måndag 20 februari 2017

Att älska livet precis så som det är just nu


Livet hörrni och allt som hör därtill. Fredagarna kommer bara fortfare för varje vecka som går och än så länge har årets veckor bara flygit förbi så snabbt att jag knappt hängt med själv. Det har redan snart snart gått 3 månader sedan jag skrev sist och livet går på rutin som om hela dygnet vore schemalagt. Vakna, jobba, hem, äta, duscha, sova. Om helgerna sover jag mest och hoppas på skojigheter på kvällarna i form av trävligt sällskap och upplyftande aktiviteter. Hela tiden tänks det att det snart ska bli ljusare om kvällarna, att isen snart ska smälta och att det snart ska kännas så mycket lättare. Januari och ferbruari brukar alltid gå trögt, vi längtar efter solen och våren känns så långt bort. Det låter så dystert men jag ser det tvärt om. Jag försöker ta vara på varje liten strimma ljus och varenda liten fångel som sjunger låter som himmelriket i jämförelse med de leriga pölarna och de frusna mornarna. Varenda liten gest blir till en stor kärleksförklaring och jag måste säga att jag älskar livet precis som det är just nu. Att en bukett med rosor kan ha så stor betydelse i dessa mulna dagar. Nu är jag som starkast, nu har jag all kärlek jag kan få och nu känns drömmen om våren som den finaste av drömmar. 




Translation
Life people, and everything related to it. The fridays are coming faster and faster for every week and so far the Year's week just flown by so fast that i barely kept up. It has soon alreadyloggedin been three months since I last wrote a blog post, and life goes on routine like if the whole day would be scheduled. Wake up, work, home, eat, take a shower, sleep. In the weekends I sleep the most of the time and hopes for fun in the evenings with good company and uplifting activities. All the time we're thinking that soon it will be brighter in the evenings, the ice will soon melt and that soon it will feel so much lighter. January and ferbruari usually always go so slow, we yearn for the sun and spring feels so far away. It sounds so bleak, but I see the opposite. I try to seize every little ray of light and every little bird singing sounds like heaven compared to the muddy puddles and frozen mornings. Every small gesture turns into a big declaration of love, and I must say I love life just as it is right now. That a bouquet of roses can be so important In these overcast days. Now I am the strongest, now I have all the love I can get, and now I feel the dream of the spring as the finest of dreams.

Caroline

Inga kommentarer: