fredag 8 mars 2019

8 mars- En hyllning till mina förebilder


På internationella kvinnodagen väljer jag att hylla alla trygga vuxna som funnits med under min uppväxt och som givit mig så mycket livskunskap och styrka. Hon som förlitade sig på mig med sin ponny, hon som lärde mig om föreningsverksamhet, han som skickade mig på kurser om ledarskap, de som stöttade mig att gå min egen väg.

Under min uppväxt var jag omgiven av främst kvinnor vars centrala intresse i livet var lantbruk, skogsbruk, föreningsverksamhet, jakt och ridsport. Det var ingen som presenterade mig för rakhyvlar, lightprodukter och hopknäppta knän. Kvinnorna i min omgivning lät mig vara barn och gav mig verktyg för att leva som en ansvarsfull människa. Min mamma har alltid klätt sig efter väder och hon är min största kvinnliga förebild på denna jord. Så mycket råstyrka i denna lilla kropp, så mycket kunskap och ödmjukhet. Hennes främsta uppgift i livet är inte att vara mamma eller fru, hon är en egen människa och ej främst i relation till någon annan. Har också haft en pappa som aldrig visat någon värdering vad gäller utseende och "rätt beteende" men som stöttat mig oavsett vilken fas i livet jag varit, hur högt jag velat skrika och hur mycket jag velat gråta. Han säger ifrån till sexistiska skämt på sin mansdominerade arbetsplats och han står verkligen upp för det han tycker är rätt.

Av dessa trygga vuxna har jag inte fått höra att ett visst beteende eller intresse inte anstår mitt kön, inte heller att jag måste ge företräde för pojkarna. På grund av detta blev jag stridig i skolan för jag såg orättvisorna så mycket mer än de som redan var inputtade i systemet. Minns att jag ansågs vara besvärlig, hård, konstig. Inte minst av mina klasskamrater men också av mina lärare som ständigt visade sitt tydliga tycke om att en tjej ifrågasatte och stack ut. Dock så blev det för mycket och det kom en dag då jag verkligen försökte passa in, knipa käft och vara till lags. Tack och lov fanns det alltid en trygg hand på min axel som visade att det fanns en annan väg, en självständig väg.



Visst vore det fantastisk om det räckte att lära sig att säga ifrån. Visst vore det fantastiskt om ett nej alltid var ett nej. Trots alla kloka, fina människor i min uppväxt som gett mig styrka och makten att säga nej så har även jag fallit offer för patriarkatets unkna kvinnosyn. Varför? För att patriarkatet inte godtar ett nej från en tjej och en unken kvinnosyn inte accepterar att en kvinna också kan ha en vilja när det kommer till sexuellt umgänge. Trots att jag slagits, skrikit och gjort allt i min makt har jag blivit fasthållen, våldtagen och misshandlad. Trots alla kloka, fina människor i min uppväxt som hjälpt mig växa upp och bli en människa har även jag blivit inföst i systemet och nedbruten endast på grund av att jag är just kvinna och han är man. 

När jag nu tänker tillbaka på min barndom kan jag ärligt säga att det inte har fattats mig någon. Omgiven av goda förebilder har jag fått lära mig om får och varmbäddar, funktionärsarbete och att arrangera tävlingar, hästkörning för skogsbruk, föreningsarbete, fotbollvinster och förluster, eget företagande, hårt slit och lika för alla. Det är min förbannade plikt som barnskötare på förskola att se till att ge barnen så mycket mänskliga värderingar som möjligt, att få dem att förstå rätten till sin egen kropp och vilja, att visa känslor är en styrka och att de inte ska värderas utefter deras kön. 

Jag vill skicka ut ett stort tack till alla er som vid sidan av mig egen blodssläkt har tagit sig ann mig och är anledningen till att jag är en jag är idag. Nu kan jag ärligt säga att jag har gjort det att jag har gjort efter bästa förmåga och att jag är stolt över vad jag har åstadkommit. 


Translation 

On International Women's Day, I choose to pay tribute to all the safe adults who have been with me during my childhood and who have given me so much life knowledge and strength. She who relied on me with her pony, she who taught me about association activities, he who sent me to educations on leadership, those who supported me to go my own way.

During my upbringing I was surrounded by mainly women whose central interest in life was agriculture, forestry, association activities, hunting and equestrian. There was no one to introduce me to razors and light products. The women in my environment aloud me be a child and gave me tools to live as a responsible person. My mother has always dressed for the weather and she is my biggest female model on this earth. So much raw strength in this little body, so much knowledge and humility. Her main task in life is not to be a mother or a wife, she is her own person and not primarily in relation to someone else. Have also had a dad who never showed any appreciation regarding appearance and "right behavior" but who supported me no matter what phase of life I was, how high I wanted to scream and how much I wanted to cry. He says to sexist jokes at his male-dominated workplace and he really stands up for what he thinks is right.
 Because of this, I was outraged at school because I saw the injustices so much more than those who were already embedded in the system. Remember that I was considered awkward, hard, weird. Not least by my classmates but also by my teachers who constantly showed their clear sense that a girl questioned and stuck out. However, it became too much and it came a day when I really tried to fit in. Thankfully, there was always a safe hand on my shoulder that showed there was another path, an independent path.
Certainly it would be great if a no was always a no. Despite all the wise, nice people in my upbringing who have given me strength and the power to say no, I have also fallen victim to the patriarchy's unhealthy view of women. Why? Because the patriarchy does not accept a no from a girl and a unhealthy view of women does not accept that a woman can also have a will when it comes to sexual intercourse. Although I was fightig, screaming and doing everything in my power, I have been held, raped and beaten up. Despite all the wise, nice people in my upbringing who helped me grow up and become a human being, I have also become aware of the system and only broken down because I am just a woman and he is a man.
When I now think back to my childhood, I can honestly say that no one has been missing. Surrounded by good role models, I have learned about sheeps and plants, planing and arranging competitions, horse driving for forestry, association work, football gains and losses, self-employment, hard work and equal for everyone. It is my damn duty as a nanny at preschool to make sure that the children have as much human values as possible, to make them understand the right to their own body and will, to show feelings is a strength and that they should not be valued along their gender. I want to send out a big thank you to all of you who, besides my own blood family, have taken care of me and is the reason why I am the one I am today. Now I can honestly say that I have done that I have done to the best of my ability and that I am proud of what I have achieved.

Caroline 

1 kommentar: