måndag 24 mars 2014

Spräckt skelett och vårsolens dragningskraft


Här om dagen råkade jag ut för en liten olycka när jag försökte dansa Lindy Hop på ett alldeles för litet ställe. Det resulterade i att min bakdel råkade kollidera med en bordskant och svanskotan sprack. Jag vet inte om det bara är en spricka eller om den är bruten men jag kan varken böja mig framåt eller gapskratta utan att känna smärta. men skam den som ger sig, jag kan ju gå!

Min onda bakdel stoppade mig inte från att ta en promenad i vårsolen med min barndomsvän Joakim som jag inte umgåtts med ordentligt sen högstadiet. Söder lockade med sin fina utsikt och grönska, vi spatserade mellan husen och satte oss på en bänk för att prata om minnen. Det är ju så med vissa personer. Man har en fin tid ihop och sedan tar livet tag i en och rycker en åt ett annat håll för ett tag, sedan rycks man tillbaka och man kommer samman igen. Det är så himla fint!








Translation
I had a small accident the other day when I was trying to dance Lindy Hop in a way too small place. My ass happened to collide with a table edge and my tailbone cracked. I don't know if it's just a crack or if it's broken but I can't bend forward or laugh without feeling pain. At least I can walk, so i don't complain!

My hurted ass didn't stopped me from taking a walk in the spring sunshine with my childhood friend Joakim that I haven't spent time with properly since high school. Stockholm  was beautiful with its fine views and greenery, we strolled between the houses and sat down on a bench to talk about memories. Sometimes you have a friend for a long time and then the life come between and pulls you in a different direction. Then one day life pulls you back to that friend again. It's so nice!

X X X
Caroline

2 kommentarer:

Vicky sa...

men ahh, krya på dig! härligt att du tare med en klackspark, fino : )

Miss Lindy Lee sa...

Men gud! tare lite lugnt va! :D du måste va försiktig med hälsan! Men kan ju förstå att det är svårt att hia sig ;)

kryapåsigkram!