onsdag 19 februari 2014

Lev medans du kan, en dag ska du dö.

Några tankar om döden. För den finns mitt ibland oss. 
Jag har gråtit skallbenet ur mig, skrikit, svurit och förbannat. Det är den bästa veden som brinner upp först. 
Det må finnas mediciner och extrema metoder men döden kan vi ej lura hur mycket vi än försöker. 
Varje gång jag somnar finns det en risk att jag inte ska vakna igen, men det skrämmer mig inte så mycket. Jag är inte rädd för att försvinna, för om jag gör det vet jag att jag kommer hem. Jag kommer somna i ljuset av månskenet och stjärnorna, vandra in på ängen med blommande liljekonvalj, vått gräs och höra fiolen och efter en stund andas ut och förenas med norrskenet. Så vill jag dö. Så borde alla dö. 
När man är så inställd på att vi ska leva tills vi blir 100 år och sen vandra vidare i sömnen är det svårt att få in i skallen att verkligheten ser annorlunda ut. Logiken försvinner och idiotiska tankar kommer fram som "Varför just hon?" 
Vem är jag att värdera liv? Ska jag önska någon annans död bara för att jag själv inte vill lida när hon försvinner? Det är inte mig det är synd om, det är synd om personen som tvingas vandra åt ett annat håll för tidigt. Innan livet fått fart. 

Någonting jag vet helt säkert är att jag aldrig är ensam och aldrig kommer vara det. Jag lånar min kropp, det som du kan se och ta på. Men glädjen, energin, personligheten och skrattet sitter i själen och den kommer alltid finnas kvar. Därför vet jag att även om kroppen kommer ruttna bort så finns både glädjen, energin, personligheten och skrattet kvar. Någonting annat jag vet är att vi inte värderar livet för ens det är över. 

Vi är endast timglas, för vissa rinner sanden ut fortare men det vet vi inte om för ens det bara är några sandkorn kvar. Ta vara på varandra, hur många korn du än har i ditt timglas. Sen när du inser att sanden snart är slut kommer du ångra att du aldrig tog den där sista minuten resan, att du aldrig han säga sanningen till din vän och att du aldrig vågade lämna ditt trygga bo. Livet är för kort för att hata bort. När du lämnar detta jordeliv ska du lämna det med vetskapen om att du levde så som du själv valt det. Lycklig.


Translation
 Some thoughts about death. Cuz it's always around us.
Every time I wake up there is a risk that I'll never wake up again, but it doesn't scare me so much. I'm not afraid to pass away,  if I do I know I'll get home. 
I will fall asleep in the light of the moon and the stars, wander into the meadow with blooming lily of the valley, wet grass and hear the violin and after a while I'll take my last breath and unite with the northern lights. That's how I want to die. That's how everyone should die.
When you're so set that we should live until we are 100 years old and then wander further in their sleep, it's hard to understand that reality looks different. 
The logic disappears and idiotic thoughts arrive like "Why her?" 
Who am I to value life? Should I wish for someone else's death just because I myself don't want to suffer when she disappears? Don't feel sorry for yourself, feel sorry for the person who is forced to walk the other way too early. Before life had started. 

Something I know for certain is that I'm never alone and never will be. I lend my body, that you can see and touch . But the joy , energy , personality and laughter sits in the soul , and it will always remain. Therefore , I know that even if the body will rot away, the joy , energy , personality and laughter will never disappear. Something else I know is that we don't value live until it's over.

We are only hourglasses , for some the sand runs out sooner but we don't know that until there is only a few grains of sand left . Take care of each other, how many grains you may have in your hourglass . Then when you realize that the sand is about to end , you will regret that you never took that last minute trip, that you never told your friend the truth and that you never dared to leave your safety. Life is too short to hate away. When you leave this mortal life , leave it with the knowledge that you lived it as you chose it .
Happy. 


X X X
Caroline, en fri själ

2 kommentarer:

Bella sa...

Fina tankar kring något så svårt <3

Peter sa...

Man har bara ett liv, se till att det räcker!