as possible and not see my whole life through a lens. It has been incredibly difficult because I'm probably more dependent than I dare to admit. Therefore, there are not so many pictures as I had wanted now. You get to see more next week, now I'm going to enjoy the evening sun!

Caroline