söndag 21 oktober 2018

Höstpoeter


Det är stormigt i mitt sinne nu, en storm som inte vill sovas bort. Sommaren som var så lång och varm och allt jag fick ta emot. Nu är det höst, nu kan jag inte ta mer för då kommer jag att sprängas. Kör man med full fart rakt mot väggen är det bara att börja bromsa innan man kraschar. 
Det finns två kvinnor som med 100 års mellanrum givit ord till mina känslor:

"Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. 
Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är. "
(Edith Södergran, 1918) 

"Jag har no more fucks to give."
(Mia Skäringer, 2018)

Jag är inte arg på livet, bara mycket trött och besviken på denna situation. Trött för att stressen i bröstkorgen inte låter mig sova om nätterna. Nu är det höst, nu packar vi lådorna och söker lyckan på annan ort. Kanske det är havet som ska ge mig lugn. Styrka det har jag, nu vill jag bara sova. 



Translation
 It's a storm in my mind, a storm that can't go away with sleep. The summer was so long and hot and all I had to receive. Now it's autumn, now I can not take more because then I'm going to blow up. If you drive at full speed straight towards a wall, it's just to begin to brake before crashing. I'm not angry at life, just tired and disappointed at this situation. Tired for the stress in my chest. We are packing the boxes once again to seek for happiness somewhere else. Hopefully the sea will give me my rest.

Caroline

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar