lördag 22 februari 2014

En bukett kärlek



Har man dom bästa eleverna eller?
I fredags jobbade jag sista dagen på den skolan jag varit på i två månader, en otroligt sorglig dag för jag stortrivdes verkligen. När man inte jobbat med barn och ungdomar så förstår man inte glädjen när man ser att dom utvecklas. Varje litet framsteg inom både kunskap och personlighetsutveckling ger en ljus i hjärtat.
Mitt mål med detta jobb har varit att försöka få dem att vidga sina vyer och se livet från olika perspektiv. När jag märker att dom börjar fundera och bli mer öppna blir jag så grymt stolt. Inte över mig själv utan över dom, jag blir glad för deras skull. Jag har älskat mitt jobb på denna skola och dom flesta eleverna var riktigt nöjda med mig med. Några elever från klass 3 kom med en bukett tulpaner, då kröp tårarna fram. 
Åh, mina små barn. Fan vad dom är fina!





Do I have the best students or what?
Last Friday I worked my last day at the school I have been working on for two months, an incredibly sad day cuz I really loved that school. When you're not working with children you might not see the joy when they developed. Every small advances in both knowledge and personality development provides a light in my heart. 
My goal with this job has been to help them see life from different perspectives. When I notice that they begin to think and be more open I become so proud. Not of myself but proud of them, I'm happy for them. I loved my job at this school and most of the students were really happy with me. Some students from class 3 came with a bouquet of tulips, then the tears came,
Oh, my kids. Damn, they are lovely!

X X X
Caroline

1 kommentar:

Sara ~Snövits äpple~ sa...

Åh vad underbart att du känner på det här sättet inför de barnen. Det är ju verkligen så en lärare ska vara , någon som verkligen bryr sig om barnen på riktigt. Jag har själv provat att arbeta som lärare, men jag är så ljudkänslig, så jag klarade det inte. Men åh, jag tycker att det är så fint att du verkligen tycker om barnen så mycket. *kram