Nu när den värsta villervallan är över är jag så trött i både kropp och själ att jag knappt vet vart jag ska ta vägen någonstans. Huvudet har slutat gå på högvarv men det tar tid att komma tillbaka.
Ändå så är jag så stolt över mig själv för allt arbete jag har gjort och vad jag har lyckats åstadkomma. Brister är någonting jag hela tiden jobbar med och jag tror att vi alla har saker att jobba med för att utveckla oss själva. Dom senaste veckorna tror jag att jag har utvecklats något enormt genom att jag har pressat mig själv till saker som inte ligger i min natur för att komma över vissa rädslor. En rädsla är att ringa till främlingar. Min telefon har gått varm från morgon till kväll och tillslut kände jag att det inte var så farligt att säga hej i manicken. En annan sak är att göra saker i tid. Det är så lätt att skjuta saker till framtiden och att inte ha en tydlig deadline är otroligt svårt för mig. Sen har jag alla dessa hjärnspöken som ligger och gömmer sig bak i huvudet men som kommer fram ibland när jag som minst behöver det.
När jag tänker efter så tror jag att alla har lätt att skjuta upp saker till framtiden, speciellt den personliga utvecklingen. Att ta sig ann nya saker och göra dom fast än man är rädd, livrädd. Man vet att man har en brist som man lider av men det är lättare att ignorera den än att göra någonting åt den. Det ända som händer då är att bristen ligger kvar, man lär sig leva med den och den blir ens personlighet. Man lider av sin egna personlighet och det blir bara svårare och svårare att ta sig ur. Det ända man kan göra är att bestämma sig ,fast än det är svårt, för att man vill göra det lättare för sig att ta sig igenom vardagen. Man har ändå ett val och alla måste ställa sig frågan "Vill jag ha det så här?" Om svaret är nej så finns det bara en utväg: gör en förändring. Det är aldrig lätt men det är svårare att hålla fast vid dåliga vanor för resten av sitt långa liv än att kämpa för en tid.
Det är i alla fall vad jag tror.
Translation
Now when the worst is over, I am so tired in mind and body that I barely know where to go.
Yet , I am so proud of myself for all the work I 've done and what I have achieved . Defects is something I constantly work on and I think we all have things to work on to develop ourselves. For the last few weeks , I think I have evolved enormously in what I have pushed myself to do that are not in my nature to overcome certain fears. One fear is to call strangers. My phone has been burning for weeks and in the end I felt that it wasn't so dangerous. Another thing is to do things on time. It is so easy to push things to the future and not having a clear deadline is incredibly difficult for me . Then I have all these bogeys lying and hiding in the back of my head that appears.
When I think about it, I think everyone has easy to push things off to the future, especially personal development. To do new things even though you're scared, terrified. You know you have a "defect" that you're suffering from but it's easier to ignore it than to do anything about it. The only thing that will happen is that the pain remains, you learn to live with it and it becomes your personality. You suffers from your own personality and it just gets harder and harder to get out of it. The only thing to do is to decide, even though it's difficult, if you want to make it easier for yourselves to get through everyday life. You still has a choice and everyone must ask themselves "Do I want it live this?" If the answer is no, then there is only one way out: making a change. It's never easy but it's harder to hold on to bad habits for the rest of your long life than to fight with it for a shorter time.
That's at least what I think.
X X X
Caroline
