söndag 20 november 2016

En vacker dag kommer det ljusna på andra sidan sundet.

Det är så mycket som har hänt den här hösten men ändå har jag svårt att minnas exakt vad. Jag blir både avundsjuk och misstänksam mot de som både har ett heltidsjobb och familj och bloggar varje dag. Hur bär de sig åt? Min strategi för denna höst har varit att prioritera bort bloggen för att orka med livet. Med livet menar jag då att laga mat, duscha, ha något slags socialt umgänge, tvätta, städa, borsta tänderna och  komma i säng i tid. Jag älskar mitt jobb men det tar på krafterna att vara så känslomässigt engagerad och ha så mycket ansvar på sina axlar. Min prioritering har inte varit att rulla håret och ta tjusiga bilder, det har mer varit att ta på mig redigt med kläder för att inte frysa från och  till jobbet och att äta bra och sova när jag kommer hem på kvällarna. Jag gör listor, jag organiserar och mediterar. Ja, jag mår bra men det är lite för mycket nu och då gäller det att bita ihop och ta de få timmarna man har över till att rå om sig själv. Då och då får jag feeling, det är den feelingen ni kommer få se. Dock inte lika ofta som innan. Ha tålamod, en vacker dag kommer det ljusna på andra sidan sundet.



Translation 
I'm fine, trust me. It's just a bit too much right now. I don't get it how those people with a full time job and a family can keep a blog updated everyday! How do they do it?! My prioritie have been life. With life I mean to eat dinner, clean, wash. shower, brush my teeth, have some kind of social life and to go to bed in time. The blog is not the most inportant thing in my life so if I wanna stay healthy Min Mormors Vind has to come after all those things that keeps my head in the game.
I love my work but to be so emotionally involved and to have so much responsibility on my shoulders are just eating all of my energy. I'm making lists and I'm organising my life, that's how I manage all this. Somethimes I fet feeling and that's what you'll see here. Be patience, soon the sun will come back and so will I. Just maybe not as often as before. 

Caroline 


Inga kommentarer: