Söndagstankar

Grönt hår till Första April på jobbet! Bör det blir permanent kanske?

Det ligger en stilla oro i luften, men jag är inte så orolig för vad som händer idag utan tänker mycket på vad som kommer hända sen. Det är oundvikligt nu, en ny tid är kommen. Tänker mycket på hur vi ser på oss själva efter krisen, kommer det ens finnas en tid efter eller är detta början på det nya? Folk är rädda, vi har inte tidigare behövt ändra våra liv så pass mycket av hänsyn till andra. Många vägrar anpassa sig för att de vägra inse fakta, men vi kan inte vägra verkligheten hur länge som helst innan det slår tillbaka på oss själva och de som står oss närmast. 

Just nu oroar jag mig för hösten men försöker fokusera på allt det underbara jag har omkring mig just nu. Här om dagen läste jag ett citat, det stod ungefär att man märker hur antisocial man är när livet inte förändras ett dugg fast man sätts i karantän. Det enda jag har inbokat om dagarna är faktiskt att gå till jobbet. Att vakna i tid på morgonen, göra ett bra jobb på förskolan och att försöka somna i tid på kvällen! Om jag vill fotografera, plantera om mina pelargoner, ta en promenad eller baka så påverkas inte det av det rådande läget i världen. Möjligtvis att det är totalt slut på jäst överallt så det är tur jag alltid har bakpulver hemma. I dessa tider är det praktiskt att vara en ensamvarg.  

Translation

A silent panic in the air, but I am not so worried about what is happening today but think a lot about what will happen later. It's inevitable now, a new time has come. Thinking a lot about how we look at ourselves after the crisis, will there be an hour after or is this the beginning of the new? People are scared, we have not previously had to change our lives so much for the sake of others. Many people refuse to adapt because they refuse to acknowledge the facts, but we cannot refuse reality for any length of time before it strikes back on ourselves and those closest to us.

Right now I'm worried about the fall but trying to focus on all the wonderful things I have around me right now. I found a quote the other day, it was about noticing how antisocial you are when life doesn't change even though you are in quarantine. The only thing I've booked these days is actually to go to work. Waking up in time in the morning, doing a good job at preschool and trying to fall asleep on time in the evening! If I want to photograph, fix with my geraniums, take a walk or bake, it is not affected by the prevailing situation in the world. Possibly it's a total end of yeast everywhere so it's lucky I always have baking soda at home. In these times it is practical to be a lonely wolf

Caroline