fredag 11 december 2015

Får gubbar på hjärnan om jag inte får sjunga


Ja, nu känner jag mig faktiskt vingklippt. Alla har vi våra rutiner, en del kommer hem från jobbet och sätter sig framför tv:n och andra börjar laga mat. Jag sätter mig med gitarren när jag kommer hem från jobbet. Jag behöver bara några minuter där jag sjunger ut mina känslor för att släppa på spänningarna inom mig. Jag spelar bara mina egna låtar som jag skriver utifrån dagens känslor. Om jag är stressad och känner mig otillräcklig eller om jag är glad av vara vid liv så behöver jag ventilera mina känslor för bara en liten stund innan jag kan fortsätta med vardagsbestyren. Jag behöver få sjunga och spela varje dag. Det har blivit som min terapi för att få ut det som sitter fast. Nu har det gått snart en vecka utan röst och jag håller på att bli tokig. Jag försökte att sjunga lite igår men jag är så hes att det bara kom fram ett litet krax och sen började halsen att värka. Efter mitt torftiga försök till emotionell ventilation försvann den lilla rösten jag hade kvar. Dumt av mig men jag ville verkligen försöka. Nu kan jag prata men det gör ont och jag kraxar som en kråka mellan meningarna. Att det ska vara så svårt att bara hålla käften i några dagar. 

Translation
We all have our routines, some come home from work and sit in front of the TV and some start cooking. I sit down with the guitar when I get home from work. I need to ventilate my feeling through singing. If I'm extra happy o be alive or if I feel down I have to get it out and I do that through music. Now It's been a week since I could sing. My throat is swollen and it hurts when I talk, a few days ago I couldn't talk at all. It's so hard to just shut up. 

Caroline

Inga kommentarer: