måndag 3 mars 2014

För alla behöver en köksvåg


När jag fyllde år sist fick jag till min stora glädje ett presentkort på Vintagefabriken av mor och far. 
Jag tackar och bockar!
Varje gång jag varit där har jag glömt kortet hemma och jag har bönat och bett för att denna köksvåg inte skulle säljas till någon annan än mig. Igår sprang jag, bokstavligt talat, för att hinna dit och ta mig mig denna goding hem. Är detta ett tecken på att man är köpberoende? Man springer och köper en gammal köksvåg  som man antagligen aldrig kommer använda. Nej, jag är inte köpberoende, jag är bara beroende att av omge mig med vackra, gamla ting!




Translation
Everytime I'v went to Vintagefabriken I've forgot the giftcard I got from my and dad and I have been begging and praying for this kitchen scale to not be sold to anyone but me. Yesterday I ran, literally, to get there and take this beauti home. Is this a sign that I'm addicted to buy things? I runs and buys an old kitchen scale that I will probably never use. No, I'm not addicted to buy thing, I'm just addicted to be surround by beautiful, old thing!

X X X
Caroline

2 kommentarer:

Simonas street sa...

Åh vilken tjusig tingest! Jag vet precis vad du menar med att hoppas på att något inte ska bli sålt och sedan nästan springa dit! Jag gjorde själv samma sak med en gammal skrivmaskin för ett tag sedan!

Mia Ohlsson sa...

Vad fin! :)